Nu och nu

Det blir ofta lång tystnad här. Jag glömmer ibland bort att jag har en hemsida och en blogg. Kommer inte ihåg att titta in. Vilken tur att det kommer ett mejl då jag någon gång då och då får en beställning.

Nu är det söndagkväll. Kung Bore vill inte ge upp och efter förra veckans mildväder så är han tillbaka med snöstorm och snålblåst. Jag gick en lång promenad idag, precis som jag ofta gör på helgerna. Vägen var halkig och skoterspåren var lite för mjuka. Det snöade och blåste, men jag gick en riktigt lång sväng ändå. Det är skönt att känna att jag har tiden. Måste inte skynda mig hem.

Efter promenaden planterade jag om en del av plantorna som jag sådde för ungefär en månad sedan. Just idag i snöstormen känns trädgårdssäsongen långt borta, men jag vet att det går snabbt ändå. Vår bästa tid är både nu och framför oss på samma gång. Jag har blivit riktigt bra på att inte bara längta utan även på att njuta just nu och nu.

Hej 2022!

När man står så här på kanten av det nya året och blickar framåt. Kanske ställer sig lite på tå för att se om man kan skymta takdropp och vårsol lite längre fram. Då känns det som om att den här tiden mellan jul och vårvinter, näst oktober, är den tid som är tuffast att härda ut. Men eftersom tiden vanligtvis går snabbt så räknar jag med att veckorna fram till ljusare tider ska gå snabbt i år också. Jag vet att jag på de mörka och kyliga kvällspromenaderna med hundarna i januari och februari längtar och längtar. Och sedan så kommer mars och april ganska snabbt. Men vad vore livet utan lite längtan? Jag tror att det kan vara bra.

Julgranen och det mesta julsakerna är bortplockade här hemma. En dubbel känsla. Vemodigt att plocka bort men chans för någon sorts nystart. Hej 2022! Nu brummar vi på!

Året 2021 Del II

Det blev en fin sommar. Både på grund av vackert väder och på grund av att vi älskar och njuter av sommaren. Som vanligt var vi mest hemma. Inte bara på grund av corona utan för att vi alltid brukar ”hemestra”. Jag fixar mycket i trädgården och min man höll på att renovera det gamla huset som ska bli vårt garage.

Vi åkte ut några turer med vår lilla båt. Och jag badade nästan varje dag hela sommaren. Vilken tur att jag bara har 4-5 minuters cykeltur till badtjärnen i vår by.

Lilla huset på kullen. Det är vårt hem. Här trivs vi så bra! Jag har funderat mycket genom åren över var hemma är, men nu vet jag.

Jag sprang och promenerade mycket hela sommaren, men de varma dagarna fick det blir kvällsturer. Här är en vacker sommarkvällsvy.

Under sommaren fick vi våra första och andra doser av corona-vaccin och vågade umgås mer med vänner. Här hade vi dukat i vår relax i augusti för en skön middag med vänner.

I augusti åkte jag på en mysig utflykt med en vän jag tycker mycket om. Vi åt lunch och fikade vid Jävre kvarn.

Det blev också ett antal turer med husbilen. Bland annat några svängar upp längs Piteälven.

Bild på en trollslända som besökte mig någongång i augusti på verandan hemma. Den satt stilla och lät sig fotograferas.

Vi åkte också på en tur till Kalix skärgård i slutet av augusti och besökte bror och fru.

Sedan var sommaren slut och vardag och arbete satte igång igen. Nu var restriktionerna färre och vi kunde ha undervisning på plats på skolan igen. I trädgården höll en del blommor ut en bit in på hösten.

Kanske på grund av bokashi som det växer så bra hos oss. Inte bara på grund av mina ”gröna fingrar”! Här är en solros som jag just klippt av när jag höstrensade i trädgården. Galet hög!

I september blev det mycket jakt eftersom älgjakten startade. Jag följde ofta med i skogen. Här är gubben och hunden som väntar på att få sätta igång.

Promenaderna i jaktskogen bjuder på mycket harmoni och fina vyer. Här är en dunge träd på ett hygge:

Och här är ett övergivet hus i en annan skog. Ett hus som jag också målade som akvarell sedan.

