Året 2021 Del II

Det blev en fin sommar. Både på grund av vackert väder och på grund av att vi älskar och njuter av sommaren. Som vanligt var vi mest hemma. Inte bara på grund av corona utan för att vi alltid brukar ”hemestra”. Jag fixar mycket i trädgården och min man höll på att renovera det gamla huset som ska bli vårt garage.

Vi åkte ut några turer med vår lilla båt. Och jag badade nästan varje dag hela sommaren. Vilken tur att jag bara har 4-5 minuters cykeltur till badtjärnen i vår by.

Lilla huset på kullen. Det är vårt hem. Här trivs vi så bra! Jag har funderat mycket genom åren över var hemma är, men nu vet jag.

Jag sprang och promenerade mycket hela sommaren, men de varma dagarna fick det blir kvällsturer. Här är en vacker sommarkvällsvy.

Under sommaren fick vi våra första och andra doser av corona-vaccin och vågade umgås mer med vänner. Här hade vi dukat i vår relax i augusti för en skön middag med vänner.

I augusti åkte jag på en mysig utflykt med en vän jag tycker mycket om. Vi åt lunch och fikade vid Jävre kvarn.

Det blev också ett antal turer med husbilen. Bland annat några svängar upp längs Piteälven.

Bild på en trollslända som besökte mig någongång i augusti på verandan hemma. Den satt stilla och lät sig fotograferas.

Vi åkte också på en tur till Kalix skärgård i slutet av augusti och besökte bror och fru.

Sedan var sommaren slut och vardag och arbete satte igång igen. Nu var restriktionerna färre och vi kunde ha undervisning på plats på skolan igen. I trädgården höll en del blommor ut en bit in på hösten.

Kanske på grund av bokashi som det växer så bra hos oss. Inte bara på grund av mina ”gröna fingrar”! Här är en solros som jag just klippt av när jag höstrensade i trädgården. Galet hög!

I september blev det mycket jakt eftersom älgjakten startade. Jag följde ofta med i skogen. Här är gubben och hunden som väntar på att få sätta igång.

Promenaderna i jaktskogen bjuder på mycket harmoni och fina vyer. Här är en dunge träd på ett hygge:

Och här är ett övergivet hus i en annan skog. Ett hus som jag också målade som akvarell sedan.

September bjöd också på mer höstigt väder, men det kan också vara fint. Här är en ladugård i byn som ofta fastnar på mina bilder. Vackert med dimma och dis mot bergen på andra sidan älven.

I oktober hann jag med en dejt med min förstfödda en ledig lördag. Inte så ofta vi hinner det när båda arbetar och har fullt upp. Vi hade mysdag på stan och köpte oss ”Älsk nu-mössor”. Den dagen träffade jag också en person som jag tror kan bli en ny kompis. Ibland säger det ”klick”!

Oktober är annars mest en väntan på att november och julpyntande ska börja. Jag börjar julnjuta lite smått med julmusik i slutet av oktober och efter allhelgona så gasar jag på. Det är bara att njuta allt man kan när det är så mycket mörker i vårt land. Och tiden går så snabbt ändå så varför tråna och vänta mer än vad man behöver?

December är full av stunder då jag verkligen försöker ta till vara allt och njuta med alla sinnen. Julens dofter, smaker och julmusik. Finns det något som ger mer frid? Jag tror inte det.

Själva julhelgen firade vi hemma och på juldagen kom barn och barnbarn. Vårt lilla hus fullt! Men här finns både hjärterum och stjärterum!

Tack för 2021! Du var ett annorlunda år men fint ändå. Jag ser fram emot ett nytt år och önskar de som eventuellt läser här; GOTT NYTT 2022!

