Vårvinter-feeling

Plötsligt känns det så mycket ljusare. Nästan lite ljusare himmel när man kör till jobbet på morgonen och ljusare mycket längre på eftermiddagen. Det ger mig hopp och ny energi. Idag sprang jag 7 km i vackert vinterlandskap. Var lite för optimistisk ett tag och tänkte att skoterspåren skulle vara nog hårda för att springa på, så det blev lite pulsande en bit. Men det ger ju å andra sidan ännu bättre träning så det gjorde ju inget.

Tulpaner på köksbordet lyser också upp tillvaron. Det är vårvinter/vår för mig. Får minnen av när jag bodde i min första lägenhet vårvintern 1996 på Malmudden i Luleå (efter diverse andra boenden under studenttiden). På fredagarna slutade jag jobbet tidigare och promenerade alltid till AG:s livs på Skurholmen (som senare brann ner) och helghandlade och köpte tulpaner. Kan precis se framför mig hur vårvintersolen lyste in i min lägenhet och hur de där tulpanerna gav mig en känsla av “unn” och lyx.

Fånga fullmånen

Det är de kalla och kyliga kvällarna som det klickar. Både med kameran och med känslorna. Mörkblå himmel som sträcker sig oändligt över husnockar och talltoppar. 374:an och en tom busshållplats. Ljusskenet som drar förbi när timmerbilarna passerar. Det börjar att snöa igen. Jag försöker fånga fullmånen som kikar fram mellan furorna, när jag promenerar genom byn där jag är hemma.

Förundran och förtröstan

En instagram-vän som jag har väljer ett ord för varje år. Ett ord som får vara någon sorts styrmärke i hennes liv. Jag blev inspirerad av henne att också välja ord. Ett ord som har följt med mig ett tag är förundran. Jag känner ofta att det är förundransfint när jag ser, hör eller känner något. Det kan vara en naturupplevelse, en strof i en låt eller något annat som berör. Igår kväll tog jag en löparrunda fram och tillbaka genom byn. På den tredje kilometern så kom något nästan religiöst över mig och jag hörde orden:
Det kommer att bli bra! Det kommer att bli bra! inom mig, i samma takt som mina steg i snömodden. Ord som gav mig lugn och hopp. Strax efter kom ord nummer två till mig, förtröstan.

Förundran och förtröstan. Inte nya ord i världshistorien, men ord som jag ankrar vid från och med nu. De passar också bra väldigt bra ihop med mitt bästa ord sedan tidigare, förlåt.

Decemberdis och ett dunkande hjärta

Jag har sprungit kontinuerligt hela det här året. Det är många år sedan löpningen blev ett behov och en fysisk längtan. Men att springa handlar inte längre om sträckor och sekunder. Det handlar om

lust och lyckohormoner
förundran och fint
tid och tankar

ben som bara matar på
om jag inte orkar så är det helt ok att gå

puls och positivitet
motion och motivation

intryck och uttryck
steg och styrka

idag också
decemberdis och ett dunkande hjärta

Vackra vyer

Igår när jag gick på promenad var det så vackert. Solljus och gnistrande frost. Det är någon sorts magi att se årstidsväxlingarna vid strömmande vatten. Hur isen växer till längs kanterna och hur vattnet fortsätter att forsa, rinna eller porla. Också häftigt hur man kan höra ljudet av isen på den stilla strömmande älven. Isbitar som skaver mot varandra längs älvkanten och ett stilla knäppande och knakande när isen växer.