September bjöd också på mer höstigt väder, men det kan också vara fint. Här är en ladugård i byn som ofta fastnar på mina bilder. Vackert med dimma och dis mot bergen på andra sidan älven.

I oktober hann jag med en dejt med min förstfödda en ledig lördag. Inte så ofta vi hinner det när båda arbetar och har fullt upp. Vi hade mysdag på stan och köpte oss ”Älsk nu-mössor”. Den dagen träffade jag också en person som jag tror kan bli en ny kompis. Ibland säger det ”klick”!

Oktober är annars mest en väntan på att november och julpyntande ska börja. Jag börjar julnjuta lite smått med julmusik i slutet av oktober och efter allhelgona så gasar jag på. Det är bara att njuta allt man kan när det är så mycket mörker i vårt land. Och tiden går så snabbt ändå så varför tråna och vänta mer än vad man behöver?

December är full av stunder då jag verkligen försöker ta till vara allt och njuta med alla sinnen. Julens dofter, smaker och julmusik. Finns det något som ger mer frid? Jag tror inte det.

Själva julhelgen firade vi hemma och på juldagen kom barn och barnbarn. Vårt lilla hus fullt! Men här finns både hjärterum och stjärterum!

Tack för 2021! Du var ett annorlunda år men fint ändå. Jag ser fram emot ett nytt år och önskar de som eventuellt läser här; GOTT NYTT 2022!

Året 2021 Del 1

Dags att summera 2021. Jag brukar skriva några minnen så här i slutet av året. Kanske mest för min egen skull, men om du läser här så varsågod. Det blev ett annorlunda år i år också på grund av coronaviruset, som gjorde att både vardag och helg blev annorlunda. Vi firade in 2021 med att bara vara på tumanhand. Det är inte lätt att minnas precis vad som hände i början av året, men jag har hjälp av mina fotografier. Året började med kyla och snö och många promenader. Här är ett fotografi från en kall kvällspromenad i byn:

Jag har en trogen promenadkompis som inte bangar något väder. Hon blir så glad när jag kommer med selen och kopplet och promenerar och springer med mig året runt. 2021 blev ett år med många steg. När året är slut har jag drygt 9300 steg per dag i genomsnitt. Bra jobbat!

Jag tycker om vintern, men ibland så kommer det kanske lite väl mycket snö. Det blev mycket skottande första halvan av 2021. Men det är ju också fys, så jag klagar inte. Jag tycker om att röra på mig och här är jag uppe på verandataket och skottar ner snö.

Stora snöhögar är också kul för mitt barnbarn. Här uppe på högsta högen med sin moster.

I mars firade jag och min man bröllopsdag. Vi är förvånade över alla som har gått. Vi är fortfarande liksom nykära.

I januari brukar jag undra hur jag ska orka med alla månader innan vår och sommar, men i år gick det snabbt och när april kom så smälte snö bort ganska snabbt. Plötsligt var all snön bara små högar här och där.

Vi är bra på att fånga små ögonblick med mys. Till exempel som att halstra korv till lunch i en eldkorg på gården.

Det blev åtskilliga promenader och många fotografier på samma ängar, skogar och vyer i olika årstider. Här i april har snön krupit ner mot diket och vägarna är bara.

I maj tog vi fram vår älskade lilla gamla husbil och åkte på en första tur till älven vid närmaste by. Att sitta vid elden vid älven och rita och filosofera är bland det mest rogivande jag vet.

Dagen efter sprang jag hem förbi forsen i Sikfors. Det är härligt att känna hur benen bär och lyckan över att orka springa många kilometer.

I juni åkte vi ner till Umeå och hälsade på min son och tog med oss honom norrut. Jag fångade den här vackra fasaden på Ålidhem.

Det blev flera promenader ner till älven för att säga hej till solen och vattnet.

Trädgården var i sitt första stilla skede innan all växtlighet exploderade i mitten av sommaren. Imorgon kommer del II av mitt 2021.

