Hem ljuva hem

Första november och de snabba höstdagarna är förbi. Kanske vintern kan komma med mer stillhet. Det var så otroligt vackert på dagens långpromenad. Snökristaller glimmade i alla träd, solljuset silades genom grenarna och den växande isen knakade och knirkade när jag passerade Piteälven. Stora isflak gled majestätiskt förbi under bron över älven och jag kände människans litenhet inför den mäktiga naturen.

Hemma igen går jag omkring och njuter. Om man får säga det. Men det är så fint att det här känns precis som min plats på jorden. Hem ljuva hem! Jag som undrat så många gånger var hemma egentligen är. Det kan bli så när man, som jag, flyttat många gånger. Men här är det; mitt hemma!

Fridfull fredag

Fridfull fredag och också fredag – min hemmafrudag. Dagen då jag hinner med de sysslor som jag inte hinner med på vardagskvällarna. Tid att ta hand om blommorna, ge dem vatten och näring, prata lite och ta bort vissna blad. Tid att tvätta, vädra och städa. Tid att äta stillsam frukost och tid att ta en lång promenad. Och idag, tid att slutföra en lång skrivuppgift till universitetskursen jag läser just nu.

Apropå hemmafru – ett ord som kanske har negativ laddning, men för mig blir det en dag med mycket arbete, men ändå en vila eftersom jag inte behöver åka hemifrån. Jag kan lulla på här i mitt eget tempo. Lägga yttre motivation och inre motivation i vågskålen och hitta balansen där emellan. Vad jag känner att jag borde eller måste blandat med vad jag allra helst vill. Allt, allt handlar om balans. Nu ska jag strax göra vad jag vill; gå en lång promenad och lyssna på en pod.

Det svartvit-randiga

Nu börjar kylan komma med minusgrader på nätterna, frostiga morgnar, men soliga dagar. Det är så vackert med höstens färger, den lite mörka himmelen och solen som förstärker allt det gula, orangea och röda i naturen. Idag ska det bli en promenad till skogen med de små hundarna.

I vårt lilla tv-rum uppe under snedtaket lyser förmiddagssolen in i rummet och jag är så nöjd med den nya möbleringen här inne. De svarta rottingfåtöljerna som tidigare stod i relaxen, men varav två, fick flytta in hit i tv-rummet när vi ställde in den gamla soffan där (se mer här). Jag tycker också om det svart- och vitrandiga som följt mig som ett signaturmönster genom hela mitt vuxna liv. Från min första lägenhet med den svartvit-randiga långa duken på matbordet i vardagsrummet, till mina svartvit-randiga kläder och som här i favoritmattan på golvet. Och färgglada detaljer till det som gärna får gå i blått och rött.

På väggen här inne hänger både min farmor och farfars vackra halltapet inramad och min egenmålade tavla som jag kallar för Fängslad och då betyder det fängslad i positiv bemärkelse. Att man är fängslad av något som intresserar en.

Nu kallar finvädret på mig. Dags att gå ut på promenad!

Kyla och förkylning

I morse svepte jag in mig i min nya kappa när jag åkte till jobbet. En sådan där svart fluffig sak, som ska se ut som någon lockig päls, men är i något annat material. Mycket skön faktiskt när det var minusgrader och bilens rutor var täckta av frost.

Jag gick en promenad på lunchen, men har åkt på en rejäl förkylning och promenaden blev nästan mer än vad jag hade energi till idag. Har jobbat hela veckan, men kanske hade jag behövt ligga nerbäddad istället. Jag är inte så bra på det där med att vara sjuk.

På kvällarna kurar jag ihop mig här, i hallhörnet, eller i fårskinnsfåtöljen. En filt över knäna, minst en hund i famnen, en tekopp och en serie på laptopen. Sämre kan det vara, trots förkylning och allt.

Hösten är här

Hösten är här och jag bakar äppelkaka av de sista äpplena jag fått av en kollega. Hela köket luktar gott av äpplen och kanel. Ute öser regnet ner och jag har visst glömt ett gäng mattor ute på balkongen. Tur att det torkar bra nere i vår källare nu när vi värmer huset med ved. Är som ofta något melankolisk, flyttar grejer och frigör energier. Om jag hittar någon gömd energi blir jag glad. Jag behöver dem extra mycket just nu.

Bricka ”HUS”

Jag har ritat motiv till en ny bricka som jag kallar för HUS. Motivet är delvis taget från mitt tryck med hus, som jag gjorde i våras. Brickan är laminerad i Sverige och är tillverkad i björk. Den går bra att diska. Den är i storlek 32×15 cm, lagom till fika för en person eller till att lägga upp ostar mm på. Går också fint att ha under olje- och vinägerflaskor på köksbänken, eller som underlägg till något annat. Den är också en fin dekoration i köket. Länk till brickan i min webshop finns längst ner i det här inlägget.

Bricka ”HUS”
Bricka ”HUS”
Laminerad bricka i björk, 32x15 cm. Lagom storlek till fika för en, att lägga upp något ätbart på, eller som dekoration i köket.
not rated 275.00 kr Lägg till i varukorg

Höstens sista astrar

Inatt kom första frosten. Jag blev lite stressad eftersom jag inte hade tagit in pelargonerna som ska få övervintra i källaren, och inte heller skördat alla zucchini som fanns i landet. Nu har jag tagit in dem och jag tror att de klarat sig. Zucchiniblasten hade fryst och slokade ledset över jorden och alla zucchini som fanns kvar kändes väldigt kalla, men jag hoppas att de ska gå bra att laga något av dem nu ganska snart.

