Fångar och förundrar

För en månad sedan önskade jag snabbspola november, och som vanligt gick det också överraskande snabbt. Och nu är det redan fredag innan första advent. Om jag bara kunde skulle jag nu dra ner tempot på tiden från och med nu fram till jul. Kännas så där som det lät om man spelade en singel på lägre varv på skivspelaren, då rösten blev mörkare och texten sjöngs långsamt. Jag vill ha en långsam december. Jag vill njuta varje sekund. Ska verkligen, verkligen försöka fånga de där små ögonblicken. Och samlar jag tillräckligt många så borde tempot sakta ner.

Jag känner mycket glädje över allt fint jag ser. Harmoniska hörn hemmavid och sådant som fångar och förundrar när jag är ute och motionerar. Det är rosa himlar, snötäckta träd, långa ledningar och vida vyer.

Som igår på lunchpromenaden i Älvsbyn. En vanlig gata, men en vacker himmel, blått ljus och vackra träd. Jag bedåras och berörs.

PS. Fångar faktiskt ett ögonblick precis nu, när jag tar mig tid att formulera ett blogginlägg och tänka klart tankar. Det är fint! DS.

Önskningar och tankar

Varje gång jag bloggar så tänker jag att det ska bli ett inlägg oftare, men sedan tickar dagarna på och i ärlighetens namn glömmer jag till och med tillfälligt bort att jag har en blogg att sköta om. Sedan sist har jag fått en sak som jag önskat en stor del av mitt liv. Ett rutigt golv. Kul att ens önskningar kan uppfyllas när man är 48 år. Ett golv är visserligen bara materia, men om man som jag är estet och mycket känslig för färg och form så är ett vackert golv (precis som en vacker dörr) inte något att förringa betydelsen av. Det är viktigt för mig att omge mig med synintryck som får mig att må bra.

Kommer ihåg att jag läste ett reportage i en VI-tidning någongång på 80-talet. Det handlade om en ung kille som inrett sitt rum på ett kreativt och härligt sätt. Han hade ett svart- och vittrutigt golv. Det gjorde starkt intryck på mig. Tror att jag har kvar den där artikeln i någon låda någonstans. Och nu äntligen kan jag dansa omkring på mitt eget rutiga golv. Det är ett linoleum-golv som heter Marmoleum klick. Naturmaterial som har vacker yta och på något sätt är mjukt fast det är hårt.

Jag har tagit fram mina gamla jultidningar eftersom min adventslängtan är stark nu. Tänkte på när jag bläddrade i fjolårets jultidningar att vi då inte hade en aning och vilket år 2020 skulle bli. Ett år då ett virus påverkade hela vårt liv. Vi slutade hälsa genom att ta i hand, vi slutade krama dem som inte var vår familj. När jag sett någon äldre serie på play nu efter coronavirusets framfart så reagerar jag på om jag ser att de kramar någon som de möter utanför familjen. Ja, just det – det var så man gjorde, tänker jag. Men off the record, jag har tjuvkramat både arbetskamrater, vänner och släktingar när viruset var lite lugnare i somras och i början av hösten. Nu är det skärpta restriktioner och jag får låta bli. Tur att jag kan krama min man och mina barn iallafall.

Annat som är annorlunda är vädret. Klimatförändringarna visar sig. Flera plusgrader i november och fortfarande grönt gräs. Vi fick ett snöfall i mitten av oktober och då fullkomligt vräkte det ner. Men sedan blev det milt igen. Ett dystopiskt år.

September kom

September kom. Ganska kalla nätter, men ändå soliga och varma dagar. Planteringarna utomhus hade säkert stått sig ett tag till, men förra helgen fick jag energi och kände för att tömma alla krukor och förbereda trädgården för hösten. De tomater som inte blivit röda fick komma in för att eftermogna och ikväll blev en del av dem till en jättegod tomatsås till middag som vi åt med kikärtspasta och riven ost. Inomhus har vi rum med evig sommar med blommiga tapeter. Här blev det trångt på fönsterbrädan när alla pelargoner fick flytta in. Men allt har sin tid och nu är det tid för att boa inomhus. Städa och sortera. Och sitta här med tekoppen och läsa eller streama serier.

Jag skrev ett inlägg på instagram om att prylar bara är prylar, men att det för mig ändå är viktigt att omge mig med harmoniska miljöer och vackra saker. Jag behöver sortera saker så att de inte bara står där de står, utan också fyller en funktion eller har en relation till varandra om platsen där de finns. Känner mig ibland lika flummig som Ernst då jag känner in hur saker balanserar i förhållande till varandra. Det behöver inte vara helt friktionsfritt, lite skav kan ge energi till en plats. Men det får inte bli disharmoni. Jag blir full av lycka just nu när jag ser vår nya dörr. Den är så vacker och sjunger liksom en helt egen stämma! (Ja, ni hör ju – jag går igång, som Ernst!)

Jag räddade förstås en massa blommor när jag tömde krukorna. Så solrosor och astrar får blomma inomhus. Solrosor har jag fortfarande kvar ute, så dem kan jag nog njuta av ett tag till.

I övrigt lunkar livet på och vardag avlöses av helg i en lite för snabb fart. Sedan så är det vips måndag igen, men jag är glad över att ha världens bästa jobb där jag verkligen trivs. Lärare på folkhögskola – jag ger mycket av mig själv, men får också mycket tillbaka. Jag blir inte bara dränerad utan också påfylld. Där finns också balans för det mesta. Så bra!

