Fredag med några rader

Takdropp och något fågelkvitter, en full mailkorg och barnvaktsuppdrag, sängkläder på vädring och dammtussar i hörnen, fredagshandling och fredagsstädning, vissna tulpaner och två nya krukväxter. Måste köpa en kruka, note to my self. Frösådderna börjar gro, men solrosorna får vänta. Nu börjar dagen och vårkänslor anas.

Mellan orden

Mer än en vecka kom och gick. Jag som älskar orden blev lite tom på dem. Det händer ibland. Arbetar hela dagarna med människor, ord och språk. Funderar över magin i ordens kombinationer, men vardagen slukade tankar på blogg och sociala medier. Någonstans i bilen mellan jobb och hem och barnens aktiviteter. Glufs liksom!

Sedan den där känslan av att dela med mig eller inte dela med mig. Ambivalent som jag är började jag städa på den här bloggen. Tänk alla ord och bilder jag delat! Nästan 900 inlägg. Många väldigt inaktuella eftersom livet tagit nya vägar och hittat nya stigar åt mig som jag inte anade fanns. Nu har jag börjat radera sådant som jag inte behöver ha kvar på det här forumet. Sådant som tar plats i anspråk på servern. Plats som jag behöver till nya uppdateringar. Fotografierna har jag kvar på andra platser och det är jag glad över, eftersom jag fotograferat så mycket fint genom åren.

Jag har tänkt länge att jag ska uppdatera shopen. Jag har en massa saker här hemma som inte finns till salu där. Men har liksom inte hittat den där tiden och energin till att fotografera, redigera och lägga upp det. Och när inte energin kommit, då är det bara att vänta på att det ska ske. Kan det kanske ske snabbare när jag skrivit ner tanken här. Vem vet?

Som vanligt, lite glatt och lite sorgset

posted in: Personligt, Träning | 2

Som vanligt hinner halva helgdagen gå innan jag tar mig ut. Som vanligt går jag en långpromenad. Idag blir jag lite glad över att det är ett nytt ljus. Vi går mot vår, även om det är länge kvar tills det är vår på riktigt här.

Jag tycker att många saker är fina att titta på när jag och jakthunden promenerar tillsammans. Som de täta snöprydda tallarna. Som står tätt ihop och snön som har bildat näsliknande formationer längs hela stammarna.

Jag känner mig glad på min promenad, men funderar lite sorgset över människor. Jag tycker att det är för många som ser allt i svart eller vitt. Som väljer kritik och hat istället för acceptans. För många som inte tänker källkritiskt. För många som inte ser saker i sitt rätta sammanhang. Jag undrar vart världen är på väg. Jag försöker känna hopp, men när jag hör om allt hat som finns, framförallt på sociala medier, så tvivlar jag ibland.

Nåja, det är bara att fortsätta leva på. Och försöka göra gott, där man går. Inte för att jag är felfri på något vis. Jag har fördomar och kan tänka nedvärderande om saker då och då. Men jag tänker mig iallafall för innan jag skriver något på de sociala plattformar där jag håller till. Jag väljer hellre att avfölja eller scrolla förbi om något stör mig. Ord och tankar är viktiga och de kan göra lika mycket ont som de kan göra gott. Använd dina ord, men använd dem på ett bra sätt.

Summa summarum

Summerar en arbetsam termin, men med en känsla av att jag gjort mycket bra på jobbet. Det är en skön känsla som jag njuter av ikväll när jag har arbetat klart och har två veckors ledighet framför mig. Hoppas få mycket vila så att jag orkar fortsätta göra ett bra jobb när jag börjar igen på det nya året.

En sådan här kväll vill jag nästan inte gå och lägga mig fastän jag är trött. Jag vill bara sitta här och känna friden. Men snart måste jag öppna dörren ovan, den finaste dörren vi har i huset, in till vårt sovrum och krypa till sängs. Kanske se lite Mandelmans jul innan jag somnar. Eller läsa några sidor i den juliga pocketboken jag påbörjat. Godnatt!

Går ner i varv

December medför automatiskt att jag går ner lite i varv. Julens bestyr har nog aldrig varit en stressfaktor för mig. Och ännu mindre i år då jag bara känner att jag tänker göra precis det som andan faller på… Lägga in några sillar, grava lax, rulla köttbullar och göra Jansson är inga problem.  Julklappsinköpen är i princip klara och jag håller precis på att fundera om jag ska skicka några julkort i år eller inte. Jag har skickat julkort alla år sedan jag flyttade hemifrån och jag sörjer faktiskt att folk i princip har slutat skicka. Jag har skickat kort (oftast egengjorda) i 10-15 år till alla, även till dem som inte skickat tillbaka. Men dragit ner mer och mer, eftersom vi knappt får några tillbaka. Men tror faktiskt att jag inte helt vill sluta med traditionen att hälsa God Jul med ett kort i brevlådan. Uppskattar själv att få kort av dem som fortfarande skickar till oss. 

