Hem ljuva hem

Första november och de snabba höstdagarna är förbi. Kanske vintern kan komma med mer stillhet. Det var så otroligt vackert på dagens långpromenad. Snökristaller glimmade i alla träd, solljuset silades genom grenarna och den växande isen knakade och knirkade när jag passerade Piteälven. Stora isflak gled majestätiskt förbi under bron över älven och jag kände människans litenhet inför den mäktiga naturen.

Hemma igen går jag omkring och njuter. Om man får säga det. Men det är så fint att det här känns precis som min plats på jorden. Hem ljuva hem! Jag som undrat så många gånger var hemma egentligen är. Det kan bli så när man, som jag, flyttat många gånger. Men här är det; mitt hemma!

Fridfull fredag

Fridfull fredag och också fredag – min hemmafrudag. Dagen då jag hinner med de sysslor som jag inte hinner med på vardagskvällarna. Tid att ta hand om blommorna, ge dem vatten och näring, prata lite och ta bort vissna blad. Tid att tvätta, vädra och städa. Tid att äta stillsam frukost och tid att ta en lång promenad. Och idag, tid att slutföra en lång skrivuppgift till universitetskursen jag läser just nu.

Apropå hemmafru – ett ord som kanske har negativ laddning, men för mig blir det en dag med mycket arbete, men ändå en vila eftersom jag inte behöver åka hemifrån. Jag kan lulla på här i mitt eget tempo. Lägga yttre motivation och inre motivation i vågskålen och hitta balansen där emellan. Vad jag känner att jag borde eller måste blandat med vad jag allra helst vill. Allt, allt handlar om balans. Nu ska jag strax göra vad jag vill; gå en lång promenad och lyssna på en pod.

En fredag i slutet av mars

Mars går mot sitt slut och milda vårvindar håller på att blåsa bort vintern. Jag har ledig fredag, om än ledig med modifikation. Blir både lite jobb och hemmajobb, men unnar mig också att sitta och ta det lugnt med tekoppen och att ta en motionsrunda med jakthunden. Idag gick det bra att promenera och springa med tennisskor för första gången i år, eftersom nästan all is och snö smält bort från vägarna.

Som vanligt så grunnar jag över orden här. Vad ska jag skriva och vad vill jag ha sagt? Jag är inte den som kommenterar världsläget eller debatterar, men jag tänker desto mer. Jag tänker att det mesta hänger ihop och att allt har sin tid. Vakenheten och vilan, skapandet och saktfärdigheten, glädjen och grubblandet, kreativiteten och känslorna. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Inte nödvändigtvis si och så. Inte nödvändigtvis två och två.

Fredag med några rader

Takdropp och något fågelkvitter, en full mailkorg och barnvaktsuppdrag, sängkläder på vädring och dammtussar i hörnen, fredagshandling och fredagsstädning, vissna tulpaner och två nya krukväxter. Måste köpa en kruka, note to my self. Frösådderna börjar gro, men solrosorna får vänta. Nu börjar dagen och vårkänslor anas.

Mellan orden

Mer än en vecka kom och gick. Jag som älskar orden blev lite tom på dem. Det händer ibland. Arbetar hela dagarna med människor, ord och språk. Funderar över magin i ordens kombinationer, men vardagen slukade tankar på blogg och sociala medier. Någonstans i bilen mellan jobb och hem och barnens aktiviteter. Glufs liksom!

Sedan den där känslan av att dela med mig eller inte dela med mig. Ambivalent som jag är började jag städa på den här bloggen. Tänk alla ord och bilder jag delat! Nästan 900 inlägg. Många väldigt inaktuella eftersom livet tagit nya vägar och hittat nya stigar åt mig som jag inte anade fanns. Nu har jag börjat radera sådant som jag inte behöver ha kvar på det här forumet. Sådant som tar plats i anspråk på servern. Plats som jag behöver till nya uppdateringar. Fotografierna har jag kvar på andra platser och det är jag glad över, eftersom jag fotograferat så mycket fint genom åren.

Jag har tänkt länge att jag ska uppdatera shopen. Jag har en massa saker här hemma som inte finns till salu där. Men har liksom inte hittat den där tiden och energin till att fotografera, redigera och lägga upp det. Och när inte energin kommit, då är det bara att vänta på att det ska ske. Kan det kanske ske snabbare när jag skrivit ner tanken här. Vem vet?

