Året 2022

Nu är det många år som jag har sammanfattat det gångna året. Vi börjar med januari 2022. Alltid lika svårt att minnas hur året började. Tur att jag tar fotografier som hjälper mig att minnas. Kanske tog jag mitt bästa fotografi en av årets kallaste kvällar när vi promenerade till våra vänner. Vi firade in förra nyåret i Kalix, men efter det var vi bara hemma.

I januari fyllde min son 21 och vi tapetserade om i kök och sovrum och bytte också plats på sovrum och vardagsrum. Det blev bra! Vilken dröm att ha en vägg med Berså av Stig Lindberg!

I februari rullade livet på som vanligt. Jobb och hemmafix och några av de mest magiska norrskenen!

I mars blev det mildare väder och ännu mildare blev det när jag åkte till Skåne för första gången i mitt liv i slutet av mars. Det var en kurs på Sundsgården utanför Helsingborg. En resa som gav både kunskap och rekreation. Det var en väldigt vacker plats och ett landskap som var väldigt olikt hemma.

I april fyllde mitt barnbarn fyra år och min trea 16 år. Det blev påsk och vi fick några fina dagar på Enagrund i Kalix skärgård.

I maj försvann snön snabbt. Jag hade fullt upp med frösådder och förde en kamp mot möss som käkade upp en del plantor i växthuset.

I juni gick A ut nian, trädgården började spira rejält och vårt garagebygge gick framåt. När semestern startade sprang, promenerade, läste och badade jag. Det blev nästan ett dopp om dagen hela sommaren. Vissa dagar blev det flera bad. Vattnet, ett av mina kraftkällor. Det är tur att jag bara har några minuter till badsjön i byn från vår lilla plats på jorden.

Juli blev händelserikt med förberedelser för och firande av min 50-årsdag. Det blev ett väldigt fint kalas med mycket värme, gamla vänner, nya vänner och släktingar. Efter det hann vi också med att vara några dagar i Kalix skärgård och sedan gick vi på Kalixfesten och såg Molly Sandén och Miriam Bryant live. Jätteroligt och bra!

I augusti hade jag fullt upp med att ta hand om allt som trädgården gav och jobbet började om igen. Jag är så glad att jag har ett arbete där jag trivs bra och framför allt känner att jag kan göra ett bra jobb. Här är trädgården en lila kväll i augusti en stund innan skymningen. Vi hann också med att få en väldigt mysig helg med husbilen vid Kalixälven tillsammans med bror och fru i slutet av augusti (innan jakten startade).

I september var det älgjakt nästan varje helg och trädgården fortsatte leverera. De här ”Teddy bear” – solrosorna blev en favorit som jag vill så i år igen. Jag kom igång med akrylmåleri efter en paus på ca nio år. Det ska bli en utställning med vernissage den 7 januari 2023. En smygtitt syns nedanför den här bilden.

I oktober firade jag först min förstfödda i början av månaden och sedan åkte jag tåg ner till Umeå och hälsade på min son och gick på ett rosa 30-årskalas i slutet av oktober.

November började lite segt med väntan att få släppa loss novent-pyntandet. I mitten av november startar vi bara för att få ha myset så länge som möjligt. Den här juliga kudden sydde jag av ett broderi som jag köpte secondhand. Återbruk när det är som roligast.

Halva november och alla decemberdagar fram till jul snurrar julmusiklistan på repeat. Jag nosar mig rusig av hyacintdoft och dricker juldoftande te i mängder. Julpyntet är samma gamla vanliga som får komma fram och ge mig nostalgi. Det blev något ”nytt” tillskott som den här secondhand-köpta tallriken med en gran på. Hälften av julklapparna hittade jag secondhand och det känns så bra när man inte behöver köpa allting nytt.

Nu är det första dagen på det nya året. Jag hoppas på ett år med mer medmänsklighet, men jag är rädd att det kommer att dröja innan pendeln svänger åt det hållet. Det har tyvärr blivit en kallare värld och ett kallare Sverige. Dock ser och känner jag hur det goda motståndet mot egoism och främlingsfientlighet poppar upp här och där. Kan det kanske bli en fredlig revolution?

