
Frös bara lite om tårna på dagens entimmes-promenad i 25 minusgrader. Eftersom vi haft kallare än minus 30 flera dagar så kändes det bra att det ”bara” var så här kallt idag. Jag tog dock på mig varma kläder och det behövdes. Hade med mig vår östsibiriska laika som sällskap, hon räds inte kylan. Jag tog också med mig systemkameran i en ryggsäck på ryggen.

Vi gick ner till älven och följde ett skoterspår mot forsen. En dimma från det öppna vattnet vid forsen hade lagt sig som ett dis framför träden på andra sidan vattnet.

Det var vackert och stilla. Inga andra människor i sikte och inga skotrar.

Vovven var nöjd, men undrade nog varför jag skulle stanna och fotografera så mycket.

På väg upp från älven hamnade vi i lite skugga och den låga januarisolen silades genom träden. När vi kom hem så hade både mina ögonfransar och mitt hår isat till sig, tårna var lite stela, men det kändes skönt att ha kommit ut i ljus och luft.
























Hade tänkt hinna ut på en hundpromenad på dagen, men med lång sovmorgon, lussebullebak och städning så försvann dagstimmarna i ett huj. Mitt livs ständiga frustration; att hinna eller inte hinna med allt jag vill. Jag har hört att det finns människor som inte har något att göra. Vet inte om jag någonsin känt så. Nåja, får leva med det. Tid som inte räcker till. (Och ja, jag vet att det handlar om prioriteringar och att tiden är det enda som är demokratiskt fördelad.)
Smugit in julprylar lite här och där för att det ska bli julkänsla i nästan varje vrå. Utomhus har vi många belysningar, granar och granris. Som sagt, behöver bara lite snö på detta för den ultimata julstämningen. 



















