Vi två

posted in: Personligt | 0

Varje dag tillsammans är värd att fira. På något vis. Enkelt eller stort. I går firade vi stort, med presentkort som vi fick i bröllopspresent. Så det blev hotell och middag med två vänner. Kommer aldrig hinna fira guldbröllop eftersom vi fann varandra sent i livet och bröt upp från de liv vi levde. Men då är det lite guld varenda dag istället. Och bomullsbröllop idag. (Stenarna är också ett par, men de kanske har hållit ihop riktigt länge, av laven att döma…)

Ny mylla att rota sig i

posted in: Blommor, Personligt | 0

Pelargonerna har fått ny jord, blivit delvis nedklippta och här är en del av de sticklingar som jag hoppas ska rota sig fint. Tur att jag har många små krukor att använda.

*

Själv har jag rotat mig fint i den här byn som blev vårt nya hem för lite mer än 1,5 år sedan. Näringen får jag av kärleken, naturen, läsandet, vännerna, tänkandet, promenerandet och pausen (med tekoppen). Tänk att man får fortsätta växa hela livet! Det är ju tur.

Fredagar nu och framöver

Från och med nu ska jag arbeta med mitt företag hemma på fredagar. Jag ska lägga lite ny energi på webshopen och hoppas också får ur mig ett blogginlägg minst en gång i veckan. Igår och idag arbetar jag med att förbereda en workshop i plåtslöjd som jag ska ha nästa lördag. Inventerat plåtburkslagret, packat verktyg och förberett en inspirationspowerpoint.

*

Igår blev det också fredagsstädning som vanligt, kakbakning x 3 och firande av 17-åring i huset. Mina barn börjar bli stora! Både kul och konstigt. Det föddes ju typ nyss!

Plåt, prickar och prylar

Den snöar mycket den här vintern. I går kväll föll det jättestora fluffiga flingor, sådana som landar ljudlöst och mjukt och som virvlar iväg om det kommer en vindpust. Vi ser inte ut ur källarfönstren längre, snön har bäddat in huset. Vardagen är igång med jobb, plugg och allt annat som kommer till. På lördag är det sista dagen Rabarber håller öppet. Konsthantverksaffären som jag varit delägare i, i nästan 9 år. Efter stängningen av butiken fortsätter jag med mitt konsthantverkande, men säljer istället i min webshop, hos återförsäljare och på marknader då och då. En epok avslutas, men något annat tar vid. Allt har sin tid.

*

På fotografiet; små samlingar. Plåt, prickar och prylar. Sådant jag tycker om.

2017

2017. Ett händelserikt år! Pluggade klart SVA A 30p, byggde om köket med ett kök vi köpte billigt på Köp&Sälj, gifte mig med min kärlek, byggde badrum och tvättstuga, hade rolig bröllopsfest, fixade trädgård, fick nya arbetsuppgifter (igen), började plugga Specialpedagogik, ritade nya mönster, känner av livet som inte är så lätt och fick veta att jag ska bli mormor. Det är liksom bara att hänga med i det här som är LIVET! Gott Nytt År 2018!

Går ner för landning

Snöfall av och till säger väderleksrapporten. Imorse kom det stora tunga flingor.

Efter en mycket intensiv höst börjar kanske lugnet komma innan julhelgen. Som en stor jumbojet som går in för landning. Det dånar en del och håret fladdrar till av luftströmmen. Men när landningen gått bra och planet tillslut stannar till helt, då blir det lugnt. Jag går ner för landning…1, 2, 3… Snart ska jag ta dagar då jag sätter mig i den här fåtöljen och läser en vanlig bok. Pluggböckerna ska få vila en vecka eller så.

Balanserar

Bloggen och hemsidan ligger delvis i dvala. Både för att jag håller på med så mycket annat och för att jag inte så ofta kommer på något att dela. Idag blir det däremot en rad inlägg varav det här är det första. Idag lyste solen och jag tog en promenad. Fick syn på den här bilden med fantastisk himmel och lysande gult gräs. Jag tankade energi på promenaden. Det behövs eftersom jobb och studier uppgår till minst 150% just nu och så allt annat på det. Balanserar det med sådant här vackert och många koppar te.

Jag pratar med min mamma

Jag pratar med min mamma ganska ofta. Eller pratar och pratar, jag tänker till mamma. Som när jag står långt in i hallonsnåret och grenarna är så fulla med hallon att de bågnar av tyngden. Det är så mycket hallon att jag inte vet var jag ska börja plocka. Titta mamma! tänker jag eftersom jag vet att hon skulle ha älskat det här. Hon skulle ha plockat med om möjligt ännu mer frenesi än jag. Om hon hade levt skulle jag ha ringt till henne och berättat om vilket fantastiskt hallonår det är i år. Hon skulle vara lika glad som jag och känna sig lika rik över att fylla frysen med bär.

Förra året räckte mina egenplockade hallon till frukostyoghurten varje dag ändå tills i mars. Det ser ut att bli lika bra i år, bara jag hinner plocka.

Kolla mamma, tänker jag också, när jag nu äntligen fått plats i nya tvättstugan med hennes gamla tunga mangel som jag vevar med handkraft. Det blir så fint i linneskåpet när lakan, örngott och kökshanddukar får åka några varv genom mangeln. Mammas linneskåp var alltid fint ordnat och det luktade så gott. Det är ett doftminne som sitter kvar. Det är något rofyllt med att ta sig tiden att mangla. Ingen förspilld kvinnokraft när det blir som en stunds meditation. Jag tänker också på hur mamma skulle tycka om att vi lägger in gurka. Jag passar på att berätta det också om hon inte redan sett det. Jag tänker på hur man blir den man blir. Hur fint det känns när något som var min mamma känns så tydligt i mig. Det är väl de där rötterna. Hej mamma, tänker jag, och blir både sorgsen och glad.

 

Sommaruppdatering

Regnet det bara öser ner. Den riktiga sommarvärmen har inte kommit om än solen värmt några enstaka dagar. Vädret kan jag inte påverka så jag gillar läget. Idag städar jag ateljén i källaren och lyssnar på Linnéa Claesons sommarprat. Jag blir mycket berörd av hennes ork, hennes mod och hennes patos i hennes kamp mot sexism och näthat. Lyssna här.

 

Vi har många fina dagar här hemma, vi bygger en pergola av mycket återbrukat material, gräver rabatter och gör trädgårdsrum. Förrförra helgen hade vi bröllopsfest eftersom vi gifte oss i mars. Det blev ett avslappnat och kul partaj. Och den dagen lyste solen som bäst, kanske finaste sommardagen hittills. Partybollarna från festen hamnade sedan som dekoration i minsta tjejens rum.

Nu ska jag fortsätta njuta av de lediga dagarna innan det är dags att arbeta igen. Regn eller sol, det blir bra ändå. Jag läser skönlitteratur, vilar och arbetar med huset. Till hösten blir det delvis nya arbetsuppgifter och plugg på LTU igen. Så de här stilla hemmadagarna behövs.