För mig privat så önskar jag både vila och rörelse. Vila som i pauser för reflektion och återhämtning. Rörelse som i den fysiska rörelsen men även den mentala rörelsen. Jag vill fortsätta få input, tänka nya tankar och utvecklas. Gott nytt 2023!

September kom

September kom. Ganska kalla nätter, men ändå soliga och varma dagar. Planteringarna utomhus hade säkert stått sig ett tag till, men förra helgen fick jag energi och kände för att tömma alla krukor och förbereda trädgården för hösten. De tomater som inte blivit röda fick komma in för att eftermogna och ikväll blev en del av dem till en jättegod tomatsås till middag som vi åt med kikärtspasta och riven ost. Inomhus har vi rum med evig sommar med blommiga tapeter. Här blev det trångt på fönsterbrädan när alla pelargoner fick flytta in. Men allt har sin tid och nu är det tid för att boa inomhus. Städa och sortera. Och sitta här med tekoppen och läsa eller streama serier.

Jag skrev ett inlägg på instagram om att prylar bara är prylar, men att det för mig ändå är viktigt att omge mig med harmoniska miljöer och vackra saker. Jag behöver sortera saker så att de inte bara står där de står, utan också fyller en funktion eller har en relation till varandra om platsen där de finns. Känner mig ibland lika flummig som Ernst då jag känner in hur saker balanserar i förhållande till varandra. Det behöver inte vara helt friktionsfritt, lite skav kan ge energi till en plats. Men det får inte bli disharmoni. Jag blir full av lycka just nu när jag ser vår nya dörr. Den är så vacker och sjunger liksom en helt egen stämma! (Ja, ni hör ju – jag går igång, som Ernst!)

Jag räddade förstås en massa blommor när jag tömde krukorna. Så solrosor och astrar får blomma inomhus. Solrosor har jag fortfarande kvar ute, så dem kan jag nog njuta av ett tag till.

I övrigt lunkar livet på och vardag avlöses av helg i en lite för snabb fart. Sedan så är det vips måndag igen, men jag är glad över att ha världens bästa jobb där jag verkligen trivs. Lärare på folkhögskola – jag ger mycket av mig själv, men får också mycket tillbaka. Jag blir inte bara dränerad utan också påfylld. Där finns också balans för det mesta. Så bra!

Vårvinterkänslor

När ljuset började komma tillbaka nu i slutet av februari fick jag någon sorts vårkänslor, eller iallafall vårvinterkänslor. Men paradoxalt nog kom kylan, som dock är vanlig i februari. Med riktigt kyliga kvällar, nätter och morgnar med 20 minus eller kallare. På dagen när solen lyser kan den värma och temperaturen har stigit till kring 10 minus. Jag har tagit fram mina övervintrade pelargoner, planterat om och tagit sticklingar. Många dog under vintern pga av att jag inte har nog svala rum att övervintra dem i, men av de som överlevde har jag några riktigt frodiga och fina som fick delas och bli nya.

Jag har fått fortsatt hjälp med min sida för trots att jag trodde att all malware var borta när jag skrev förra inlägget så visade det sig att det ändå fanns kvar något som poppade upp och slussade vidare besökare från min sida om de inte rensat gammal historik. Men NU tror jag att det verkligen är fixat! Om någon skulle se något konstigt, eller bli skickade till någon skum sida får ni gärna maila mig på mia(at)jagblommar.se

På köksbordet står en pärlhyacint och en fin liten keramikblomma som keramiker Pia Schmaltz har gjort. Det hjälper vårkänslorna på traven.

Höstens sista astrar

Inatt kom första frosten. Jag blev lite stressad eftersom jag inte hade tagit in pelargonerna som ska få övervintra i källaren, och inte heller skördat alla zucchini som fanns i landet. Nu har jag tagit in dem och jag tror att de klarat sig. Zucchiniblasten hade fryst och slokade ledset över jorden och alla zucchini som fanns kvar kändes väldigt kalla, men jag hoppas att de ska gå bra att laga något av dem nu ganska snart.

Jag gick en långjoggenad (promenad kombinerat med långsam jogg), lyssnade på pod i lurarna och njöt i solen. Tillbaka hemma tömde jag krukor och skar ner alla tomatplantor i växthuset. Att göra trädgården redo för vintern tar tid. Det får jag nog arbeta med hela helgen. Höstens sista astrar fick komma in, så nu har jag en vas både i köket och i vårt kombinerade hall-vardagsrum. Vet konstigt kombo, men världens bästa rum!

