Tittar bakåt och skådar framåt

Tänk att jag skrivit blogg i ca 12 år! Från början skrev jag varje dag, på min gamla blogg och läste också många andra bloggar. Jag har en handfull personer (eller kanske som två händer fulla) i det här landet som jag betraktar som mina vänner, även om vi aldrig setts i verkligheten utan bara blivit vänner genom bloggandet. Nu följer jag dem vidare på Facebook och Instagram. Det är ju faktiskt ganska fint! Två av alla har jag faktiskt också träffat; Anna i Eskilstuna och Anna-Karin i Umeå. Jag har sisådär tre stycken att hälsa på i Skåne, om jag någongång tar mig dit. Och några andra utspridda i olika väderstreck. Två personer som från början varit bloggkontakter brevväxlar jag med, när jag då och då hinner skriva ett snigelbrev.

Vet inte hur många gånger jag tänkt att jag nog ska sluta med att skriva blogg, men landar varje gång i att så länge jag har kvar företaget, så kanske det också är bra att ha en blogg. Även om jag inte alls tror att det är så många som läser här längre. Men kanske skriver jag mest för min egen skull. För ett tag sedan fick jag för lite utrymme kvar på servern jag hyr och var tvungen att läsa igenom och radera en del gamla inlägg och bilder, för att få plats med nya. Det är på ett sätt som att läsa en gammal dagbok. En del inlägg glädjer och en del smärtar. Det har hänt mycket på 12 år.

Så även om det tar lång tid mellan inläggen här, så fortsätter jag tills vidare. Vem vet var livet för en? Prioriteringar ändras och nya stigar trampas upp. Tack till er som troget tittar in här. See you!

Balans

Stora vårstädningen fortsätter i sakta mak och då ägnar jag mig åt vad som kan verka ytligt; flyttar saker när jag dammtorkar. Men fastän saker bara är saker så är det också färger och former. Jag låter saker byta plats eftersom det ger mig nya perspektiv och vyer. Jag känner in och skapar balans. Balans är bra!

Lust och energi

På något sätt har jag laddat hela veckan och nu när det äntligen blev fredag sammanföll lust och energi för att starta stora vårstädningen. Ni vet, när man torkar och fejar sådana ytor som man inte tar varenda vecka. Och när varenda matta, kudde och filt får åka ut på vädring. Jag hann inte hela huset så jag hoppas att energin är kvar några dagar till. Jag tycker om att städa. Det är väl nästan tabu att säga det. Men känslan när jag vet att det är städat och hela huset luktar såpa och vädrat är så skön.

Hade också energi att springa idag. Blev en drygt 6 km joggenad, då jag sprang lite mer än 60% av rundan. Inget problem med konditionen, skulle kunna springa flera kilometer till. Men får vara lite försiktig med fotleder och knä och ta det lagom så här i början av löpsäsongen.

Längtansfullt och dunkelblått

posted in: Personligt | 0

Det känns att våren är på väg, även om vi ännu har mycket snö kvar. Idag skippade jag långkalsongerna och frös ändå inte om benen. Dikena börjar lukta lorka och snön kryper länge och längre bort från vägkanten. Efter sommartidsändringen är det ljust länge på kvällen och fast klockan var vid 21, när jag gick ut med hundarna, så var himlen inte helt mörk utan istället vackert dunkelblå.

Jag tittade längtansfullt på badtjärn när jag åkte hem från jobbet och tänkte att snart får jag bada där igen. Men än så sover videung och isen ligger som ett lock över sjön.

Om bara några dagar har jag varit mormor ett helt år. Magiskt och förunderligt. Vi firade mitt fina lilla barnbarn i helgen. Värsta kalaset!