Året 2022

Nu är det många år som jag har sammanfattat det gångna året. Vi börjar med januari 2022. Alltid lika svårt att minnas hur året började. Tur att jag tar fotografier som hjälper mig att minnas. Kanske tog jag mitt bästa fotografi en av årets kallaste kvällar när vi promenerade till våra vänner. Vi firade in förra nyåret i Kalix, men efter det var vi bara hemma.

I januari fyllde min son 21 och vi tapetserade om i kök och sovrum och bytte också plats på sovrum och vardagsrum. Det blev bra! Vilken dröm att ha en vägg med Berså av Stig Lindberg!

I februari rullade livet på som vanligt. Jobb och hemmafix och några av de mest magiska norrskenen!

I mars blev det mildare väder och ännu mildare blev det när jag åkte till Skåne för första gången i mitt liv i slutet av mars. Det var en kurs på Sundsgården utanför Helsingborg. En resa som gav både kunskap och rekreation. Det var en väldigt vacker plats och ett landskap som var väldigt olikt hemma.

I april fyllde mitt barnbarn fyra år och min trea 16 år. Det blev påsk och vi fick några fina dagar på Enagrund i Kalix skärgård.

I maj försvann snön snabbt. Jag hade fullt upp med frösådder och förde en kamp mot möss som käkade upp en del plantor i växthuset.

I juni gick A ut nian, trädgården började spira rejält och vårt garagebygge gick framåt. När semestern startade sprang, promenerade, läste och badade jag. Det blev nästan ett dopp om dagen hela sommaren. Vissa dagar blev det flera bad. Vattnet, ett av mina kraftkällor. Det är tur att jag bara har några minuter till badsjön i byn från vår lilla plats på jorden.

Juli blev händelserikt med förberedelser för och firande av min 50-årsdag. Det blev ett väldigt fint kalas med mycket värme, gamla vänner, nya vänner och släktingar. Efter det hann vi också med att vara några dagar i Kalix skärgård och sedan gick vi på Kalixfesten och såg Molly Sandén och Miriam Bryant live. Jätteroligt och bra!

I augusti hade jag fullt upp med att ta hand om allt som trädgården gav och jobbet började om igen. Jag är så glad att jag har ett arbete där jag trivs bra och framför allt känner att jag kan göra ett bra jobb. Här är trädgården en lila kväll i augusti en stund innan skymningen. Vi hann också med att få en väldigt mysig helg med husbilen vid Kalixälven tillsammans med bror och fru i slutet av augusti (innan jakten startade).

I september var det älgjakt nästan varje helg och trädgården fortsatte leverera. De här ”Teddy bear” – solrosorna blev en favorit som jag vill så i år igen. Jag kom igång med akrylmåleri efter en paus på ca nio år. Det ska bli en utställning med vernissage den 7 januari 2023. En smygtitt syns nedanför den här bilden.

I oktober firade jag först min förstfödda i början av månaden och sedan åkte jag tåg ner till Umeå och hälsade på min son och gick på ett rosa 30-årskalas i slutet av oktober.

November började lite segt med väntan att få släppa loss novent-pyntandet. I mitten av november startar vi bara för att få ha myset så länge som möjligt. Den här juliga kudden sydde jag av ett broderi som jag köpte secondhand. Återbruk när det är som roligast.

Halva november och alla decemberdagar fram till jul snurrar julmusiklistan på repeat. Jag nosar mig rusig av hyacintdoft och dricker juldoftande te i mängder. Julpyntet är samma gamla vanliga som får komma fram och ge mig nostalgi. Det blev något ”nytt” tillskott som den här secondhand-köpta tallriken med en gran på. Hälften av julklapparna hittade jag secondhand och det känns så bra när man inte behöver köpa allting nytt.

Nu är det första dagen på det nya året. Jag hoppas på ett år med mer medmänsklighet, men jag är rädd att det kommer att dröja innan pendeln svänger åt det hållet. Det har tyvärr blivit en kallare värld och ett kallare Sverige. Dock ser och känner jag hur det goda motståndet mot egoism och främlingsfientlighet poppar upp här och där. Kan det kanske bli en fredlig revolution?

