Min sjuåring tycker om att skriva meddelanden och brev. För det mesta så får jag små fina meddelanden om kärlek. Men ibland, som igår, när hon inte ville duscha och jag ville att hon skulle duscha – då fick jag meddelandet om att jag är den ”dumaste mamman som nogonsin har funits”. Det blir som en massa kärlek i mitt hjärta även när jag får sådana arga, frustrerade meddelanden. Vi pratar en stund om varför man behöver duscha ibland, kramas och förlåter. Båda två. Det är ju det där med FÖRLÅT. Kanske världens finaste ord? Trettonåringen frågade igår vilket ord jag tycker är finast och då svarade jag något annat. Men nu vet jag, FÖRLÅT är finaste ordet. Kärlek och förlåtelse.