Lättad!

posted in: Personligt | 0

Jag är väldigt lättad nu. Om ni undrar varför jag inte bloggat på länge så är det för att jag har haft problem med min sida. När jag startade min sida för länge sedan så lade jag den på ett webhotell, som sedan visade sig vara mindre bra. De senaste åren har det webhotellet inte skötts om som det ska, vilket ledde till att jag inte kunde göra uppdateringar för att hålla min sida säker. Jag försökte få kontakt med dem länge, men det gick varken att få svar via mejl eller telefon. Det fanns alltså ingen som skötte servern, där min shop och blogg låg. Jag var rädd för att allt plötsligt skulle kunna stängas ner och att hela min sida skulle förloras.

Men nu har jag fått professionell hjälp som har lyckats flytta både allt mitt innehåll och efter mycken möda fick jag tag i auth-koden som behövs för att flytta domänen. Så nu, äntligen, är innehåll och domän flyttade till ett stort välskött webhotell. Min sida visade sig också ha fått malware (någon skadlig kod) på det gamla webhotellets server, vilket visade sig om man öppnade sidan på en mobiltelefon, man hamnade på olika skumma adresser istället för på min sida om man slog in jagblommar.se. Om ni rensar er tidigare sökhistorik så ska det problemet vara borta (Om man inte rensar historiken kan man hamna på gammal länk på något vis). Och sidan är säkrad. Jag är så glad! Så om någon av er som brukar titta in här har hamnat på konstiga ställen, så kan ni vara trygg nu. Nu ska det fungera bra igen. Fotografiet ovan kan ju illustrera ett litet misskött webhotell, men är i själva verket någon sorts liten boda nere vid älven i vår by.

Året 2019

När jag försöker minnas början av 2019 så blir det som i fjol; jag får verkligen tänka till över vad jag kommer ihåg. Tyvärr så minns jag mest den extrema kylan som höll i sig i många veckor och på något konstigt sätt tog jag mig igenom det, även om varje dag kändes som en plåga. Jag minns dock att jag tog med mig systemkameran och gick ner på isen för att fotografera en av de kallaste dagarna. Kyligt, men vackert! Dimma bildades av det öppna vattnet vid forsen och lade sig som en ridå över älven.

Jag fotograferade också på kvällen med lång slutartid, när det var fullmåne och kring minus 30 grader. Här är vårt hus i vinterkylan. Det blev en läcker bild.

Februari och mars kanske mest var en transportsträcka, då jag gick hundpromenader om kvällarna i kylan och längtade till våren. I början av april åkte vi norrut till ännu mer vinter i Vuoggatjålme och hälsade på våra vänner som bor där. Det var en fin och vilsam helg.

Så blev det äntligen vår och försommar. Jag sådde mängder av frön och fick problem med var jag skulle förvara alla plantor tills dess jag kunde plantera ut dem. Här är trädgården i början av sommaren. Allt grönt är så smått här. Ett kort tag senare exploderade växtkraften och det syns på senare bild. I år hade vi massor av tomater i vårt lilla växthus och det gör att vi nu drömmer om ett större växthus (men får nog fortsätta drömma om det några år till). Vi planerar också att så mer grönsaker sommaren 2020. Att snickra högre lådor att plantera i är planen.

Nedan syns trädgården senare på sommaren. Jag har precis grävt upp och planterat om rabatten närmast i bild, eftersom den blivit för vildvuxen och full med ogräs. Allt blommar och grönskar härligt! Jag började med bokashi i slutet av sommaren och hann gräva ner någon laddning innan hösten. Längtar till nästa odlingssäsong när jag ska testa det fullt ut i trädgården.

I sommar kom jag igång med löpningen ordentligt igen. Och jag har kunnat fortsätta med träningen hela hösten och vintern (med ett uppehåll under en förkylningsperiod). Jag har med mig min löparkompis Zazha på nästan alla rundor. Hon tycker att det är toppen med en motionerande matte.

Vi hade en hemester 2019, det vill säga; vi var mest hemma på sommaren. Fortsatte med skrapning och ommålning av vårt hus och våra fönster och nu återstår bara en mindre del till nästa sommar. I augusti var vi på en liten roadtrip i Norrbotten. Här är rybsfält i Tornedalen. Det var fint!