För mig privat så önskar jag både vila och rörelse. Vila som i pauser för reflektion och återhämtning. Rörelse som i den fysiska rörelsen men även den mentala rörelsen. Jag vill fortsätta få input, tänka nya tankar och utvecklas. Gott nytt 2023!

Sommaren kom

Sommaren kom med besked och jag tackar och tar emot. Har varit ledig en dryg vecka och jag har varvat ner rejält. Har en att-göra-lista med sådant som väntat länge och den betar jag av, men jag ligger också mycket och läser i hängmattan och jag tar minst ett dopp i sjön varje dag.

Fler och fler blommor i trädgården slår ut. Pionerna står med knopp som snart öppnar sig. Att gå en trädgårdsrunda och se vad som har hänt sedan igår hör till morgonens rutiner. Jag tror att det är dags att plocka en ny bukett idag.

Trädgårdstider

Nu, i slutet av sommaren, är trädgården som allra härligast. Alla rabatter, blommor och odlingar liksom väller över och är inte så stela och välordnade. Tittar man nära så har jag inte alls hunnit med att ogräsrensa, som jag kanske bör. Men det gör inte så mycket om jag fokuserar på det vackra och blommande. Jag njuter i den här oasen som vi fixat.

Riddarsporrarna har blivit högre än mig. En del har slagits omkull av regn och blåst, men de här ljusblå står ståtligt och rakt.

Humlen är ärligt talat lite galen. Den mår nog gott här. SÅ här på sensommaren bildar den en tät vägg och man ser inte skymten av armeringsnätet som finns där under. Man får styra till den då och då när den försöker snirkla sig åt fel håll.

Här i pergolan har vi en plats med kvällssol. Ibland när det inte är för varmt ute, och solen skiner så äter vi middag eller tar kaffekoppen och temuggen här.

Jag har inte haft någon ordnad plan när jag satt blommor. Jag delar och planterar om lite på känn, men det har blivit väldigt bra på de flesta ställen.

Vid rabatten närmast i bild har vi ett ”sjömärke”, som egentligen är ett konstverk som min syster gjorde till Norrbottens område på Djurgården när Stockholm var Europas kulturhuvudstad 1998. Borta vid växthuset sitter en gammal uggla uppflugen för att skrämma bort fåglar från jordgubbarna. Jag tror att ugglan lyckas med sitt uppdrag.

Trädgården – innan snön

Idag kom första snön. Jag är som jag är, så julkänslan kom som ett brev på posten, eller kanske ska man säga som ett mejl i mejlkorgen. Jag kokade chai-te och åt några pepparkakor (som jag hade kvar från förra året, tur att pepparkakor håller länge!). Det kändes mycket lättare och skönare att gå hundpromenaderna när snön gjorde kvällen ljusare.

Jag fotograferade trädgården förra helgen, innan snön, för att fånga det höstfina. Tycker att det vissna förfallet också är vackert. Försöker finna ro i årstidsväxlingarna, även om jag oroar mig för att det nu börjar en lång vinter. Det blir tyngre och tyngre med vinter och kyla, för varje år som går.

Jag funderar över längtan. Just nu börjar jag längta efter jul. Och jag kommer ihåg att jag nästan led av längtan efter vår redan i februari ifjol. Hindrar längtan en att leva just nu? Eller är längtan ett färgglatt strössel över de vanliga vardagliga livet som tuffar på? Längtan kan ju vara både en njutning och en plåga. Beroende på hur man förhåller sig till den.

Vår trädgård verkar längta efter vila. Att stillsamt bäddas in under ett snötäcke och samla kraft till nästa års växtkraft och blomning. Jag tar ett djupt andetag och samlar kraft precis här och nu, med några pepparkakor och en kopp te, en snöig torsdagskväll i oktober. Livet ger både glädje och sorg, så det är bara att försöka orka med det som sker.