Bilderna i det här inlägget ger mig också julefrid. De är från vårt sovrum, där tapeten visserligen minner om sommaren, men där andra attiraljer ger mig julstämning. Jag har beställt hem julläsning i form av några pocketböcker med jultema. Ser fram emot att ligga här och läsa dem, när de kommer.  Nerbäddad under täcket inomhus i ett hus, som kanske är så där lagom inbäddat i snö.

Hem ljuva hem

Arbetar lite för långa arbetsdagar i början av veckorna. Men när jag kört milen hem i mörkret, så möts jag av det här; hemmet som känns så fridfullt för mig. Hem ljuva hem, home sweet home. Jag har funderat på det här med ett hem då och då under åren. Målat flera tavlor på temat hemma. När jag lämnat det som var min barndomsstad (samhälle) och flyttat så många gånger att jag tappat räkningen. Vad är då hemma? Vilken plats på jorden är mitt hem? Svaret kan tyckas självklart. Byn där jag bor. Men hemma kan vara flera platser, fysiska rum och mentala rum. Ibland kan till och med en annan människa vara som ett hem. En god vän eller min stora kärlek. My home is where my heart is. En klyscha, men kanske ganska mycket sanning också. Skönt iallafall att kliva in genom dörren och mötas av det här, som ger lugn till mig.

Saker och sysslor

Passade ypperligt att ha lite komptid att ta ut under elevernas höstlov. Jag har haft en del saker som jag velat göra, men som är svårt att orka och hinna när vanliga vardagen snurrar på. Som att sy nya kuddfodral till hallen inför vinter och jul. Jag tog bort de ljusare kuddarna, sydde två avlånga bolsterrandiga kuddfodral och grävde fram två kuddar, som jag fyndade på 75%-rea efter förra julen, med brodyrmönster och tofsar i hörnen. Det blev fint ihop. Så länge har jag alltså ”vinterfierat” hallhörnen och snart, snart ska det också bli mer juligt.

*

Idag har jag en rätt så lång att-göra-lista som bland annat innefattar att måla ett skåp. Har länge gått och fnulat på ett annat vitrinskåp till köket och hoppats på att ett gammalt ska dyka upp någonstans. Men så blev det inte. Nu har jag istället köpt ett nyare men begagnat på second hand för en billig peng, som jag och maken ska bygga och måla om. Det kommer nog bli fint. En total make-over är på gång. Bilder lär ju komma här när vi blir klar.

*

Åter till sysslorna! Hoppas att ni som eventuellt läser här får en lugn och fin allhelgonahelg. Jag har långt till min saknades gravar, så jag åker inte och tänder ljus där. Men jag tänker lite extra mycket på min mamma och min syster som fattas mig.

Liten och stor.

En mycket liten kaffeburk och en jättestor. Gevalia-burken som tjänar som ytterkruka är den största jag sett. Rymmer minst 5 liter tror jag. Mina Dr Westerlund går också från små till stora. De håller snart på att ta över vartenda fönster i huset, eftersom jag har mycket svårt att slänga växter som lever. De trivs under mina gröna fingrars vård. Men nu fick jag en stickling av en blomma som jag tror att jag aldrig tidigare sett av en brevvän. Purpurblad. Den har fått komma i jord och rotar sig förhoppningvis. Bra med lite annat i fönstren också. Nåja, jag har några andra blommor än doftpelargon. Även vanliga pelargoner, en jättelik paraplyaralia, garderobsblomma, en ynklig palettblad, en ganska stor gullranka och orkidéer. Gullrankan fick jag som skott av en granne jag hade för nästan 20 år sedan. Grannen lever inte längre, men tänk vad ett blomskott kan göra. Varje gång jag vattnar så kommer jag ju att tänka på min fd granne Ingrid som gav mig skottet. Det är lite fint ändå. Blomskott och recept, dem ärver man från folk. Jag brukar döpa receptet efter personen jag fick dem av, så därför har jag namn i min receptbok som ”Katrins gryta”, ”Johannas kolakakor”, ”Anna-Marias tårta”, ”Cathis sockerkaka”, ”Mamma Märtas vitlökssill” och ”Myrtles sill”. Vänner och släktingar som jag minns när jag letar recept.  

Glädjen!

posted in: Uncategorized | 0

Jag har älskat pennor, penslar, färger, block, fina papper med mera sedan jag var barn. Ganska ofta känner jag barnets förtjusning över ett oskrivet blad, ett pappers struktur eller en pennas möjligheter att sätta avtryck och forma ord. Spelar ingen roll att jag är 46. Glädjen finns kvar!