Som vanligt, lite glatt och lite sorgset

posted in: Personligt, Träning | 2

Som vanligt hinner halva helgdagen gå innan jag tar mig ut. Som vanligt går jag en långpromenad. Idag blir jag lite glad över att det är ett nytt ljus. Vi går mot vår, även om det är länge kvar tills det är vår på riktigt här.

Jag tycker att många saker är fina att titta på när jag och jakthunden promenerar tillsammans. Som de täta snöprydda tallarna. Som står tätt ihop och snön som har bildat näsliknande formationer längs hela stammarna.

Jag känner mig glad på min promenad, men funderar lite sorgset över människor. Jag tycker att det är för många som ser allt i svart eller vitt. Som väljer kritik och hat istället för acceptans. För många som inte tänker källkritiskt. För många som inte ser saker i sitt rätta sammanhang. Jag undrar vart världen är på väg. Jag försöker känna hopp, men när jag hör om allt hat som finns, framförallt på sociala medier, så tvivlar jag ibland.

Nåja, det är bara att fortsätta leva på. Och försöka göra gott, där man går. Inte för att jag är felfri på något vis. Jag har fördomar och kan tänka nedvärderande om saker då och då. Men jag tänker mig iallafall för innan jag skriver något på de sociala plattformar där jag håller till. Jag väljer hellre att avfölja eller scrolla förbi om något stör mig. Ord och tankar är viktiga och de kan göra lika mycket ont som de kan göra gott. Använd dina ord, men använd dem på ett bra sätt.

Summa summarum

Summerar en arbetsam termin, men med en känsla av att jag gjort mycket bra på jobbet. Det är en skön känsla som jag njuter av ikväll när jag har arbetat klart och har två veckors ledighet framför mig. Hoppas få mycket vila så att jag orkar fortsätta göra ett bra jobb när jag börjar igen på det nya året.

En sådan här kväll vill jag nästan inte gå och lägga mig fastän jag är trött. Jag vill bara sitta här och känna friden. Men snart måste jag öppna dörren ovan, den finaste dörren vi har i huset, in till vårt sovrum och krypa till sängs. Kanske se lite Mandelmans jul innan jag somnar. Eller läsa några sidor i den juliga pocketboken jag påbörjat. Godnatt!

Går ner i varv

December medför automatiskt att jag går ner lite i varv. Julens bestyr har nog aldrig varit en stressfaktor för mig. Och ännu mindre i år då jag bara känner att jag tänker göra precis det som andan faller på… Lägga in några sillar, grava lax, rulla köttbullar och göra Jansson är inga problem.  Julklappsinköpen är i princip klara och jag håller precis på att fundera om jag ska skicka några julkort i år eller inte. Jag har skickat julkort alla år sedan jag flyttade hemifrån och jag sörjer faktiskt att folk i princip har slutat skicka. Jag har skickat kort (oftast egengjorda) i 10-15 år till alla, även till dem som inte skickat tillbaka. Men dragit ner mer och mer, eftersom vi knappt får några tillbaka. Men tror faktiskt att jag inte helt vill sluta med traditionen att hälsa God Jul med ett kort i brevlådan. Uppskattar själv att få kort av dem som fortfarande skickar till oss. 

Bilderna i det här inlägget ger mig också julefrid. De är från vårt sovrum, där tapeten visserligen minner om sommaren, men där andra attiraljer ger mig julstämning. Jag har beställt hem julläsning i form av några pocketböcker med jultema. Ser fram emot att ligga här och läsa dem, när de kommer.  Nerbäddad under täcket inomhus i ett hus, som kanske är så där lagom inbäddat i snö.

Hem ljuva hem

Arbetar lite för långa arbetsdagar i början av veckorna. Men när jag kört milen hem i mörkret, så möts jag av det här; hemmet som känns så fridfullt för mig. Hem ljuva hem, home sweet home. Jag har funderat på det här med ett hem då och då under åren. Målat flera tavlor på temat hemma. När jag lämnat det som var min barndomsstad (samhälle) och flyttat så många gånger att jag tappat räkningen. Vad är då hemma? Vilken plats på jorden är mitt hem? Svaret kan tyckas självklart. Byn där jag bor. Men hemma kan vara flera platser, fysiska rum och mentala rum. Ibland kan till och med en annan människa vara som ett hem. En god vän eller min stora kärlek. My home is where my heart is. En klyscha, men kanske ganska mycket sanning också. Skönt iallafall att kliva in genom dörren och mötas av det här, som ger lugn till mig.