Vår trädgård

Jag tycker om att så frön, se saker växa och gräva i jorden. På två somrar har vi förvandlat det som bara var en gräsmatta till en fin plats. Vi har byggt en trädgårdsvärld med en pergola, rabatter och odlingar. Nu är det försommar, nyrensat och prydligt (brukar inte se lika prydligt ut om några veckor). Jag gräver nytt, flyttar om och delar perenner. Det är som terapi att arbeta med kroppen och ha fingrarna i myllan. Så här ser det ut ikväll:

Rabatten som syns nedan är delvis nygrävd. Var tidigare två som jag grävde ihop och planterade i, i helgen. Flyttade endel perenner från andra ställen, så den är snart fylld och förhoppningsvis härligt blommande om några veckor.

Tomatplantorna i växthuset har blivit lika höga som jag är. Det är röda- och gula körsbärstomater som jag drivit upp från frön.

Höst på verandan

I lördags knåpade jag ihop två stjärnor av kvistar. Det blev en liten och en stor stjärna. De får nu pryda verandan tillsammans med lite grankvistar, enris och kottar. Om några veckor får jag addera något mer juligt till arrangemangen, men eftersom inte allhelgona passerat ännu, så får det mer juliga vänta.

*

Helgen förflöt som vanligt i ganska snabbt tempo. Eller på något underligt vis går helger både långsamt och snabbt på samma gång. Jag hinner nästan aldrig med allt jag önskar eller tänker, men så har det varit mer eller mindre hela mitt liv. Att jag har lust att göra så mycket mer än jag hinner. Och nuförtiden så tar energin i batterierna slut lite snabbare, så då får jag prioritera vila istället. Men att ligga i sängen och se någon serie på play är ju inte heller helt fel. Det kan ju vara njutning om något. Just nu ser jag säsong två av Vår tid är nu på SVT.

En fantastisk sommar

Vilken fantastisk sommar vi har haft! Även om sommaren inte är slut ännu så känns det som om den snart sakta övergår i höst. Här, liksom i hela landet, har det varit så varmt. Kring +30 grader i flera veckor. Jag har vant mig vid att ha det varmt och skönt även om jag också blev mer och mer sengångaraktig för varje varm dag som gick. Natten mot fredag drog ett åskväder över byn och då sänktes temperaturen med ca 10 grader. Trots att det egentligen är normal sommarvärme nu, så känns det svalt. Och nätterna blev kyliga. Men det gick äntligen lättare att andas.
*
Nu är min och makens semester över. Jag kommer dock att ha en mjukstart kommande vecka med mestadels arbete hemma eftersom jag ska planera en ny kurs. Det jobbet går lika bra att göra vid datorn hemma och bra att slippa köra bil flera mil om dagen.
*
Innan sommaren är slut så blev min önskade torkställning för tvätt äntligen klar förra veckan. Jag tycker om lukten från vind- och soltorkade kläder och lakan. Den ska bara få lite rödfärg på tvärribborna också och en toppbräda på varje sida, men den fungerar att använda nu ändå. Det svalare vädret gjorde att det också blev enklare att motionera igen. Jag har gått många promenader med jakthunden och även lyckats springa flera gånger. Jag blir ganska euforisk av motion. Må-bra-hormonerna kommer igång. Att vi bor i en by med vackra vyer gör inte motionsrundorna sämre precis. 

Pergolan

Jag skrev att jag skulle visa lite detaljbilder på väggarna i vår pergola, där det sågade mönstret på dem syns. Det är sågade förenklade gransiluetter, som gör att det blir väggar som har det lilla extra. Allt i min syster, Marianne Öqvists design. Från början en inredning i en offentlig lokal och nu återanvänt i vår trädgård. Jag har målat allt i samma färg som vårt hus ska målas om i så småningom. På de här bilderna ser det ut som om det är tre olika röda nyanser, men det beror bara på att mobilkameran fångar färgen olika beroende på ljus och skugga. Färgen i verkligheten överensstämmer bäst med den översta bilden. På utsidan av pergolan har vi planterat solrosor som blir högre och högre för varje dag. Någon av dem har knopp och blommar kanske snart.

Jag tycker att det är fint med de blåa gamla trädgårdsmöblerna mot den röda väggen. Möblerna har följt med mig i flera flyttar och kommer från min fd svärmor och svärfar. När vi fick dem 1999 var de bruna och sedan har de varit målade i olika blå nyanser, ommålade många gånger.

