How are you doing?

posted in: Personligt | 0

Stillhet och frid
tanke och tid
promenerar till älven
och frågar utan ord:
– How are you doing?
Älven – min vän.

Det stilla flödet
som idag är istäckt
och tyst –
ytan har fryst.

Isflaken som flöt fram har stannat
hakat i varandra
smält ihop.

Kan ana vattnets rörelse under istäcket.

Hem ljuva hem

Första november och de snabba höstdagarna är förbi. Kanske vintern kan komma med mer stillhet. Det var så otroligt vackert på dagens långpromenad. Snökristaller glimmade i alla träd, solljuset silades genom grenarna och den växande isen knakade och knirkade när jag passerade Piteälven. Stora isflak gled majestätiskt förbi under bron över älven och jag kände människans litenhet inför den mäktiga naturen.

Hemma igen går jag omkring och njuter. Om man får säga det. Men det är så fint att det här känns precis som min plats på jorden. Hem ljuva hem! Jag som undrat så många gånger var hemma egentligen är. Det kan bli så när man, som jag, flyttat många gånger. Men här är det; mitt hemma!

Fridfull fredag

Fridfull fredag och också fredag – min hemmafrudag. Dagen då jag hinner med de sysslor som jag inte hinner med på vardagskvällarna. Tid att ta hand om blommorna, ge dem vatten och näring, prata lite och ta bort vissna blad. Tid att tvätta, vädra och städa. Tid att äta stillsam frukost och tid att ta en lång promenad. Och idag, tid att slutföra en lång skrivuppgift till universitetskursen jag läser just nu.

Apropå hemmafru – ett ord som kanske har negativ laddning, men för mig blir det en dag med mycket arbete, men ändå en vila eftersom jag inte behöver åka hemifrån. Jag kan lulla på här i mitt eget tempo. Lägga yttre motivation och inre motivation i vågskålen och hitta balansen där emellan. Vad jag känner att jag borde eller måste blandat med vad jag allra helst vill. Allt, allt handlar om balans. Nu ska jag strax göra vad jag vill; gå en lång promenad och lyssna på en pod.

Trädgården – innan snön

Idag kom första snön. Jag är som jag är, så julkänslan kom som ett brev på posten, eller kanske ska man säga som ett mejl i mejlkorgen. Jag kokade chai-te och åt några pepparkakor (som jag hade kvar från förra året, tur att pepparkakor håller länge!). Det kändes mycket lättare och skönare att gå hundpromenaderna när snön gjorde kvällen ljusare.

Jag fotograferade trädgården förra helgen, innan snön, för att fånga det höstfina. Tycker att det vissna förfallet också är vackert. Försöker finna ro i årstidsväxlingarna, även om jag oroar mig för att det nu börjar en lång vinter. Det blir tyngre och tyngre med vinter och kyla, för varje år som går.

Jag funderar över längtan. Just nu börjar jag längta efter jul. Och jag kommer ihåg att jag nästan led av längtan efter vår redan i februari ifjol. Hindrar längtan en att leva just nu? Eller är längtan ett färgglatt strössel över de vanliga vardagliga livet som tuffar på? Längtan kan ju vara både en njutning och en plåga. Beroende på hur man förhåller sig till den.

Vår trädgård verkar längta efter vila. Att stillsamt bäddas in under ett snötäcke och samla kraft till nästa års växtkraft och blomning. Jag tar ett djupt andetag och samlar kraft precis här och nu, med några pepparkakor och en kopp te, en snöig torsdagskväll i oktober. Livet ger både glädje och sorg, så det är bara att försöka orka med det som sker.

Skogsbad

Jag är inte ensam om att kämpa mot känslor av stress. Det måste kanske vara det vanligaste som nutidens människor har att hantera när vi lever det här livet. För att hjälpa knoppen och kroppen rekommenderar jag att ta ett ”skogsbad” då och då. Alltså, för en stund strunta i måsten och borden, och gå ut i skogen. Låta synintryck, ljud och dofter skölja över en. Höra korparnas kraxande, prasslet och knaket då man går genom blåbärsriset och över den lövtäckta marken. Känna doften av skvattram och myr. Böja sig ner och närbeskåda en liten mossa.

Det svartvit-randiga

Nu börjar kylan komma med minusgrader på nätterna, frostiga morgnar, men soliga dagar. Det är så vackert med höstens färger, den lite mörka himmelen och solen som förstärker allt det gula, orangea och röda i naturen. Idag ska det bli en promenad till skogen med de små hundarna.