Outfits 2021

Jag började föreviga en del av mina outfits hösten 2020 och fortsatte med det 2021. Här syns några av årets bästa. Det är inte bara yta som någon kanske kan tro. Mitt första mål är att aktivera min befintliga garderob och att inte köpa så mycket nytt, vilket jag lyckades bra med under året. Det blev något nytt plagg, men bara en handfull. Det andra var inget mål, men kom på köpet; en del av gemenskap med andra människor som också visar outfits och klädglädje utan att shoppa nytt.

En kreativ paus

Dagarna pinnar på, men jag har dragit i handbromsen. Det går lite långsammare om jag tar mig tid att njuta av småsaker så här i adventstid. Julmusik, tända ljus och bara vara.

På jobbet har vi tanken att hjärnan och människan mår bra av att ta pauser i sitt teoretiska pluggande. Så det blir en del schemabrytande aktiviteter och en timme i veckan har vi kreativitet och friskvård med olika aktiviteter att välja bland. Eftersom det är bra för personalen också, så brukar jag ofta måla. Idag blev det två bilder med vattenfärg. Jag har utgått från fotografier som jag har tagit tidigare, men håller mig ganska fri och har bara dem som grund och sedan får målningen bestämma efter ett tag. Det blev en vintervy och en bild från köket. Jag har så kul när jag målar!

Novemberdis

Nästan all snö har regnat bort. Disen ligger som vadd över bergen. Jag behöver tankar som får tänkas klart. Eller tankar som får vindla och växa utan slut.

Spegla mina tankar mot någon annans. Sända iväg och studsa tillbaka. Kanske något förändrade, förstärkta eller försvagade.

November känns oändligt när jag längtar efter advent. Jag härdar inte ut. Jag säger det, härda inte ut, utan njut. Julljus, julte och julmusik. Kanske värma glögg bara för doftens skull.

Vintervitt

Det har utlovats plusgrader, men det är fortfarande vintervitt. För mig får snön som kom tidigt gärna vara kvar. Jag tycker om ljuset det ger och det ger också lättare de julkänslor som snart kommer som ett julkort med posten. Har tjuvbörjat med julmusik och julte. Friden det ger alltså!

Jag skriver här på bloggen sorgligt sällan, men dels så brukar jag känna, efter att ha bloggat så många år, att det inte finns så mycket att berätta. Och dels så tar annat i livet tid så jag prioriterar bort bloggandet. När jag började med min förra blogg för 14 år sedan (14 år!!) så var bloggen det sociala mediet jag använde, men nu har andra mer snabba flöden tagit över. Jag scrollar mest på Instagram där jag har två aktiva konton. Läser du fortfarande bloggar?

Nu ska jag gå och sy två kuddar i lappteknik till vilka jag parade ihop bitarna till förra sommaren. Är det sådant som kallas slow-crafting? Långsamhetens lov.

Hej akvarell och hej syrran!

Blev någon sorts oplanerat akvarellprojekt i början av den här sommaren. Nästan en bild om dagen har det blivit sedan semestern startade. Bara för att det är kul och totalt kravlöst. Vissa färgkoppar minskar snabbt. Jag har mina favoriter i akvarell-lådan. Payne’s gray, yellow ochre, sap green och cobalt blue. Lådan har jag haft sedan jag var 12-13 år. Min 13 år äldre storasyster studerade först konst på folkhögskola och sedan gick hon på konstfack i Stockholm. Hon gav mig olika färger och material varje jul och födelsedag. Fint att den här akvarellådan har hängt med mig länge och att den använts flitigt i perioder. Hej syrran i himlen, ser du hur roligt jag har?

Ännu är det långt till vår…

Vårlängtan knackar på, men ännu är det vinter. Det snöar ute och är några minusgrader. Jag hittade så fina gröna glaslöv på loppis i januari. Igår trädde jag ett halsband med löven och andra glaspärlor som jag redan hade. Det blev lite som Berså-mönstret, fast i halsbandsform.

Jag tar på mig min finaste gröna sidenkjol och det nygjorda halsbandet innan jag ska ut i snön idag. Snö ute, men vår inne och i sinne.

Livet är inte ”a cup of tea” det vill säga skitenkelt, men jag försöker se de glädjeämnen jag kan, så ofta jag kan.

Och just det, att dricka te, är en av mina höjdpunkter. Man kan inte stressa med en tekopp.

Glömde säga, att jag gjorde matchande örhängen också…