Vår trädgård

Jag tittade på bilderna från vår trädgård som jag publicerade den 22 maj i år och vilken himla skillnad. Det har växt så det knakar, så nu en dryg månad senare är vårt trädgårdshörn både mysigt och ganska lummigt. I början av förra sommaren fanns det bara en slät gräsmatta här. Det är roligt vad man kan åstadkomma på ett år. Människa och natur tillsammans. De flesta perennerna är dessutom gratis eftersom jag fått och tiggt till mig från andras trädgårdar. 

Humlen kommer från en vän, och humlebladen börjar nu väva in sig i armeringsjärnet. Den röda pergolan byggde vi bland annat av träväggar/rumsavdelare som min syster Marianne Öqvist (som arbetade som konstnär) gjorde som en offentlig utsmyckning. När de monterades ner och skulle slängas fick jag ta hand om dem. Det känns fint att ha det här i vår trädgård nu. Det syns inte på dessa bilder, men väggarna har taggiga detaljer som ser ut ungefär som siluetter av granar. Ska ta nya kort där det syns så småningom.

Riddarsporrarna har blivit jättestora och blommar vacker blått med vitt i mitten. Det här hörnet har blivit vår favoritmiddagsplats, eftersom det är eftermiddags- och kvällssol här. Vi vill så småningom ha andra trädgårdsmöbler på den här platsen. Antingen ett långt hemsnickrat trädbord med bänkar eller en rund grupp som jag spanat in, men som är för dyr (hoppas hitta något begagnat och bra på Blocket).

Förgätmigej blommar skirt ihop med daggkåpa och några andra vita jag inte vet namnet på. Förgätmigej är en blomma som har en alldeles speciell betydelse för mig. 

Blommorna ovan har tagit sig enormt. Stora blad och blommor på gång. Dessa tycker jag egentligen inte är så vackra, men jag tycker om det som växer och gör det ombonat, så de fungerar.

De blå blommorna ovan blir så fina ihop med daggkåpans gulgröna. Jag vet inte vad de blå heter, de har som blåa klockor i en klase. Vet någon som läser här vad det är för någon blomma?

Nere vid växthuset börjar Stjärnflockan precis att slå ut. Den har också så fina blommor.

*

Det var allt från vår trådgård idag. Den blir mer och mer en plats att må bra på.

Trädgårdsplaner

Det här är ett inlägg i samarbete med Trademax som bland annat säljer parasoll.

När vi flyttade till vårt hus i slutet av sommaren 2016 fanns i princip ingenting i vår trädgård. Det enda som fanns var lite rabarber. Vi började förra året med att bygga en trädgårdsvärld och i år fortsätter vi. Tänker att det är ett projekt som kommer att ta många, många år. Vi har byggt en pergola och ramat in ytan med stockar. Förra helgen fick vi upp ett vanligt litet växthus (som syns där till vänster i bild) där vi nu har plantor som snart ska planteras ut och tomater och paprika som ska få fortsätta bo där i sommar.

Förra året satte vi sallad, jordgubbar och åkerbär i sex pallkragar och nu är det på gång fem ytterligare pallkragar som ska rymma squash, morötter, rädisor och sockerärtor. Vi håller på att gräva bort gräsmattan och ska fylla marken med gårdsgrus. I hörnet som syns nedan vill jag ha någon sorts utemöbler och ett parasoll som ramar in och ger den sittplatsen rumskänsla.

 

Jag tycker att det här vita parasollet med trädetaljer är det finaste. Dels skönt med vitt som silar genom ljuset och att det känns mest genuint med trä.

 

Nu är jag också på jakt efter möbler till hörnet. Vill helst hitta några begagnade på Blocket, både för ekonomin och för att det oftast bli mer gedigen känsla och själ i det begagnade än det sprillans nya.

Enda nackdelen med trä är väl att det kräver mer underhåll än metall. Så om man vill ha mer underhållsfritt parasoll så kan nog det här vara bra. Finns som här i grått, men även i beige och svart.

 

Den här bilden tog jag för ca en vecka sedan. Naturen har verkligen exploderat sedan dess. Nu är allt mycket grönare och fullt med perenner som jag planterade förra året är på väg upp i rabatterna.