Året 2022

Nu är det många år som jag har sammanfattat det gångna året. Vi börjar med januari 2022. Alltid lika svårt att minnas hur året började. Tur att jag tar fotografier som hjälper mig att minnas. Kanske tog jag mitt bästa fotografi en av årets kallaste kvällar när vi promenerade till våra vänner. Vi firade in förra nyåret i Kalix, men efter det var vi bara hemma.

I januari fyllde min son 21 och vi tapetserade om i kök och sovrum och bytte också plats på sovrum och vardagsrum. Det blev bra! Vilken dröm att ha en vägg med Berså av Stig Lindberg!

I februari rullade livet på som vanligt. Jobb och hemmafix och några av de mest magiska norrskenen!

I mars blev det mildare väder och ännu mildare blev det när jag åkte till Skåne för första gången i mitt liv i slutet av mars. Det var en kurs på Sundsgården utanför Helsingborg. En resa som gav både kunskap och rekreation. Det var en väldigt vacker plats och ett landskap som var väldigt olikt hemma.

I april fyllde mitt barnbarn fyra år och min trea 16 år. Det blev påsk och vi fick några fina dagar på Enagrund i Kalix skärgård.

I maj försvann snön snabbt. Jag hade fullt upp med frösådder och förde en kamp mot möss som käkade upp en del plantor i växthuset.

I juni gick A ut nian, trädgården började spira rejält och vårt garagebygge gick framåt. När semestern startade sprang, promenerade, läste och badade jag. Det blev nästan ett dopp om dagen hela sommaren. Vissa dagar blev det flera bad. Vattnet, ett av mina kraftkällor. Det är tur att jag bara har några minuter till badsjön i byn från vår lilla plats på jorden.

Juli blev händelserikt med förberedelser för och firande av min 50-årsdag. Det blev ett väldigt fint kalas med mycket värme, gamla vänner, nya vänner och släktingar. Efter det hann vi också med att vara några dagar i Kalix skärgård och sedan gick vi på Kalixfesten och såg Molly Sandén och Miriam Bryant live. Jätteroligt och bra!

I augusti hade jag fullt upp med att ta hand om allt som trädgården gav och jobbet började om igen. Jag är så glad att jag har ett arbete där jag trivs bra och framför allt känner att jag kan göra ett bra jobb. Här är trädgården en lila kväll i augusti en stund innan skymningen. Vi hann också med att få en väldigt mysig helg med husbilen vid Kalixälven tillsammans med bror och fru i slutet av augusti (innan jakten startade).

I september var det älgjakt nästan varje helg och trädgården fortsatte leverera. De här ”Teddy bear” – solrosorna blev en favorit som jag vill så i år igen. Jag kom igång med akrylmåleri efter en paus på ca nio år. Det ska bli en utställning med vernissage den 7 januari 2023. En smygtitt syns nedanför den här bilden.

I oktober firade jag först min förstfödda i början av månaden och sedan åkte jag tåg ner till Umeå och hälsade på min son och gick på ett rosa 30-årskalas i slutet av oktober.

November började lite segt med väntan att få släppa loss novent-pyntandet. I mitten av november startar vi bara för att få ha myset så länge som möjligt. Den här juliga kudden sydde jag av ett broderi som jag köpte secondhand. Återbruk när det är som roligast.

Halva november och alla decemberdagar fram till jul snurrar julmusiklistan på repeat. Jag nosar mig rusig av hyacintdoft och dricker juldoftande te i mängder. Julpyntet är samma gamla vanliga som får komma fram och ge mig nostalgi. Det blev något ”nytt” tillskott som den här secondhand-köpta tallriken med en gran på. Hälften av julklapparna hittade jag secondhand och det känns så bra när man inte behöver köpa allting nytt.

Nu är det första dagen på det nya året. Jag hoppas på ett år med mer medmänsklighet, men jag är rädd att det kommer att dröja innan pendeln svänger åt det hållet. Det har tyvärr blivit en kallare värld och ett kallare Sverige. Dock ser och känner jag hur det goda motståndet mot egoism och främlingsfientlighet poppar upp här och där. Kan det kanske bli en fredlig revolution?

För mig privat så önskar jag både vila och rörelse. Vila som i pauser för reflektion och återhämtning. Rörelse som i den fysiska rörelsen men även den mentala rörelsen. Jag vill fortsätta få input, tänka nya tankar och utvecklas. Gott nytt 2023!