I vårt lilla tv-rum uppe under snedtaket lyser förmiddagssolen in i rummet och jag är så nöjd med den nya möbleringen här inne. De svarta rottingfåtöljerna som tidigare stod i relaxen, men varav två, fick flytta in hit i tv-rummet när vi ställde in den gamla soffan där (se mer här). Jag tycker också om det svart- och vitrandiga som följt mig som ett signaturmönster genom hela mitt vuxna liv. Från min första lägenhet med den svartvit-randiga långa duken på matbordet i vardagsrummet, till mina svartvit-randiga kläder och som här i favoritmattan på golvet. Och färgglada detaljer till det som gärna får gå i blått och rött.

På väggen här inne hänger både min farmor och farfars vackra halltapet inramad och min egenmålade tavla som jag kallar för Fängslad och då betyder det fängslad i positiv bemärkelse. Att man är fängslad av något som intresserar en.

Nu kallar finvädret på mig. Dags att gå ut på promenad!

Kyla och förkylning

I morse svepte jag in mig i min nya kappa när jag åkte till jobbet. En sådan där svart fluffig sak, som ska se ut som någon lockig päls, men är i något annat material. Mycket skön faktiskt när det var minusgrader och bilens rutor var täckta av frost.

Jag gick en promenad på lunchen, men har åkt på en rejäl förkylning och promenaden blev nästan mer än vad jag hade energi till idag. Har jobbat hela veckan, men kanske hade jag behövt ligga nerbäddad istället. Jag är inte så bra på det där med att vara sjuk.

På kvällarna kurar jag ihop mig här, i hallhörnet, eller i fårskinnsfåtöljen. En filt över knäna, minst en hund i famnen, en tekopp och en serie på laptopen. Sämre kan det vara, trots förkylning och allt.

Hösten är här

Hösten är här och jag bakar äppelkaka av de sista äpplena jag fått av en kollega. Hela köket luktar gott av äpplen och kanel. Ute öser regnet ner och jag har visst glömt ett gäng mattor ute på balkongen. Tur att det torkar bra nere i vår källare nu när vi värmer huset med ved. Är som ofta något melankolisk, flyttar grejer och frigör energier. Om jag hittar någon gömd energi blir jag glad. Jag behöver dem extra mycket just nu.

Ett livstecken

Ett livstecken. Livet pinnar på, men det känns som om jag lever det mer medvetet nu än på länge. Idag regnar det, så det får bli en innedag. Jag sitter vid köksbordet och väntar på att någon slags havrescones till söndagsfrukosten ska bli klara i ugnen.

Kanske mår jag så bra nu för att jag prioriterat mig själv och vad som är bra för mig under en lång tid. Kan ju låta egocentriskt, men betyder inte att jag prioriterat bort andra människor heller. Jag har till exempel tränat hela sommaren och det gör att jag känner mig stark, både mentalt och fysiskt.

Jag har börjat plugga en universitetskurs igen. Funderade länge på om det är oklokt ur stressynpunkt, men ärligt talat så älskar jag ju att läsa och lära mig nya saker. Jag tycker om att reflektera över vad jag gör på mitt jobb och hur det ska bli så bra som möjligt för de människor jag möter i min profession.

Bilden ovan är från vårt relaxrum som vi gjorde i ordning i våras. En harmonisk plats att umgås på, eller att bara sitta och meditera i. Snart ska vi även ordna möjlighet att tända en brasa i en kamin i det rummet. Och vad är mer avkopplande än att titta på dansande eldsflammor och höra vedens knastrande?!

Hallonplockarhimlen!

Det är ett sådant fantastiskt hallonår i år. Jag plockar och plockar. Och bloggen har nästan fallit i träda under sommaren. Ett inlägg i månaden ser jag när jag tittar tillbaka på när jag skrev sist. Nåja, åter till hallonen.

Jag har hittat ett hygge i skogen med massor av hallon och nu har jag besökt hygget igen och det är nästan så att jag går över till galenskap. Ni som förstår, förstår. Jag önskar att jag kunde ta med mamma hit. Hon skulle också bli halvt om halvt galen.

Jag vill ropa: – Mamma, du skulle typ dö om du var här! Men nu är hon ju redan död och jag tänker att hon ser mina flinka fingrar från där hon är och att hon hejar på och gläds. Rikedomen när frysen fylls och jag har egenplockade hallon till frukosten hela vintern, den är stor.