I början av hösten möblerade vi om i relaxen. Det är vårt lilla rum bredvid bastun där vi brukar hänga på sommar- och höstkvällarna. Nästa år ska rummet få en kamin, så att vi ska kunna hänga här året om.

En ny jobbtermin drog igång med massor av jobb och så halvtidsstudier vid LTU utöver det. Både kämpigt och roligt att plugga, men jag har svårt att låta bli. Snart är jag klar med ytterligare poäng i SVA, vilket kanske gjort mig lite klokare och kunnigare på mitt jobb.

Trädgården gick snabbt över i höst och vilan i det är också vackert. Allt har sin tid och det som växer och gror vissnar för att sedan växa igen.

Höstterminen gick i en rasande fart. Kanske för att jag hade så mycket att göra. Tog mig iallafall stunder här i fåtöljen eller “hörnet” med tekopp så ofta jag kunde och hann. Jag har blivit bättre på att återhämta mig mellan varven.

I november kom min jullängtan och jag tror det var länge sedan som jag njutit så av julstämningen. Jag höll mig ändå tills andra halvan av november innan jag smög fram julpyntet, men nästa år ska jag nog starta tidigare eftersom jag mår gott av det. Dagarna innan jul är de bästa och jag hann med att lukta på hyacinter och lyssna på julmusik så mycket att paketsnörena nästan krullade sig själva.

Jobbterminen och studerandet gasade på och jag simmade, så att jag nästan slog huvudet “i kaklet”, men hann precis titta upp och ta luft inför en lång ledighet över helgerna. Nu är jag ungefär mitt i ledigheten och jag har det precis så skönt och lugnt som jag behöver. Tar dagen som den kommer, hinner motionera, läsa, se serier och pussla. Hinner kanske inte allt jag vill som vanligt, men det är ju inget nytt, så bara att gilla läget.

Önskar er som eventuellt läser här ett Gott Nytt 2020! Året då jag hoppas att klimatproblemen ska vändas och att empati, demokrati och medmänsklighet ska öka.

How are you doing?

posted in: Personligt | 0

Stillhet och frid
tanke och tid
promenerar till älven
och frågar utan ord:
– How are you doing?
Älven – min vän.

Det stilla flödet
som idag är istäckt
och tyst –
ytan har fryst.

Isflaken som flöt fram har stannat
hakat i varandra
smält ihop.

Kan ana vattnets rörelse under istäcket.

Hem ljuva hem

Första november och de snabba höstdagarna är förbi. Kanske vintern kan komma med mer stillhet. Det var så otroligt vackert på dagens långpromenad. Snökristaller glimmade i alla träd, solljuset silades genom grenarna och den växande isen knakade och knirkade när jag passerade Piteälven. Stora isflak gled majestätiskt förbi under bron över älven och jag kände människans litenhet inför den mäktiga naturen.

Hemma igen går jag omkring och njuter. Om man får säga det. Men det är så fint att det här känns precis som min plats på jorden. Hem ljuva hem! Jag som undrat så många gånger var hemma egentligen är. Det kan bli så när man, som jag, flyttat många gånger. Men här är det; mitt hemma!

Fridfull fredag

Fridfull fredag och också fredag – min hemmafrudag. Dagen då jag hinner med de sysslor som jag inte hinner med på vardagskvällarna. Tid att ta hand om blommorna, ge dem vatten och näring, prata lite och ta bort vissna blad. Tid att tvätta, vädra och städa. Tid att äta stillsam frukost och tid att ta en lång promenad. Och idag, tid att slutföra en lång skrivuppgift till universitetskursen jag läser just nu.

Apropå hemmafru – ett ord som kanske har negativ laddning, men för mig blir det en dag med mycket arbete, men ändå en vila eftersom jag inte behöver åka hemifrån. Jag kan lulla på här i mitt eget tempo. Lägga yttre motivation och inre motivation i vågskålen och hitta balansen där emellan. Vad jag känner att jag borde eller måste blandat med vad jag allra helst vill. Allt, allt handlar om balans. Nu ska jag strax göra vad jag vill; gå en lång promenad och lyssna på en pod.

Trädgården – innan snön

Idag kom första snön. Jag är som jag är, så julkänslan kom som ett brev på posten, eller kanske ska man säga som ett mejl i mejlkorgen. Jag kokade chai-te och åt några pepparkakor (som jag hade kvar från förra året, tur att pepparkakor håller länge!). Det kändes mycket lättare och skönare att gå hundpromenaderna när snön gjorde kvällen ljusare.