Sommaren kom

Sommaren kom med besked och jag tackar och tar emot. Har varit ledig en dryg vecka och jag har varvat ner rejält. Har en att-göra-lista med sådant som väntat länge och den betar jag av, men jag ligger också mycket och läser i hängmattan och jag tar minst ett dopp i sjön varje dag.

Fler och fler blommor i trädgården slår ut. Pionerna står med knopp som snart öppnar sig. Att gå en trädgårdsrunda och se vad som har hänt sedan igår hör till morgonens rutiner. Jag tror att det är dags att plocka en ny bukett idag.

Nu och nu

Det blir ofta lång tystnad här. Jag glömmer ibland bort att jag har en hemsida och en blogg. Kommer inte ihåg att titta in. Vilken tur att det kommer ett mejl då jag någon gång då och då får en beställning.

Nu är det söndagkväll. Kung Bore vill inte ge upp och efter förra veckans mildväder så är han tillbaka med snöstorm och snålblåst. Jag gick en lång promenad idag, precis som jag ofta gör på helgerna. Vägen var halkig och skoterspåren var lite för mjuka. Det snöade och blåste, men jag gick en riktigt lång sväng ändå. Det är skönt att känna att jag har tiden. Måste inte skynda mig hem.

Efter promenaden planterade jag om en del av plantorna som jag sådde för ungefär en månad sedan. Just idag i snöstormen känns trädgårdssäsongen långt borta, men jag vet att det går snabbt ändå. Vår bästa tid är både nu och framför oss på samma gång. Jag har blivit riktigt bra på att inte bara längta utan även på att njuta just nu och nu.

Hej 2022!

När man står så här på kanten av det nya året och blickar framåt. Kanske ställer sig lite på tå för att se om man kan skymta takdropp och vårsol lite längre fram. Då känns det som om att den här tiden mellan jul och vårvinter, näst oktober, är den tid som är tuffast att härda ut. Men eftersom tiden vanligtvis går snabbt så räknar jag med att veckorna fram till ljusare tider ska gå snabbt i år också. Jag vet att jag på de mörka och kyliga kvällspromenaderna med hundarna i januari och februari längtar och längtar. Och sedan så kommer mars och april ganska snabbt. Men vad vore livet utan lite längtan? Jag tror att det kan vara bra.

Julgranen och det mesta julsakerna är bortplockade här hemma. En dubbel känsla. Vemodigt att plocka bort men chans för någon sorts nystart. Hej 2022! Nu brummar vi på!

Att jaga och samla

Den blå skålen är ett av mina senaste secondhandköp. Har svårt att motstå färgat glas. Apropå secondhand så skrev jag igår på mitt ena insta-konto om årets julklappar, varav många är och kommer att bli köpta på secondhand. I år har jag redan hunnit köpa tolv julklappar varav åtta är köpta secondhand. Bra va!? En vinst både för miljön och min plånbok. Men det är inte av snålhet utan för att det inte känns bra att shoppa en massa nyproducerat. Hoppas att de som ska få julklappar av mig blir lika glada ändå.

Bra nummer två är att vi nyligen blev tvungna att köpa en TV eftersom vår ca 10-12 år gamla slutade fungera (inte bra att TV:n gick sönder, men…). Då köpte vi en på Blocket av en som bytt till en större. Känns bra att minska köpen av nyproduktion, även om det är svårt ibland. Både svårt att motstå köpimpulser och att hitta allt i andrahandsbutiker. Jag pratade med en vän häromdagen om loppisköp. Det är nog våra urgamla jägar- och samlargener som lever loppan då. Svepa med jaktblicken över hyllorna och få syn på något som man behöver eller ”villhöver” till sin samling.

Vintervitt

Det har utlovats plusgrader, men det är fortfarande vintervitt. För mig får snön som kom tidigt gärna vara kvar. Jag tycker om ljuset det ger och det ger också lättare de julkänslor som snart kommer som ett julkort med posten. Har tjuvbörjat med julmusik och julte. Friden det ger alltså!

Jag skriver här på bloggen sorgligt sällan, men dels så brukar jag känna, efter att ha bloggat så många år, att det inte finns så mycket att berätta. Och dels så tar annat i livet tid så jag prioriterar bort bloggandet. När jag började med min förra blogg för 14 år sedan (14 år!!) så var bloggen det sociala mediet jag använde, men nu har andra mer snabba flöden tagit över. Jag scrollar mest på Instagram där jag har två aktiva konton. Läser du fortfarande bloggar?

