Vintern visar sitt vackraste

När solen visar sig så här i början av januari är det som om man åter får träffa en vän som man har saknat. Vinterns visar sitt vackraste jag när himlen är klar och luften är kall. Vad göra annat än förundras? Jag njöt av drygt 6 km stilla löpning och tittade mig omkring. Lät solen blända mig och tittade fascinerat på hur ljuset silades mellan träden. Jag fotograferar samma vyer om och om igen, men det är ändå en ny bild varje gång.

Året 2020

Så här års brukar jag summera året. Mest för min egen skull. Det är roligt att titta tillbaka på fotografier jag har tagit under året och på så sätt minnas vad som hänt. I år blir det ett massivt inlägg med många bilder.

Årets vinter: Mindre snömängd än vanligt, men visst fick jag skotta mycket ändå. Hur var det med kylan? Det har jag nog förträngt, men det ser ut att vara ganska kallt på den här bilden från januari. Nästa bild är från april, då vintern nästan hade smält bort.

Årets tråkigaste: Corona-viruset hörde man talas om i början av året, men det dröjde ändå ett tag innan man förstod att det skulle bli en världsomspännande pandemi. I februari jobbade vi som vanligt, umgicks som vanligt och hade inte alls koll på att så mycket skulle ändras totalt på grund av ett litet virus.

Årets annorlunda: Distansundervisning på jobbet och att inte kunna träffa våra vänner så mycket som vi brukar. Dock ingen skillnad i möjlighet att vara ute i naturen. Inte många som man möter då, här i vår lilla by i Norrbotten.

Årets inredning: I april inredde jag syrum på övervåningen, sorterade tyger, band, blixtlås och knappar.

Årets inredning 2: I april monterade vi in en kamin i vår Relax bredvid vedeldade bastun, som gör att rummet kan användas året om. Här sitter vi varje gång vi badar bastu och då och då när vi bara vill uppleva den mysiga känslan med att elda i en kamin.

Årets sommar: Vi hemestrade som vanligt. Ingen skillnad från andra år eftersom vi alltid är mest hemma. Vi gjorde några fler utflykter till fina platser i närområdet och besökte barndomens ö. Vi arbetade med diverse husprojekt och med trådgården som växte som aldrig förr (kanske bokashins förtjänst). Mitt mellanbarn tog studenten och på sommaren vågade vi umgås lite mer med våra vänner. Vi köpte en liten båt och upplevde magiska stunder på Piteälven. Jag tog massor av dopp i badtjärnen i byn, i älven och i Bottenviken.

Årets naturupplevelser: Rördes till tårar av allt möjligt men mest av den starka förundran jag kände över allt det vackra häromkring. Är ute några gånger i veckan året runt. Tar promenader, springer, drar till skogen och är med på älgjakten. Bäst av allt är nog köpet av en gammal husbil i slutet av sommaren som tog oss ut på fricamping många gånger innan snön kom.

Årets husprojekt: Vi har renoverat vårt lilla hus under flera år. Gör det mesta själv, men i sommar fick vi hjälp med att byta tak. Så skönt att känna att det inte längre kan regna in (det gamla tegeltaket var inte att lita på). Vi har renoverat nästan alla fönster och slutförde målningen av huset den här sommaren. Bara några småsaker kvar till nästa år. Men då väntar även renovering av garaget.

Husprojekt 2 blev byte av ytterdörr, eftersom vi snubblade över ett utställningsexemplar till fyndpris. Kan man älska en dörr? Tror banne mig det!

Husprojekt 3 blev byte av golv i kök och hall. Äntligen ett rutigt golv! Jag har liksom önskat det i ca 35 år och nu har jag det. Visst kan man känna lite materiell lycka!!

Årets resa: Paradoxalt nog fick vi ställa in resan vi äntligen skulle göra efter att tidigare ha satsat alla pengar och allt tid på hus och hem. Coronan kom emellan och gjorde att resan till Prag inte blev av. Tråkigt men vilken tur att vi båda trivs allra bäst hemma. Jag hann dock med en liten resa till Uppsala i oktober innan restriktionerna skärptes igen. Hälsade på systerdöttrar och min nya lilla släkting Otto.

Årets lyckopiller: Mitt bästa löparår på många år. Sprang hela året med några små uppehåll på grund av kyla och sjuka. Andra halvan av året springer jag ca 3 gånger i veckan med min hundkompis. Upplever eufori och magi på våra rundor. Det är något speciellt med att springa!

Årets personligt: Jag är en tänkare, men tar ofta spontana beslut och följer hjärtat. Så det blev ett ojdå och hoppsan när jag utan betänketid startade ett konto i september med mina outfits på Instagram. Första syftet var att sluta köpa nytt och aktivera min befintliga garderob. Hitta kombinationer som jag kanske inte kommit på innan. Sedan tillförde outfit-kontot några fler fördelar som jag inte räknat med. En “må-bra och acceptera den här 48-åriga kroppen-känsla” och en ökad glädje och kreativitet. Här nedan syns några av mina bästa kombinationer hösten 2020.

Jag pluggade vidare för utvecklings skull under hösten och har snart ytterligare några högskolepoäng i min hjärna och på mitt CV.

Många kallar 2020 för ett skitår, men jag har försökt hitta guldkorn och när jag tänker tillbaka på året så har det inte inneburit så många stora drastiska förändringar för oss. Det har ändå varit ett fint år med mänskliga möten, mycket kärlek och många märkvärdiga moments.