Jag fotograferade trädgården förra helgen, innan snön, för att fånga det höstfina. Tycker att det vissna förfallet också är vackert. Försöker finna ro i årstidsväxlingarna, även om jag oroar mig för att det nu börjar en lång vinter. Det blir tyngre och tyngre med vinter och kyla, för varje år som går.

Jag funderar över längtan. Just nu börjar jag längta efter jul. Och jag kommer ihåg att jag nästan led av längtan efter vår redan i februari ifjol. Hindrar längtan en att leva just nu? Eller är längtan ett färgglatt strössel över de vanliga vardagliga livet som tuffar på? Längtan kan ju vara både en njutning och en plåga. Beroende på hur man förhåller sig till den.

Vår trädgård verkar längta efter vila. Att stillsamt bäddas in under ett snötäcke och samla kraft till nästa års växtkraft och blomning. Jag tar ett djupt andetag och samlar kraft precis här och nu, med några pepparkakor och en kopp te, en snöig torsdagskväll i oktober. Livet ger både glädje och sorg, så det är bara att försöka orka med det som sker.

Skogsbad

Jag är inte ensam om att kämpa mot känslor av stress. Det måste kanske vara det vanligaste som nutidens människor har att hantera när vi lever det här livet. För att hjälpa knoppen och kroppen rekommenderar jag att ta ett “skogsbad” då och då. Alltså, för en stund strunta i måsten och borden, och gå ut i skogen. Låta synintryck, ljud och dofter skölja över en. Höra korparnas kraxande, prasslet och knaket då man går genom blåbärsriset och över den lövtäckta marken. Känna doften av skvattram och myr. Böja sig ner och närbeskåda en liten mossa.

Det svartvit-randiga

Nu börjar kylan komma med minusgrader på nätterna, frostiga morgnar, men soliga dagar. Det är så vackert med höstens färger, den lite mörka himmelen och solen som förstärker allt det gula, orangea och röda i naturen. Idag ska det bli en promenad till skogen med de små hundarna.

I vårt lilla tv-rum uppe under snedtaket lyser förmiddagssolen in i rummet och jag är så nöjd med den nya möbleringen här inne. De svarta rottingfåtöljerna som tidigare stod i relaxen, men varav två, fick flytta in hit i tv-rummet när vi ställde in den gamla soffan där (se mer här). Jag tycker också om det svart- och vitrandiga som följt mig som ett signaturmönster genom hela mitt vuxna liv. Från min första lägenhet med den svartvit-randiga långa duken på matbordet i vardagsrummet, till mina svartvit-randiga kläder och som här i favoritmattan på golvet. Och färgglada detaljer till det som gärna får gå i blått och rött.

På väggen här inne hänger både min farmor och farfars vackra halltapet inramad och min egenmålade tavla som jag kallar för Fängslad och då betyder det fängslad i positiv bemärkelse. Att man är fängslad av något som intresserar en.

Nu kallar finvädret på mig. Dags att gå ut på promenad!

Kyla och förkylning

I morse svepte jag in mig i min nya kappa när jag åkte till jobbet. En sådan där svart fluffig sak, som ska se ut som någon lockig päls, men är i något annat material. Mycket skön faktiskt när det var minusgrader och bilens rutor var täckta av frost.

Jag gick en promenad på lunchen, men har åkt på en rejäl förkylning och promenaden blev nästan mer än vad jag hade energi till idag. Har jobbat hela veckan, men kanske hade jag behövt ligga nerbäddad istället. Jag är inte så bra på det där med att vara sjuk.

På kvällarna kurar jag ihop mig här, i hallhörnet, eller i fårskinnsfåtöljen. En filt över knäna, minst en hund i famnen, en tekopp och en serie på laptopen. Sämre kan det vara, trots förkylning och allt.

Hösten är här

Hösten är här och jag bakar äppelkaka av de sista äpplena jag fått av en kollega. Hela köket luktar gott av äpplen och kanel. Ute öser regnet ner och jag har visst glömt ett gäng mattor ute på balkongen. Tur att det torkar bra nere i vår källare nu när vi värmer huset med ved. Är som ofta något melankolisk, flyttar grejer och frigör energier. Om jag hittar någon gömd energi blir jag glad. Jag behöver dem extra mycket just nu.