Nu ska jag gå och sy två kuddar i lappteknik till vilka jag parade ihop bitarna till förra sommaren. Är det sådant som kallas slow-crafting? Långsamhetens lov.

Orden och jag

Jag har ofta väldigt många ord inom mig. Men även om det babblar och bubblar inuti kan det vara svårt att veta vad man ska skriva. Ibland känns det för personligt. Vissa dagar känns det oväsentligt. Andra dagar känns det som om jag bara upprepar mig. Att skriva blogg är ju att dela med sig till läsare som är okända. Jag vet någon som läser här ibland, men sedan har jag ju ingen aning om vem det är och om det är ingen eller många som tittar in. Gissar på ganska få nuförtiden, eftersom jag skriver så sporadiskt.

Idag när jag gick långpromenad i skogen så tänkte jag på de där orden jag har inuti. Jag går liksom och väntar på att de ska strukturera sig, ställa upp sig på led och att deras innehåll och innebörd ska bli kristallklart för mig. Men jag kom på att jag nog inte kan vänta på det. Jag måste nog helt enkelt bara börja skriva.

Kanske behöver jag bara öppna den där dörren till orden. Låta dem välla ut i vilken ordning de vill. Släppa alla krav på att det ska bli något. Precis som jag behöver göra när jag målar. Bara må gott en stund och släppa tanken på resultatet.

Jag tänker så på skapande. Att det är processen som är det viktiga. Om jag förväntar mig ett slutresultat och tanken på det kommer in så riskerar en del av glädjen att försvinna.

Det har snöat mycket den här vintern. De snöiga dagarna kom det ofta lite för mycket på en gång. Men precis som med orden så får jag inte vara rädd för det. Jag måste låta orden komma. Jag får skyffla och skotta, göra högar och gångar. Kanske rulla en snögubbe med orden, eller varför inte lägga mig ner och göra en snöängel. Jag gav mig själv en nyårsutmaning; att öva att stå på huvudet. Min andra utmaning kanske måste vara att låta orden komma. Jag kan inte vänta.

PS. Om du läser här; säg gärna hej i kommentarsfältet nedan. DS.

Året 2020

Så här års brukar jag summera året. Mest för min egen skull. Det är roligt att titta tillbaka på fotografier jag har tagit under året och på så sätt minnas vad som hänt. I år blir det ett massivt inlägg med många bilder.

Årets vinter: Mindre snömängd än vanligt, men visst fick jag skotta mycket ändå. Hur var det med kylan? Det har jag nog förträngt, men det ser ut att vara ganska kallt på den här bilden från januari. Nästa bild är från april, då vintern nästan hade smält bort.

Årets tråkigaste: Corona-viruset hörde man talas om i början av året, men det dröjde ändå ett tag innan man förstod att det skulle bli en världsomspännande pandemi. I februari jobbade vi som vanligt, umgicks som vanligt och hade inte alls koll på att så mycket skulle ändras totalt på grund av ett litet virus.

Årets annorlunda: Distansundervisning på jobbet och att inte kunna träffa våra vänner så mycket som vi brukar. Dock ingen skillnad i möjlighet att vara ute i naturen. Inte många som man möter då, här i vår lilla by i Norrbotten.

Årets inredning: I april inredde jag syrum på övervåningen, sorterade tyger, band, blixtlås och knappar.

Årets inredning 2: I april monterade vi in en kamin i vår Relax bredvid vedeldade bastun, som gör att rummet kan användas året om. Här sitter vi varje gång vi badar bastu och då och då när vi bara vill uppleva den mysiga känslan med att elda i en kamin.

Årets sommar: Vi hemestrade som vanligt. Ingen skillnad från andra år eftersom vi alltid är mest hemma. Vi gjorde några fler utflykter till fina platser i närområdet och besökte barndomens ö. Vi arbetade med diverse husprojekt och med trådgården som växte som aldrig förr (kanske bokashins förtjänst). Mitt mellanbarn tog studenten och på sommaren vågade vi umgås lite mer med våra vänner. Vi köpte en liten båt och upplevde magiska stunder på Piteälven. Jag tog massor av dopp i badtjärnen i byn, i älven och i Bottenviken.

Årets naturupplevelser: Rördes till tårar av allt möjligt men mest av den starka förundran jag kände över allt det vackra häromkring. Är ute några gånger i veckan året runt. Tar promenader, springer, drar till skogen och är med på älgjakten. Bäst av allt är nog köpet av en gammal husbil i slutet av sommaren som tog oss ut på fricamping många gånger innan snön kom.