Vår trädgård

Jag tycker om att så frön, se saker växa och gräva i jorden. På två somrar har vi förvandlat det som bara var en gräsmatta till en fin plats. Vi har byggt en trädgårdsvärld med en pergola, rabatter och odlingar. Nu är det försommar, nyrensat och prydligt (brukar inte se lika prydligt ut om några veckor). Jag gräver nytt, flyttar om och delar perenner. Det är som terapi att arbeta med kroppen och ha fingrarna i myllan. Så här ser det ut ikväll:

Rabatten som syns nedan är delvis nygrävd. Var tidigare två som jag grävde ihop och planterade i, i helgen. Flyttade endel perenner från andra ställen, så den är snart fylld och förhoppningsvis härligt blommande om några veckor.

Tomatplantorna i växthuset har blivit lika höga som jag är. Det är röda- och gula körsbärstomater som jag drivit upp från frön.

Liten och stor.

En mycket liten kaffeburk och en jättestor. Gevalia-burken som tjänar som ytterkruka är den största jag sett. Rymmer minst 5 liter tror jag. Mina Dr Westerlund går också från små till stora. De håller snart på att ta över vartenda fönster i huset, eftersom jag har mycket svårt att slänga växter som lever. De trivs under mina gröna fingrars vård. Men nu fick jag en stickling av en blomma som jag tror att jag aldrig tidigare sett av en brevvän. Purpurblad. Den har fått komma i jord och rotar sig förhoppningvis. Bra med lite annat i fönstren också. Nåja, jag har några andra blommor än doftpelargon. Även vanliga pelargoner, en jättelik paraplyaralia, garderobsblomma, en ynklig palettblad, en ganska stor gullranka och orkidéer. Gullrankan fick jag som skott av en granne jag hade för nästan 20 år sedan. Grannen lever inte längre, men tänk vad ett blomskott kan göra. Varje gång jag vattnar så kommer jag ju att tänka på min fd granne Ingrid som gav mig skottet. Det är lite fint ändå. Blomskott och recept, dem ärver man från folk. Jag brukar döpa receptet efter personen jag fick dem av, så därför har jag namn i min receptbok som ”Katrins gryta”, ”Johannas kolakakor”, ”Anna-Marias tårta”, ”Cathis sockerkaka”, ”Mamma Märtas vitlökssill” och ”Myrtles sill”. Vänner och släktingar som jag minns när jag letar recept.  

Vardagen igen

Alarmet är ställt på tidigt, men jag vaknar innan det ringer. Känns både jobbigt och roligt att vardagen och jobbet startat för fullt igen. Semester är härligt, men rutiner och sysslor har också sin charm. Och tur är väl det! Annars skulle det inte vara så roligt alla de veckor man inte har semester. Vi hann inte alls allt vi hade tänkt hinna med huset den här sommaren, men det kommer förhoppningsvis ännu en sommar att fortsätta på.

*
Solrosorna har blivit mer än manshöga och när det blåste som kraftigast i helgen klippte jag av den som lutade mest. Den fick komma in och sprider nu sol i köket. De övriga stagade jag fast med snören i pergolan. Min yvigaste Dr Westerlund som stått i uteköket fick också komma in eftersom sommarvärmen försvann i ett nafs.

Annars så har jag inte så många ord att skriva. Tagit vara på kvällarna efter jobbet med skogspromenad och blåbärsplockning och båttur på älven. Lite regn blandat med sol och en regnbåge som lagt sig på grantopparna. Försökte fånga den, men vet inte om jag lyckades. Får se om den syns på något fotografi senare. Nu är det dags att krypa till kojs. Jobbstart med överaktiv hjärna behöver vila. Godnatt!

