Dan före dan

Dan före dan. Om någon skulle fråga mig om jag kan sticka så skulle jag svara nej, men för två veckor sedan sa jag till min junta att inom de närmsta 5 åren ska jag börja sticka. Och nu har jag kanske börjat om det inte bara är ett helt tillfälligt ryck. Jag hedrar mamma i himlen och stickar med hennes sparade restgarner. Att jag varken visste hur man lägger upp maskor eller gör tummar löser sig på vägen (tror jag-har inte hunnit till tummen än)eftersom allt finns att lära på youtube. Garnet lär inte räcka till två identiska vantar, men vem har bestämt att ett par måste vara helt lika. Jag hittar på mönster eftersom. Nåja, fortsättning följer. I förmidddags gick vi långpromenad med hundarna i vår fina by. Känns gott med lite ledighet.

 

Julen är här nu

Julen är här nu. Även om jag har en arbetsdag i konsthantverksbutiken kvar innan jag blir julledig på fredagkväll. Jag har sänkt kraven på den perfekta julen. Men god mat vill jag ha. Och helst inte halvfabrikat. I år blir det dock inte julskinka från grunden, men dock köttbullar, Jansson, gravlax, sillar och egengjord rödbetssallad. Så jag vet vad vi gör varenda kväll den här veckan, matlagning eller bakning står på schemat. Vilken tur att vi tycker att det är så roligt att laga mat. Tillsammans.

*

Apropå butiken så är det nu sista julen med vår konsthantverksbutik; Rabarber i Piteå. Vi har bestämt oss för att stänga för gott eftersom det tar för mycket tid att driva butik och även ha andra jobb. Passa på att handla hos oss nu innan vi stänger den 20 januari 2018.

Går ner för landning

Snöfall av och till säger väderleksrapporten. Imorse kom det stora tunga flingor.

Efter en mycket intensiv höst börjar kanske lugnet komma innan julhelgen. Som en stor jumbojet som går in för landning. Det dånar en del och håret fladdrar till av luftströmmen. Men när landningen gått bra och planet tillslut stannar till helt, då blir det lugnt. Jag går ner för landning…1, 2, 3… Snart ska jag ta dagar då jag sätter mig i den här fåtöljen och läser en vanlig bok. Pluggböckerna ska få vila en vecka eller så.

Tick tack

Tick tack. Vår Fröken Ur står i hallen och räknar ljudlöst fram tiden. Sekund för sekund in i framtiden. En framtid som blir ett nu. Tyvärr så tar man sällan vara på alla minuter. Även om jag blivit bättre på det. Eller det beror på hur man ser det. Vad betyder att ta vara på tid? Hinner inte så mycket som syns, ur mitt eget perspektiv. Och ur någon annans så är jag fortfarande grymt effektiv.

*

Hur som så är klockan nu inför jul fylld med några julsaker. De där knasiga krubbfigurerna som jag köpte på second hand i Gamla stan för många år sedan. Jag har bloggat om dem tidigare här och här (i mitt gamla liv som jag brukar tänka). Och en tomte som är ett ljus och en broderad tavla från 1975. Jag har hittat hem.