Tänk att jag skrivit blogg i ca 12 år! Från början skrev jag varje dag, på min gamla blogg och läste också många andra bloggar. Jag har en handfull personer (eller kanske som två händer fulla) i det här landet som jag betraktar som mina vänner, även om vi aldrig setts i verkligheten utan bara blivit vänner genom bloggandet. Nu följer jag dem vidare på Facebook och Instagram. Det är ju faktiskt ganska fint! Två av alla har jag faktiskt också träffat; Anna i Eskilstuna och Anna-Karin i Umeå. Jag har sisådär tre stycken att hälsa på i Skåne, om jag någongång tar mig dit. Och några andra utspridda i olika väderstreck. Två personer som från början varit bloggkontakter brevväxlar jag med, när jag då och då hinner skriva ett snigelbrev.

Vet inte hur många gånger jag tänkt att jag nog ska sluta med att skriva blogg, men landar varje gång i att så länge jag har kvar företaget, så kanske det också är bra att ha en blogg. Även om jag inte alls tror att det är så många som läser här längre. Men kanske skriver jag mest för min egen skull. För ett tag sedan fick jag för lite utrymme kvar på servern jag hyr och var tvungen att läsa igenom och radera en del gamla inlägg och bilder, för att få plats med nya. Det är på ett sätt som att läsa en gammal dagbok. En del inlägg glädjer och en del smärtar. Det har hänt mycket på 12 år.

Så även om det tar lång tid mellan inläggen här, så fortsätter jag tills vidare. Vem vet var livet för en? Prioriteringar ändras och nya stigar trampas upp. Tack till er som troget tittar in här. See you!