Året 2021 Del II

Det blev en fin sommar. Både på grund av vackert väder och på grund av att vi älskar och njuter av sommaren. Som vanligt var vi mest hemma. Inte bara på grund av corona utan för att vi alltid brukar ”hemestra”. Jag fixar mycket i trädgården och min man höll på att renovera det gamla huset som ska bli vårt garage.

Vi åkte ut några turer med vår lilla båt. Och jag badade nästan varje dag hela sommaren. Vilken tur att jag bara har 4-5 minuters cykeltur till badtjärnen i vår by.

Lilla huset på kullen. Det är vårt hem. Här trivs vi så bra! Jag har funderat mycket genom åren över var hemma är, men nu vet jag.

Jag sprang och promenerade mycket hela sommaren, men de varma dagarna fick det blir kvällsturer. Här är en vacker sommarkvällsvy.

Under sommaren fick vi våra första och andra doser av corona-vaccin och vågade umgås mer med vänner. Här hade vi dukat i vår relax i augusti för en skön middag med vänner.

I augusti åkte jag på en mysig utflykt med en vän jag tycker mycket om. Vi åt lunch och fikade vid Jävre kvarn.

Det blev också ett antal turer med husbilen. Bland annat några svängar upp längs Piteälven.

Bild på en trollslända som besökte mig någongång i augusti på verandan hemma. Den satt stilla och lät sig fotograferas.

Vi åkte också på en tur till Kalix skärgård i slutet av augusti och besökte bror och fru.

Sedan var sommaren slut och vardag och arbete satte igång igen. Nu var restriktionerna färre och vi kunde ha undervisning på plats på skolan igen. I trädgården höll en del blommor ut en bit in på hösten.

Kanske på grund av bokashi som det växer så bra hos oss. Inte bara på grund av mina ”gröna fingrar”! Här är en solros som jag just klippt av när jag höstrensade i trädgården. Galet hög!

I september blev det mycket jakt eftersom älgjakten startade. Jag följde ofta med i skogen. Här är gubben och hunden som väntar på att få sätta igång.

Promenaderna i jaktskogen bjuder på mycket harmoni och fina vyer. Här är en dunge träd på ett hygge:

Och här är ett övergivet hus i en annan skog. Ett hus som jag också målade som akvarell sedan.

September bjöd också på mer höstigt väder, men det kan också vara fint. Här är en ladugård i byn som ofta fastnar på mina bilder. Vackert med dimma och dis mot bergen på andra sidan älven.

I oktober hann jag med en dejt med min förstfödda en ledig lördag. Inte så ofta vi hinner det när båda arbetar och har fullt upp. Vi hade mysdag på stan och köpte oss ”Älsk nu-mössor”. Den dagen träffade jag också en person som jag tror kan bli en ny kompis. Ibland säger det ”klick”!

Oktober är annars mest en väntan på att november och julpyntande ska börja. Jag börjar julnjuta lite smått med julmusik i slutet av oktober och efter allhelgona så gasar jag på. Det är bara att njuta allt man kan när det är så mycket mörker i vårt land. Och tiden går så snabbt ändå så varför tråna och vänta mer än vad man behöver?

December är full av stunder då jag verkligen försöker ta till vara allt och njuta med alla sinnen. Julens dofter, smaker och julmusik. Finns det något som ger mer frid? Jag tror inte det.

Själva julhelgen firade vi hemma och på juldagen kom barn och barnbarn. Vårt lilla hus fullt! Men här finns både hjärterum och stjärterum!

Tack för 2021! Du var ett annorlunda år men fint ändå. Jag ser fram emot ett nytt år och önskar de som eventuellt läser här; GOTT NYTT 2022!

Året 2021 Del 1

Dags att summera 2021. Jag brukar skriva några minnen så här i slutet av året. Kanske mest för min egen skull, men om du läser här så varsågod. Det blev ett annorlunda år i år också på grund av coronaviruset, som gjorde att både vardag och helg blev annorlunda. Vi firade in 2021 med att bara vara på tumanhand. Det är inte lätt att minnas precis vad som hände i början av året, men jag har hjälp av mina fotografier. Året började med kyla och snö och många promenader. Här är ett fotografi från en kall kvällspromenad i byn:

Jag har en trogen promenadkompis som inte bangar något väder. Hon blir så glad när jag kommer med selen och kopplet och promenerar och springer med mig året runt. 2021 blev ett år med många steg. När året är slut har jag drygt 9300 steg per dag i genomsnitt. Bra jobbat!

Jag tycker om vintern, men ibland så kommer det kanske lite väl mycket snö. Det blev mycket skottande första halvan av 2021. Men det är ju också fys, så jag klagar inte. Jag tycker om att röra på mig och här är jag uppe på verandataket och skottar ner snö.

Stora snöhögar är också kul för mitt barnbarn. Här uppe på högsta högen med sin moster.