Julstämning

Som vanligt går de här underbara decemberdagarna lite för snabbt. Men jag har ändå hunnit få mer julstämning än någonsin. Jag funderade igår på vad julstämning är egentligen och fick några fina svar av vänner på facebook och instagram. Fyra F blev bra: frid, förväntan, förnöjsamhet och förtröstan. Får man det så är det ganska komplett, eller hur?

Äntligen advent!

Nu är den första adventshelgen äntligen här! Helt legitimt att adventsmysa och julpynta nu. Även om jag inte bryr mig så mycket om när det är “tillåtet” att börja med det. Jag börjar när jag känner att jag vill. Det vill säga för några veckor sedan.

I helgen väntar julmarknad i Altersbruk. Det brukar alltid vara mycket mysigt med julmarknader. Både att besöka och att stå och sälja sitt konsthantverk på. Hoppas att många människor kommer att besöka mig där. Välkommen om du finns i närheten! Lör och sön kl.12-16.

Äntligen helg!

Äntligen helg efter en mycket intensiv vecka! Tar en lördagmorgon med långsam start. Vackert vinterväder och härligt ljus som lyser upp rummet. Jag har jullängtan och funderar om jag kan smyga fram något som kanske är lite mer vintrigt än juligt. Köpte iallafall årets första hyacinter igår. Blommor är alltid bra att starta med.

Jag är nöjd eftersom jag just avslutat en till delkurs på universitetet. 7,5 hp till min samling högskolepoäng som börjar bli ganska stor nu. Jag läser ju kortkurser för att få mer kompetens och för att jag tycker att det är intressant. Framför allt är det inte bara kurser och poäng på pappret. Jag känner att jag lär mig nya saker och jag älskar att utmana mig själv med ny kunskap och nya tankespår. Halvt om halvt galet sökte jag en kurs till nästa termin också. Ni får veta mer om jag kommer in och om kursen blir av. Jag överraskade mig själv med kursvalet kan jag säga!

Trevlig helg till er som eventuellt läser här!

Hem ljuva hem

Första november och de snabba höstdagarna är förbi. Kanske vintern kan komma med mer stillhet. Det var så otroligt vackert på dagens långpromenad. Snökristaller glimmade i alla träd, solljuset silades genom grenarna och den växande isen knakade och knirkade när jag passerade Piteälven. Stora isflak gled majestätiskt förbi under bron över älven och jag kände människans litenhet inför den mäktiga naturen.

Hemma igen går jag omkring och njuter. Om man får säga det. Men det är så fint att det här känns precis som min plats på jorden. Hem ljuva hem! Jag som undrat så många gånger var hemma egentligen är. Det kan bli så när man, som jag, flyttat många gånger. Men här är det; mitt hemma!

Fridfull fredag

Fridfull fredag och också fredag – min hemmafrudag. Dagen då jag hinner med de sysslor som jag inte hinner med på vardagskvällarna. Tid att ta hand om blommorna, ge dem vatten och näring, prata lite och ta bort vissna blad. Tid att tvätta, vädra och städa. Tid att äta stillsam frukost och tid att ta en lång promenad. Och idag, tid att slutföra en lång skrivuppgift till universitetskursen jag läser just nu.

Apropå hemmafru – ett ord som kanske har negativ laddning, men för mig blir det en dag med mycket arbete, men ändå en vila eftersom jag inte behöver åka hemifrån. Jag kan lulla på här i mitt eget tempo. Lägga yttre motivation och inre motivation i vågskålen och hitta balansen där emellan. Vad jag känner att jag borde eller måste blandat med vad jag allra helst vill. Allt, allt handlar om balans. Nu ska jag strax göra vad jag vill; gå en lång promenad och lyssna på en pod.

Det svartvit-randiga

Nu börjar kylan komma med minusgrader på nätterna, frostiga morgnar, men soliga dagar. Det är så vackert med höstens färger, den lite mörka himmelen och solen som förstärker allt det gula, orangea och röda i naturen. Idag ska det bli en promenad till skogen med de små hundarna.

I vårt lilla tv-rum uppe under snedtaket lyser förmiddagssolen in i rummet och jag är så nöjd med den nya möbleringen här inne. De svarta rottingfåtöljerna som tidigare stod i relaxen, men varav två, fick flytta in hit i tv-rummet när vi ställde in den gamla soffan där (se mer här). Jag tycker också om det svart- och vitrandiga som följt mig som ett signaturmönster genom hela mitt vuxna liv. Från min första lägenhet med den svartvit-randiga långa duken på matbordet i vardagsrummet, till mina svartvit-randiga kläder och som här i favoritmattan på golvet. Och färgglada detaljer till det som gärna får gå i blått och rött.

På väggen här inne hänger både min farmor och farfars vackra halltapet inramad och min egenmålade tavla som jag kallar för Fängslad och då betyder det fängslad i positiv bemärkelse. Att man är fängslad av något som intresserar en.

Nu kallar finvädret på mig. Dags att gå ut på promenad!

Kyla och förkylning

I morse svepte jag in mig i min nya kappa när jag åkte till jobbet. En sådan där svart fluffig sak, som ska se ut som någon lockig päls, men är i något annat material. Mycket skön faktiskt när det var minusgrader och bilens rutor var täckta av frost.

Jag gick en promenad på lunchen, men har åkt på en rejäl förkylning och promenaden blev nästan mer än vad jag hade energi till idag. Har jobbat hela veckan, men kanske hade jag behövt ligga nerbäddad istället. Jag är inte så bra på det där med att vara sjuk.

På kvällarna kurar jag ihop mig här, i hallhörnet, eller i fårskinnsfåtöljen. En filt över knäna, minst en hund i famnen, en tekopp och en serie på laptopen. Sämre kan det vara, trots förkylning och allt.