Årets husprojekt: Vi har renoverat vårt lilla hus under flera år. Gör det mesta själv, men i sommar fick vi hjälp med att byta tak. Så skönt att känna att det inte längre kan regna in (det gamla tegeltaket var inte att lita på). Vi har renoverat nästan alla fönster och slutförde målningen av huset den här sommaren. Bara några småsaker kvar till nästa år. Men då väntar även renovering av garaget.

Husprojekt 2 blev byte av ytterdörr, eftersom vi snubblade över ett utställningsexemplar till fyndpris. Kan man älska en dörr? Tror banne mig det!

Husprojekt 3 blev byte av golv i kök och hall. Äntligen ett rutigt golv! Jag har liksom önskat det i ca 35 år och nu har jag det. Visst kan man känna lite materiell lycka!!

Årets resa: Paradoxalt nog fick vi ställa in resan vi äntligen skulle göra efter att tidigare ha satsat alla pengar och allt tid på hus och hem. Coronan kom emellan och gjorde att resan till Prag inte blev av. Tråkigt men vilken tur att vi båda trivs allra bäst hemma. Jag hann dock med en liten resa till Uppsala i oktober innan restriktionerna skärptes igen. Hälsade på systerdöttrar och min nya lilla släkting Otto.

Årets lyckopiller: Mitt bästa löparår på många år. Sprang hela året med några små uppehåll på grund av kyla och sjuka. Andra halvan av året springer jag ca 3 gånger i veckan med min hundkompis. Upplever eufori och magi på våra rundor. Det är något speciellt med att springa!

Årets personligt: Jag är en tänkare, men tar ofta spontana beslut och följer hjärtat. Så det blev ett ojdå och hoppsan när jag utan betänketid startade ett konto i september med mina outfits på Instagram. Första syftet var att sluta köpa nytt och aktivera min befintliga garderob. Hitta kombinationer som jag kanske inte kommit på innan. Sedan tillförde outfit-kontot några fler fördelar som jag inte räknat med. En ”må-bra och acceptera den här 48-åriga kroppen-känsla” och en ökad glädje och kreativitet. Här nedan syns några av mina bästa kombinationer hösten 2020.

Jag pluggade vidare för utvecklings skull under hösten och har snart ytterligare några högskolepoäng i min hjärna och på mitt CV.

Många kallar 2020 för ett skitår, men jag har försökt hitta guldkorn och när jag tänker tillbaka på året så har det inte inneburit så många stora drastiska förändringar för oss. Det har ändå varit ett fint år med mänskliga möten, mycket kärlek och många märkvärdiga moments.

Kvällsmys i köket

Om jag inte räknar med sommaren så är det här årets bästa tid. Jag tycker till och med mer om den här tiden i december, före jul, än vad jag tycker om själva julen. Jag vet inte vad det är för slags förväntan jag bär på. Jag väntar inte på julklappar. Iallafall inte för att få men kanske lite för att få ge. Jag tycker om att göra fina paket och lägga lite omsorg om det jag ska ge bort.

Så här på kvällarna smyger jag mest runt i huset och myser. Jag suger på dagarna som om de är en riktigt god karamell som räcker länge. Och på kvällen sparar jag symbolisk karamellernas glittriga papper i en fin liten ask.

Fångar och förundrar

För en månad sedan önskade jag snabbspola november, och som vanligt gick det också överraskande snabbt. Och nu är det redan fredag innan första advent. Om jag bara kunde skulle jag nu dra ner tempot på tiden från och med nu fram till jul. Kännas så där som det lät om man spelade en singel på lägre varv på skivspelaren, då rösten blev mörkare och texten sjöngs långsamt. Jag vill ha en långsam december. Jag vill njuta varje sekund. Ska verkligen, verkligen försöka fånga de där små ögonblicken. Och samlar jag tillräckligt många så borde tempot sakta ner.

Jag känner mycket glädje över allt fint jag ser. Harmoniska hörn hemmavid och sådant som fångar och förundrar när jag är ute och motionerar. Det är rosa himlar, snötäckta träd, långa ledningar och vida vyer.

Som igår på lunchpromenaden i Älvsbyn. En vanlig gata, men en vacker himmel, blått ljus och vackra träd. Jag bedåras och berörs.

PS. Fångar faktiskt ett ögonblick precis nu, när jag tar mig tid att formulera ett blogginlägg och tänka klart tankar. Det är fint! DS.