I mars firade jag och min man bröllopsdag. Vi är förvånade över alla som har gått. Vi är fortfarande liksom nykära.

I januari brukar jag undra hur jag ska orka med alla månader innan vår och sommar, men i år gick det snabbt och när april kom så smälte snö bort ganska snabbt. Plötsligt var all snön bara små högar här och där.

Vi är bra på att fånga små ögonblick med mys. Till exempel som att halstra korv till lunch i en eldkorg på gården.

Det blev åtskilliga promenader och många fotografier på samma ängar, skogar och vyer i olika årstider. Här i april har snön krupit ner mot diket och vägarna är bara.

I maj tog vi fram vår älskade lilla gamla husbil och åkte på en första tur till älven vid närmaste by. Att sitta vid elden vid älven och rita och filosofera är bland det mest rogivande jag vet.

Dagen efter sprang jag hem förbi forsen i Sikfors. Det är härligt att känna hur benen bär och lyckan över att orka springa många kilometer.

I juni åkte vi ner till Umeå och hälsade på min son och tog med oss honom norrut. Jag fångade den här vackra fasaden på Ålidhem.

Det blev flera promenader ner till älven för att säga hej till solen och vattnet.

Trädgården var i sitt första stilla skede innan all växtlighet exploderade i mitten av sommaren. Imorgon kommer del II av mitt 2021.

Fånga fullmånen

Det är de kalla och kyliga kvällarna som det klickar. Både med kameran och med känslorna. Mörkblå himmel som sträcker sig oändligt över husnockar och talltoppar. 374:an och en tom busshållplats. Ljusskenet som drar förbi när timmerbilarna passerar. Det börjar att snöa igen. Jag försöker fånga fullmånen som kikar fram mellan furorna, när jag promenerar genom byn där jag är hemma.

Vintern visar sitt vackraste

När solen visar sig så här i början av januari är det som om man åter får träffa en vän som man har saknat. Vinterns visar sitt vackraste jag när himlen är klar och luften är kall. Vad göra annat än förundras? Jag njöt av drygt 6 km stilla löpning och tittade mig omkring. Lät solen blända mig och tittade fascinerat på hur ljuset silades mellan träden. Jag fotograferar samma vyer om och om igen, men det är ändå en ny bild varje gång.

Året 2020

Så här års brukar jag summera året. Mest för min egen skull. Det är roligt att titta tillbaka på fotografier jag har tagit under året och på så sätt minnas vad som hänt. I år blir det ett massivt inlägg med många bilder.

Årets vinter: Mindre snömängd än vanligt, men visst fick jag skotta mycket ändå. Hur var det med kylan? Det har jag nog förträngt, men det ser ut att vara ganska kallt på den här bilden från januari. Nästa bild är från april, då vintern nästan hade smält bort.

Årets tråkigaste: Corona-viruset hörde man talas om i början av året, men det dröjde ändå ett tag innan man förstod att det skulle bli en världsomspännande pandemi. I februari jobbade vi som vanligt, umgicks som vanligt och hade inte alls koll på att så mycket skulle ändras totalt på grund av ett litet virus.

Årets annorlunda: Distansundervisning på jobbet och att inte kunna träffa våra vänner så mycket som vi brukar. Dock ingen skillnad i möjlighet att vara ute i naturen. Inte många som man möter då, här i vår lilla by i Norrbotten.

Årets inredning: I april inredde jag syrum på övervåningen, sorterade tyger, band, blixtlås och knappar.

Årets inredning 2: I april monterade vi in en kamin i vår Relax bredvid vedeldade bastun, som gör att rummet kan användas året om. Här sitter vi varje gång vi badar bastu och då och då när vi bara vill uppleva den mysiga känslan med att elda i en kamin.

Årets sommar: Vi hemestrade som vanligt. Ingen skillnad från andra år eftersom vi alltid är mest hemma. Vi gjorde några fler utflykter till fina platser i närområdet och besökte barndomens ö. Vi arbetade med diverse husprojekt och med trådgården som växte som aldrig förr (kanske bokashins förtjänst). Mitt mellanbarn tog studenten och på sommaren vågade vi umgås lite mer med våra vänner. Vi köpte en liten båt och upplevde magiska stunder på Piteälven. Jag tog massor av dopp i badtjärnen i byn, i älven och i Bottenviken.

Årets naturupplevelser: Rördes till tårar av allt möjligt men mest av den starka förundran jag kände över allt det vackra häromkring. Är ute några gånger i veckan året runt. Tar promenader, springer, drar till skogen och är med på älgjakten. Bäst av allt är nog köpet av en gammal husbil i slutet av sommaren som tog oss ut på fricamping många gånger innan snön kom.

Årets husprojekt: Vi har renoverat vårt lilla hus under flera år. Gör det mesta själv, men i sommar fick vi hjälp med att byta tak. Så skönt att känna att det inte längre kan regna in (det gamla tegeltaket var inte att lita på). Vi har renoverat nästan alla fönster och slutförde målningen av huset den här sommaren. Bara några småsaker kvar till nästa år. Men då väntar även renovering av garaget.