Jag gick en långjoggenad (promenad kombinerat med långsam jogg), lyssnade på pod i lurarna och njöt i solen. Tillbaka hemma tömde jag krukor och skar ner alla tomatplantor i växthuset. Att göra trädgården redo för vintern tar tid. Det får jag nog arbeta med hela helgen. Höstens sista astrar fick komma in, så nu har jag en vas både i köket och i vårt kombinerade hall-vardagsrum. Vet konstigt kombo, men världens bästa rum!

Ett livstecken

Ett livstecken. Livet pinnar på, men det känns som om jag lever det mer medvetet nu än på länge. Idag regnar det, så det får bli en innedag. Jag sitter vid köksbordet och väntar på att någon slags havrescones till söndagsfrukosten ska bli klara i ugnen.

Kanske mår jag så bra nu för att jag prioriterat mig själv och vad som är bra för mig under en lång tid. Kan ju låta egocentriskt, men betyder inte att jag prioriterat bort andra människor heller. Jag har till exempel tränat hela sommaren och det gör att jag känner mig stark, både mentalt och fysiskt.

Jag har börjat plugga en universitetskurs igen. Funderade länge på om det är oklokt ur stressynpunkt, men ärligt talat så älskar jag ju att läsa och lära mig nya saker. Jag tycker om att reflektera över vad jag gör på mitt jobb och hur det ska bli så bra som möjligt för de människor jag möter i min profession.

Bilden ovan är från vårt relaxrum som vi gjorde i ordning i våras. En harmonisk plats att umgås på, eller att bara sitta och meditera i. Snart ska vi även ordna möjlighet att tända en brasa i en kamin i det rummet. Och vad är mer avkopplande än att titta på dansande eldsflammor och höra vedens knastrande?!

Sommarstiltje

Den riktiga värmen har ännu inte infunnit sig här och det har blivit sommarstiltje på bloggen. Jag försöker att ta dagen som den kommer och njuta av vår ”hemester”. Vilken tur att jag hittat en kärlek som tycker om att vara hemma och knoga på lika mycket som jag.

Vi jobbar med projektet hus, men har lovat oss själva att också göra dagsutflykter då och då för att pausa det praktiska. Semester för mig är inte bara att ligga i en solstol och läsa. Det är också att hinna med att arbeta i trädgården, ta hand om huset och hinna röra på mig så att kropp och själ får må gott. Jag renoverar fönster och av de tjugotvå som behövde åtgärdas från start så återstår nu bara cirka sju. Så det går framåt. Men så är det också tredje sommaren jag håller på med fönstren. En dag i sänder och en syssla i taget. Vi håller också på att sätta spröjs i fönstren, vilket syns på bilden ovan. Det blir fint tycker jag! Huset får nya ögon. Jag är så glad att vi satsade på att ha kvar de gamla fönstren istället för att köpa nya. De gamla känns gedigna med rejält trä som inte ruttnat, trots att vissa av fönstren saknat både kitt och färg, innan jag tog mig an dem.

Min kreativitet har också fått näring. Jag har tillverkat många handgjorda kort, där vartenda kort blir unikt. Levererat en laddning till Heta hyttan, glasbruk i Piteå och har även nya till min webshop på gång. Kort är ett roligt sätt att skapa. För varje nytt kort jag gör, så kombinerar jag färger och mönster och det är faktiskt svårt att sluta. Jag får lust att testa nya mönster. färger och kombinationer hela tiden, när jag ser de färdiga korten.

Tittar bakåt och skådar framåt

Tänk att jag skrivit blogg i ca 12 år! Från början skrev jag varje dag, på min gamla blogg och läste också många andra bloggar. Jag har en handfull personer (eller kanske som två händer fulla) i det här landet som jag betraktar som mina vänner, även om vi aldrig setts i verkligheten utan bara blivit vänner genom bloggandet. Nu följer jag dem vidare på Facebook och Instagram. Det är ju faktiskt ganska fint! Två av alla har jag faktiskt också träffat; Anna i Eskilstuna och Anna-Karin i Umeå. Jag har sisådär tre stycken att hälsa på i Skåne, om jag någongång tar mig dit. Och några andra utspridda i olika väderstreck. Två personer som från början varit bloggkontakter brevväxlar jag med, när jag då och då hinner skriva ett snigelbrev.

Vet inte hur många gånger jag tänkt att jag nog ska sluta med att skriva blogg, men landar varje gång i att så länge jag har kvar företaget, så kanske det också är bra att ha en blogg. Även om jag inte alls tror att det är så många som läser här längre. Men kanske skriver jag mest för min egen skull. För ett tag sedan fick jag för lite utrymme kvar på servern jag hyr och var tvungen att läsa igenom och radera en del gamla inlägg och bilder, för att få plats med nya. Det är på ett sätt som att läsa en gammal dagbok. En del inlägg glädjer och en del smärtar. Det har hänt mycket på 12 år.

Så även om det tar lång tid mellan inläggen här, så fortsätter jag tills vidare. Vem vet var livet för en? Prioriteringar ändras och nya stigar trampas upp. Tack till er som troget tittar in här. See you!