Kvällstankar

Blev en ganska sen promenad med hundarna och minusgraderna hade krupit ner till -11. På med täckbyxor, jacka och vinterskorna. Jag överraskades av fullmånen som lyste som en strålkastare när jag tittade upp på den mörkt blåsvarta himlen full av stjärnor och tänkte återigen på hur fint det ser ut när de frostiga björkarna lyses upp i mörkret av bilarnas helljus på 374:an. När jag vände hemåt svepte norrskenet förbi. Så som det gör ibland när det är klart och kallt. Läste på nyheterna att det blivit snörekord här uppe för mars månad och jag som längtar efter vår…

Som vanligt, lite glatt och lite sorgset

Som vanligt hinner halva helgdagen gå innan jag tar mig ut. Som vanligt går jag en långpromenad. Idag blir jag lite glad över att det är ett nytt ljus. Vi går mot vår, även om det är länge kvar tills det är vår på riktigt här.

Jag tycker att många saker är fina att titta på när jag och jakthunden promenerar tillsammans. Som de täta snöprydda tallarna. Som står tätt ihop och snön som har bildat näsliknande formationer längs hela stammarna.

Jag känner mig glad på min promenad, men funderar lite sorgset över människor. Jag tycker att det är för många som ser allt i svart eller vitt. Som väljer kritik och hat istället för acceptans. För många som inte tänker källkritiskt. För många som inte ser saker i sitt rätta sammanhang. Jag undrar vart världen är på väg. Jag försöker känna hopp, men när jag hör om allt hat som finns, framförallt på sociala medier, så tvivlar jag ibland.

Nåja, det är bara att fortsätta leva på. Och försöka göra gott, där man går. Inte för att jag är felfri på något vis. Jag har fördomar och kan tänka nedvärderande om saker då och då. Men jag tänker mig iallafall för innan jag skriver något på de sociala plattformar där jag håller till. Jag väljer hellre att avfölja eller scrolla förbi om något stör mig. Ord och tankar är viktiga och de kan göra lika mycket ont som de kan göra gott. Använd dina ord, men använd dem på ett bra sätt.

Vintervyer

Fixeringen vid väder och temperaturer håller i sig. Eftersom det varit mycket kallt i flera veckor är typ det första man tänker när man vaknar, hur kallt är det idag? Känner att kylan tar energi. Finns en liten stress över om bilen ska starta och klara av kylan, när det är kallare än minus 30. Man vill helst kura inne och inte behöva klä på sig lager på lager. Igår när snön föll och det bara var minus 15, så kände jag stor lättnad. Även om minus 15 också är ganska kallt. Allt är relativt.

Det mildare vädret lockade till långpromenad med jakthunden. Jag fotograferade vintervyer och gav dem ett instagramfilter. Det var en sådan där disig dag då solljuset knappt syntes bakom molnen.

Nytt tryck “HUS”

Kylan börjar kännas påfrestande. Mellan -25 och -32 i flera veckor. Men ikväll så är det bara -18. Känns riktigt varmt, om än det också är kallt. Jag har mycket lite ork kvar på kvällarna, men fick utlopp för skapande på jobbet idag eftersom jag håller i konst-tillval då och då, och ofta hinner skapa själv på de lektionerna. Jag tycker om bilden jag gjorde idag. Ett collage med hus. Jag kommer att rama in originalet här hemma och har precis lagt upp det som tryck, till salu i min webshop om någon fler vill ha det på väggen. Länk till trycket finns här nedanför.

Tryck “HUS”
Tryck “HUS”
Tryck efter ett originalcollage av Maria Öqvist. Finns i två storlekar; 30x40 cm och 50x70 cm. Trycks på matt fotopapper.  
not rated 295.00 kr495.00 kr Välj alternativ

Fullmåne

posted in: Hus och hem | 0

Gårdagens fotopromenad med systemkameran väckte upp min lust att fotografera. Jag gick ut innan läggdags igår och fotograferade huset och fullmånen med lång slutartid i mörkret. Det blev härliga, lite surrealistiska bilder. Bilderna är inte ändrade något med färg eller ljus, bara beskärda litegrann.

Bild nummer två fick lite för mycket ljus av gatlyktan som var ovanför mitt huvud och lamporna på granen och i fönstren lyser lite för vita. Men himlen blev magiskt blå och det syns endel stjärnor.