Tankar sol och värme

Jag tankar sol och jag tankar värme. Även om det blir bekymmersamt för alla grödor och foder som odlas till djuren, när det inte kommer något regn, så njuter jag av den här värmen för fullt. Men det skulle ju kunna få komma några lagom strilande nattregn för att det inte ska bli för torrt. Nåja, ingen människa kan påverka vädret i kort perspektiv, men troligtvis har vädret blivit extremare åt ena eller andra hållet pga klimatförändringarna och det kan ju varje människa bidra till att försöka förbättra. Varje liten droppe…
*
Jag flyger nästan aldrig flygplan, så det är väl ett av mina ”strån till stacken”. Det var flera år sedan jag flög flygplan sist. Dock kör jag bil eftersom jag bor på landet, men bara det som är nödvändigt.
*
Idag har jag firat min 46:e födelsedag på ett enkelt och anspråkslöst vis, med målande av många meter läkt, en hembakt tårta med egenodlade jordgubbar, två dopp i Piteälven, en tupplur på en brygga, en god middag på verandan och en 5,5 km joggingrunda. En perfekt födelsedag!

Pergolan

Jag skrev att jag skulle visa lite detaljbilder på väggarna i vår pergola, där det sågade mönstret på dem syns. Det är sågade förenklade gransiluetter, som gör att det blir väggar som har det lilla extra. Allt i min syster, Marianne Öqvists design. Från början en inredning i en offentlig lokal och nu återanvänt i vår trädgård. Jag har målat allt i samma färg som vårt hus ska målas om i så småningom. På de här bilderna ser det ut som om det är tre olika röda nyanser, men det beror bara på att mobilkameran fångar färgen olika beroende på ljus och skugga. Färgen i verkligheten överensstämmer bäst med den översta bilden. På utsidan av pergolan har vi planterat solrosor som blir högre och högre för varje dag. Någon av dem har knopp och blommar kanske snart.

Jag tycker att det är fint med de blåa gamla trädgårdsmöblerna mot den röda väggen. Möblerna har följt med mig i flera flyttar och kommer från min fd svärmor och svärfar. När vi fick dem 1999 var de bruna och sedan har de varit målade i olika blå nyanser, ommålade många gånger.

Vår trädgård

Jag tittade på bilderna från vår trädgård som jag publicerade den 22 maj i år och vilken himla skillnad. Det har växt så det knakar, så nu en dryg månad senare är vårt trädgårdshörn både mysigt och ganska lummigt. I början av förra sommaren fanns det bara en slät gräsmatta här. Det är roligt vad man kan åstadkomma på ett år. Människa och natur tillsammans. De flesta perennerna är dessutom gratis eftersom jag fått och tiggt till mig från andras trädgårdar. 

Humlen kommer från en vän, och humlebladen börjar nu väva in sig i armeringsjärnet. Den röda pergolan byggde vi bland annat av träväggar/rumsavdelare som min syster Marianne Öqvist (som arbetade som konstnär) gjorde som en offentlig utsmyckning. När de monterades ner och skulle slängas fick jag ta hand om dem. Det känns fint att ha det här i vår trädgård nu. Det syns inte på dessa bilder, men väggarna har taggiga detaljer som ser ut ungefär som siluetter av granar. Ska ta nya kort där det syns så småningom.

Riddarsporrarna har blivit jättestora och blommar vacker blått med vitt i mitten. Det här hörnet har blivit vår favoritmiddagsplats, eftersom det är eftermiddags- och kvällssol här. Vi vill så småningom ha andra trädgårdsmöbler på den här platsen. Antingen ett långt hemsnickrat trädbord med bänkar eller en rund grupp som jag spanat in, men som är för dyr (hoppas hitta något begagnat och bra på Blocket).

Förgätmigej blommar skirt ihop med daggkåpa och några andra vita jag inte vet namnet på. Förgätmigej är en blomma som har en alldeles speciell betydelse för mig. 

Blommorna ovan har tagit sig enormt. Stora blad och blommor på gång. Dessa tycker jag egentligen inte är så vackra, men jag tycker om det som växer och gör det ombonat, så de fungerar.

De blå blommorna ovan blir så fina ihop med daggkåpans gulgröna. Jag vet inte vad de blå heter, de har som blåa klockor i en klase. Vet någon som läser här vad det är för någon blomma?

Nere vid växthuset börjar Stjärnflockan precis att slå ut. Den har också så fina blommor.

*

Det var allt från vår trådgård idag. Den blir mer och mer en plats att må bra på.