Ljusspel på 374:an

Tror aldrig att en höst varit så fridfull och rolig som det här året. Tror heller aldrig att tiden gått så här snabbt. Jag känner längtan till jobbet på söndagkvällen, men också avslappnad vila när torsdagarna kommer och helgen är nära. Vårens corona-anpassningar fick mig att inse hur mycket jag tycker om att undervisa deltagarna på plats. Det blir inte alls samma dynamik bakom en skärm.

Nu smyger mörkret närmare och närmare och jag kände en viss bävan ikväll över de mörka och troligen kalla månaderna som ligger framför oss. På kvällens promenad var det ett nästan kompakt mörker, men med fascinerande ljusspel när bilarna passerade på 374:an. Jag fångade några ögonblick med mobilkameran och på bilden längst ner även vårt hus, upplyst i mörkret.

Första maj välkommen!

Första maj, dagen efter brasor och löften om en ny vår. Solen och värmen har tryckts bort och jag tog en långpromenad med jakthunden. Först hängde regnet i luften. Även om droppar bildade ringar i dikets pölar, kändes inte det lätta regnet mot ansiktet. Det luktade vår och svanarna och tranorna ropade sina hesa skrik. Jag såg hur de samlats i stora gäng längre bort på ängarna, men lyckades inte få med dem mer än som vita prickar med mobilkameran. Det mulna vädret bjöd på vacker himmel, fint ljus och en behaglig lyckokänsla.

Efter en stund började det regna mer och jag kände hur fukten trängde genom byxbenen, men det var så skönt ändå, och jag tänkte; nåja, lite regn tål jag. Jag gick en extra lång sväng genom skogen och såg ett färskt älgspår på den mjuka stigen och lyckades själv kliva i den geggigaste leran. Tvättmaskinen fick ta hand om både skor och byxor när jag kom hem.

Den första dagen i maj är utan planer och får ge mig vila. Avsaknad av sol och värme bjuder på flera timmars slappande efter den långa promenaden. Se något avsnitt av serien jag plöjer nu (Hemma igen) och slumra en stund. Lövkrattning och trädgårdsarbete får vänta tills vårvärmen kommer tillbaka.

Vardagsbilder

Nu blev jag motiverad att teckna vardagsstilleben. Med grejer som jag har i min närhet. Som här; pennburken, en tändsticksask och en lövformad skål. Det känns så roligt att ägna en stund åt att titta och försöka rita det jag ser. Det är nog det svåraste, att verkligen teckna det man ser istället för hur man tror att de ska vara.

Vardagskvällar

Försöker förgylla varje vardagkväll. Med något roligt eller rofyllt. Som igår när jag haft en stressig dag och kortisolet var för högt. Då kokade jag en kopp chaite och käkade någon pepparkaka. Lite julmusik på det och snöfall utanför fönstret. Hjälpte iallafall lite. Andra kvällar ritar jag en liten stund. Har inget krav då, utan bestämmer mig bara för att leka med pennorna en stund. I veckan har det blivit en Fågel på vift och Krukor på rad. Syns i inlägget längre ner.

Jag ritar och målar med Promarkers-pennor. De är roliga att måla med eftersom färgerna flyter in lite i varandra. Har dock redan lyckats måla slut på den färg som blev min favorit; en ljus gråblå. Den höll bara ut några dagar. Visserligen efter ganska många bilder, men ändå! Jag trodde att Promarkers-pennorna skulle vara mer dryga än så. Får införskaffa en ny helt enkelt…

Frostnätter och soliga dagar

Frostnätter och soliga dagar, men en helg som gick för snabbt. Men så känns det ju nästan jämt. På lördag 10 000 steg i skogen på förmiddagen. Jakthunden var glad och fick fatt på en liten älgtjur som tyvärr skenade iväg till en annan mark. Jag lärde mig hur tranbär växer, ser ut och smakar. Förvånad att jag inte lärt mig det förrän nu, vid 46 års ålder. Synd att jag inte hade med mig en hink. Bären var sura, men goda trots att de kanske redan frusit några gånger. Svattram-doften spred sig när vi traskade över myren. Luktar så gott!

*

Blev också barndomsminnen, brevskrivning, bastubad och storstädning i mitt lilla hobbyrum under helgen som gick. Bjöd vänner på mat, bytte till vinterdäck, besökte en loppis och såg en show i stan. Inte konstigt att dagarna gick så fort. Stuvar undan den eventuella söndagsångesten och tar ett lugnt andetag inför en ny arbetsvecka. Here I come!

Vardagarna och livet

Vardagskvällarna efter jobbet försvinner som i ett hungrigt vargbett. Glufs, bara! Lätt att känna att det bara är en transportsträcka mot helgen, men det är ju sorgligt om inte vardagarna också ska räknas in i livet. Idag är det fredag och nu när klockan är halv elva på förmiddagen har jag redan hunnit städa mer än halva huset. Det säger jag inte för att verka duktig, utan för att torrt konstatera att det också är livet. Samla damm under en våt mopp, låta dammkorn virvla iväg i vinden när jag skakar en matta och trycka in en massa tvätt i tvättmaskinens roterande trumma. Nu lade jag mig en stund på den sköna bänken i vår hall. Jag spanar ut på en blå himmel och björkarnas gula löv. Jag ska snart klä på mig och gå en långpromenad. Allt ska ha sin tid. Dagens alla steg, de fria tankarna, vilan och sysslorna.