Letar inte längre

Trots att dagar och veckor tickar förbi, på något sätt snabbt, så har tillvaron ändå lugnat sig. Jag tar vara på minuterna, timmarna, dagarna. Tänker på vad som händer, stannar upp och lever mer medvetet. Som jag jagat den här ron i flera år. Försökt finna den där den inte fanns. Nu har jag den här i hjärtat, när jag sitter med min tekopp, när jag bara är och när jag jobbar. Jag behöver inte leta längre.

IMG_20160517_210653

Det är bra

Veckorna tuffar på lite. Men utan stress. Jag har roligt på jobbet nästan varje dag, eller jag känner att det är meningsfullt och givande. Sedan hinner jag inte med mer än jobbandet, vilandet, eftertanken och kärleken, men det är så livet är just nu och det är bra.

IMG_20160227_153914

IMG_20160220_114634

IMG_20160227_192145

IMG_20160220_112803

Janariljus

Det är härligt när dagsljuset åter når in i huset. Även om det bara är en kort stund varje dag. Får passa på att fotografera inomhus när jag är ledig, för att pricka in ljuset. Jobbdagar åker jag hemifrån i mörker och kommer hem i mörker. Med januari kom kylan, minus 27 idag. Jag eldar i Norahpannan och tassar runt i tjocksockor. Det bubblar av någon sorts kreativitet inuti. Brukar bli så när jag inte fått utlopp för det på ett tag. Igår kväll gjorde jag några kort och nu ska jag strax sätta mig vid symaskinen. Skaparlusten vill ut!Januariljs (7)aW

Vilket år!

Så_ett_frö (7)aWJag brukar ju göra en liten sammanfattning av året såhär när det går mot sitt slut. Blir inte riktigt att göra på samma vis i år. Förstår såhär i backspegeln vilken j-a kris jag varit inne i. Urjobbigt, men skulle inte vilja vara utan den heller. Efter kris kommer utveckling. Och när jag väl landade någongång under året, så blev det så fint. Men jag tror aldrig att jag funderat och reflekterat så mycket som detta sista år, med start när min mamma gick bort förra hösten. Jag tänker mycket fortfarande, jag förundras och är tacksam. Jag har nära till alla känslor, glädje och vemod, skratt och gråt. Och mitt hjärta känns flera grader varmare nu än de senaste åren. Förlåtelse och kärlek förresten, det är ju grejen! Sammanfattar det hela med årets bästa:
– Att dricka te! Vila och värme.
Advent (11)aW
– Att jag lämnat en massa måsten.
– Att jag slutat jaga något jag inte visste vad det var.
– Att jag har förtröstan. Det som ska ske det sker och det jag behöver kommer till mig.Augusti15 (7)w
– Att jag skaffade vedeldad bastu. Varvar värme med att kyla ner mig under mörka stjärnhimlen.
Bastun är min meditation.

  • Ved

Det där med orden

Nu är det såhär igen. Att jag skriver och suddar ut, och skriver och suddar ut. Ibland är ord för stora för att skrivas. Jag vet inte hur mycket och vad jag vill säga egentligen. Jag har svårare att dela med mig nuförtiden. Har hittat en skatt inom mig själv. Den måste jag vara lite rädd om. Men jag kan dela med mig av fina bilder istället. Även om jag inte alls hinner fotografera som förr. Men det gör inget. Jag har prioriterat om totalt. Omger mig med goda energier och låter bli att hinna för mycket.
December (19)aW
December (18)aW

En ny tid

Det är en ny tid nu. Naturen har så vackra färger och på morgnarna är det frost. Det är också en ny tid inom och utom mig. Jag har ett nytt roligt lärarvikariat utöver företaget, så jag varken hinner eller vill dela lika mycket här. Jag har det bra. Har slutat känna stress och njuter mycket av enkla fina vardagssaker.

IMG_20151009_092402

Lys!

Lys som en sol. Både i ditt liv och andras.
Eller som Mandela sagt:

”Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra. 
När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.”
                                         
                                                                                                      -Nelson Mandela

Citat ur Mandelas installationstal 1994.

Ljus_w

Det som hände

Dagarna snurrar på, men jag har lämnat den där stressen som jag nästan alltid kände tidigare bakom mig. Väldigt svårt att skriva så mycket nuförtiden. Jag trodde liksom att jag var där jag skulle vara vid 42-års ålder, men jag mådde inte bra i det. Så jag slungades iväg åt ett helt annat håll. Valde det jag var tvungen att välja. För att överleva på ett vis. Det är svårt att förklara för den som inte är nära. Sårade en del, men räddade mig själv. Jag höll på att ätas upp. Jag satte inte gränser kring mig själv. Är väldigt glad för det här lugnet som omsluter mig nu. Och all skratt och all gråt som också är jag. Igen. All tid att bara vara, att dricka te och att lyssna på musik. Det jag inte hann idag hinner jag en annan dag. Om det behövs. Jag är rädd om det som finns i mitt kärl. Gläntar på locket då och då. Håller varmt och fyller på.Burk_w