Året 2021 Del 1

Dags att summera 2021. Jag brukar skriva några minnen så här i slutet av året. Kanske mest för min egen skull, men om du läser här så varsågod. Det blev ett annorlunda år i år också på grund av coronaviruset, som gjorde att både vardag och helg blev annorlunda. Vi firade in 2021 med att bara vara på tumanhand. Det är inte lätt att minnas precis vad som hände i början av året, men jag har hjälp av mina fotografier. Året började med kyla och snö och många promenader. Här är ett fotografi från en kall kvällspromenad i byn:

Jag har en trogen promenadkompis som inte bangar något väder. Hon blir så glad när jag kommer med selen och kopplet och promenerar och springer med mig året runt. 2021 blev ett år med många steg. När året är slut har jag drygt 9300 steg per dag i genomsnitt. Bra jobbat!

Jag tycker om vintern, men ibland så kommer det kanske lite väl mycket snö. Det blev mycket skottande första halvan av 2021. Men det är ju också fys, så jag klagar inte. Jag tycker om att röra på mig och här är jag uppe på verandataket och skottar ner snö.

Stora snöhögar är också kul för mitt barnbarn. Här uppe på högsta högen med sin moster.

I mars firade jag och min man bröllopsdag. Vi är förvånade över alla som har gått. Vi är fortfarande liksom nykära.

I januari brukar jag undra hur jag ska orka med alla månader innan vår och sommar, men i år gick det snabbt och när april kom så smälte snö bort ganska snabbt. Plötsligt var all snön bara små högar här och där.

Vi är bra på att fånga små ögonblick med mys. Till exempel som att halstra korv till lunch i en eldkorg på gården.

Det blev åtskilliga promenader och många fotografier på samma ängar, skogar och vyer i olika årstider. Här i april har snön krupit ner mot diket och vägarna är bara.

I maj tog vi fram vår älskade lilla gamla husbil och åkte på en första tur till älven vid närmaste by. Att sitta vid elden vid älven och rita och filosofera är bland det mest rogivande jag vet.

Dagen efter sprang jag hem förbi forsen i Sikfors. Det är härligt att känna hur benen bär och lyckan över att orka springa många kilometer.

I juni åkte vi ner till Umeå och hälsade på min son och tog med oss honom norrut. Jag fångade den här vackra fasaden på Ålidhem.

Det blev flera promenader ner till älven för att säga hej till solen och vattnet.

Trädgården var i sitt första stilla skede innan all växtlighet exploderade i mitten av sommaren. Imorgon kommer del II av mitt 2021.

Stjärnkväll

Det var kallt och klart. Precis en kväll för norrsken, tänkte jag. Och kanske fick jag syn på ett svagt sken över skogen och sjön, men det var lite flyktigt och tveksamt.

Men tusentals stjärnor syntes på himlen och några lyste extra starkt. Jag skulle kanske inte ha blivit förvånad om jag fått syn på en liten hustomte kila fram över snön.

Novemberdis

Nästan all snö har regnat bort. Disen ligger som vadd över bergen. Jag behöver tankar som får tänkas klart. Eller tankar som får vindla och växa utan slut.

Spegla mina tankar mot någon annans. Sända iväg och studsa tillbaka. Kanske något förändrade, förstärkta eller försvagade.

November känns oändligt när jag längtar efter advent. Jag härdar inte ut. Jag säger det, härda inte ut, utan njut. Julljus, julte och julmusik. Kanske värma glögg bara för doftens skull.

Hej hej!

Hej hej försummade lilla blogg! Och hej hej om det är någon som läser här. Semestern är över och jag summerar sommaren och samlar många fina ögonblick och stunder i mitt inre arkiv. Vi har mest varit hemma och de är de där ganska vanliga dagarna som kan glimma allra mest.

Jag läser en bok av Bob Hansson just nu. ”Tankar för dagen. Manual för ett snällare liv.” Han skriver så fint. En text handlar om hur människans strävan efter det goda livet kan göra att man inte lever nu utan ständigt längtar efter något lite bättre. Och när man väl nått dit så längtar man vidare iallafall. Och glömmer bort att uppskatta det liv man har precis nu.

Jag har skrivit det tidigare. Jag längtar sällan bort. Jag har det bra precis här. Även om jag såklart kan uppskatta små utflykter och resor. En sak som får mig att leva ännu mera nu är våra utflykter med husbilen. Som denna helg. En älv, en eld, en regnbåge, en kallkälla och tid att måla akvarell.