Husprojekt 2 blev byte av ytterdörr, eftersom vi snubblade över ett utställningsexemplar till fyndpris. Kan man älska en dörr? Tror banne mig det!

Husprojekt 3 blev byte av golv i kök och hall. Äntligen ett rutigt golv! Jag har liksom önskat det i ca 35 år och nu har jag det. Visst kan man känna lite materiell lycka!!

Årets resa: Paradoxalt nog fick vi ställa in resan vi äntligen skulle göra efter att tidigare ha satsat alla pengar och allt tid på hus och hem. Coronan kom emellan och gjorde att resan till Prag inte blev av. Tråkigt men vilken tur att vi båda trivs allra bäst hemma. Jag hann dock med en liten resa till Uppsala i oktober innan restriktionerna skärptes igen. Hälsade på systerdöttrar och min nya lilla släkting Otto.

Årets lyckopiller: Mitt bästa löparår på många år. Sprang hela året med några små uppehåll på grund av kyla och sjuka. Andra halvan av året springer jag ca 3 gånger i veckan med min hundkompis. Upplever eufori och magi på våra rundor. Det är något speciellt med att springa!

Årets personligt: Jag är en tänkare, men tar ofta spontana beslut och följer hjärtat. Så det blev ett ojdå och hoppsan när jag utan betänketid startade ett konto i september med mina outfits på Instagram. Första syftet var att sluta köpa nytt och aktivera min befintliga garderob. Hitta kombinationer som jag kanske inte kommit på innan. Sedan tillförde outfit-kontot några fler fördelar som jag inte räknat med. En ”må-bra och acceptera den här 48-åriga kroppen-känsla” och en ökad glädje och kreativitet. Här nedan syns några av mina bästa kombinationer hösten 2020.

Jag pluggade vidare för utvecklings skull under hösten och har snart ytterligare några högskolepoäng i min hjärna och på mitt CV.

Många kallar 2020 för ett skitår, men jag har försökt hitta guldkorn och när jag tänker tillbaka på året så har det inte inneburit så många stora drastiska förändringar för oss. Det har ändå varit ett fint år med mänskliga möten, mycket kärlek och många märkvärdiga moments.

Ljusspel på 374:an

Tror aldrig att en höst varit så fridfull och rolig som det här året. Tror heller aldrig att tiden gått så här snabbt. Jag känner längtan till jobbet på söndagkvällen, men också avslappnad vila när torsdagarna kommer och helgen är nära. Vårens corona-anpassningar fick mig att inse hur mycket jag tycker om att undervisa deltagarna på plats. Det blir inte alls samma dynamik bakom en skärm.

Nu smyger mörkret närmare och närmare och jag kände en viss bävan ikväll över de mörka och troligen kalla månaderna som ligger framför oss. På kvällens promenad var det ett nästan kompakt mörker, men med fascinerande ljusspel när bilarna passerade på 374:an. Jag fångade några ögonblick med mobilkameran och på bilden längst ner även vårt hus, upplyst i mörkret.

Första maj välkommen!

Första maj, dagen efter brasor och löften om en ny vår. Solen och värmen har tryckts bort och jag tog en långpromenad med jakthunden. Först hängde regnet i luften. Även om droppar bildade ringar i dikets pölar, kändes inte det lätta regnet mot ansiktet. Det luktade vår och svanarna och tranorna ropade sina hesa skrik. Jag såg hur de samlats i stora gäng längre bort på ängarna, men lyckades inte få med dem mer än som vita prickar med mobilkameran. Det mulna vädret bjöd på vacker himmel, fint ljus och en behaglig lyckokänsla.

Efter en stund började det regna mer och jag kände hur fukten trängde genom byxbenen, men det var så skönt ändå, och jag tänkte; nåja, lite regn tål jag. Jag gick en extra lång sväng genom skogen och såg ett färskt älgspår på den mjuka stigen och lyckades själv kliva i den geggigaste leran. Tvättmaskinen fick ta hand om både skor och byxor när jag kom hem.

Den första dagen i maj är utan planer och får ge mig vila. Avsaknad av sol och värme bjuder på flera timmars slappande efter den långa promenaden. Se något avsnitt av serien jag plöjer nu (Hemma igen) och slumra en stund. Lövkrattning och trädgårdsarbete får vänta tills vårvärmen kommer tillbaka.

Vardagsbilder

Nu blev jag motiverad att teckna vardagsstilleben. Med grejer som jag har i min närhet. Som här; pennburken, en tändsticksask och en lövformad skål. Det känns så roligt att ägna en stund åt att titta och försöka rita det jag ser. Det är nog det svåraste, att verkligen teckna det man ser istället för hur man tror att de ska vara.