Orden och jag

Jag har ofta väldigt många ord inom mig. Men även om det babblar och bubblar inuti kan det vara svårt att veta vad man ska skriva. Ibland känns det för personligt. Vissa dagar känns det oväsentligt. Andra dagar känns det som om jag bara upprepar mig. Att skriva blogg är ju att dela med sig till läsare som är okända. Jag vet någon som läser här ibland, men sedan har jag ju ingen aning om vem det är och om det är ingen eller många som tittar in. Gissar på ganska få nuförtiden, eftersom jag skriver så sporadiskt.

Idag när jag gick långpromenad i skogen så tänkte jag på de där orden jag har inuti. Jag går liksom och väntar på att de ska strukturera sig, ställa upp sig på led och att deras innehåll och innebörd ska bli kristallklart för mig. Men jag kom på att jag nog inte kan vänta på det. Jag måste nog helt enkelt bara börja skriva.

Kanske behöver jag bara öppna den där dörren till orden. Låta dem välla ut i vilken ordning de vill. Släppa alla krav på att det ska bli något. Precis som jag behöver göra när jag målar. Bara må gott en stund och släppa tanken på resultatet.

Jag tänker så på skapande. Att det är processen som är det viktiga. Om jag förväntar mig ett slutresultat och tanken på det kommer in så riskerar en del av glädjen att försvinna.

Det har snöat mycket den här vintern. De snöiga dagarna kom det ofta lite för mycket på en gång. Men precis som med orden så får jag inte vara rädd för det. Jag måste låta orden komma. Jag får skyffla och skotta, göra högar och gångar. Kanske rulla en snögubbe med orden, eller varför inte lägga mig ner och göra en snöängel. Jag gav mig själv en nyårsutmaning; att öva att stå på huvudet. Min andra utmaning kanske måste vara att låta orden komma. Jag kan inte vänta.

PS. Om du läser här; säg gärna hej i kommentarsfältet nedan. DS.

Vårvinter-feeling

Plötsligt känns det så mycket ljusare. Nästan lite ljusare himmel när man kör till jobbet på morgonen och ljusare mycket längre på eftermiddagen. Det ger mig hopp och ny energi. Idag sprang jag 7 km i vackert vinterlandskap. Var lite för optimistisk ett tag och tänkte att skoterspåren skulle vara nog hårda för att springa på, så det blev lite pulsande en bit. Men det ger ju å andra sidan ännu bättre träning så det gjorde ju inget.

Tulpaner på köksbordet lyser också upp tillvaron. Det är vårvinter/vår för mig. Får minnen av när jag bodde i min första lägenhet vårvintern 1996 på Malmudden i Luleå (efter diverse andra boenden under studenttiden). På fredagarna slutade jag jobbet tidigare och promenerade alltid till AG:s livs på Skurholmen (som senare brann ner) och helghandlade och köpte tulpaner. Kan precis se framför mig hur vårvintersolen lyste in i min lägenhet och hur de där tulpanerna gav mig en känsla av ”unn” och lyx.

Fånga fullmånen

Det är de kalla och kyliga kvällarna som det klickar. Både med kameran och med känslorna. Mörkblå himmel som sträcker sig oändligt över husnockar och talltoppar. 374:an och en tom busshållplats. Ljusskenet som drar förbi när timmerbilarna passerar. Det börjar att snöa igen. Jag försöker fånga fullmånen som kikar fram mellan furorna, när jag promenerar genom byn där jag är hemma.

Vintern visar sitt vackraste

När solen visar sig så här i början av januari är det som om man åter får träffa en vän som man har saknat. Vinterns visar sitt vackraste jag när himlen är klar och luften är kall. Vad göra annat än förundras? Jag njöt av drygt 6 km stilla löpning och tittade mig omkring. Lät solen blända mig och tittade fascinerat på hur ljuset silades mellan träden. Jag fotograferar samma vyer om och om igen, men det är ändå en ny bild varje gång.