Året 2020

Så här års brukar jag summera året. Mest för min egen skull. Det är roligt att titta tillbaka på fotografier jag har tagit under året och på så sätt minnas vad som hänt. I år blir det ett massivt inlägg med många bilder.

Årets vinter: Mindre snömängd än vanligt, men visst fick jag skotta mycket ändå. Hur var det med kylan? Det har jag nog förträngt, men det ser ut att vara ganska kallt på den här bilden från januari. Nästa bild är från april, då vintern nästan hade smält bort.

Årets tråkigaste: Corona-viruset hörde man talas om i början av året, men det dröjde ändå ett tag innan man förstod att det skulle bli en världsomspännande pandemi. I februari jobbade vi som vanligt, umgicks som vanligt och hade inte alls koll på att så mycket skulle ändras totalt på grund av ett litet virus.

Årets annorlunda: Distansundervisning på jobbet och att inte kunna träffa våra vänner så mycket som vi brukar. Dock ingen skillnad i möjlighet att vara ute i naturen. Inte många som man möter då, här i vår lilla by i Norrbotten.

Årets inredning: I april inredde jag syrum på övervåningen, sorterade tyger, band, blixtlås och knappar.

Årets inredning 2: I april monterade vi in en kamin i vår Relax bredvid vedeldade bastun, som gör att rummet kan användas året om. Här sitter vi varje gång vi badar bastu och då och då när vi bara vill uppleva den mysiga känslan med att elda i en kamin.

Årets sommar: Vi hemestrade som vanligt. Ingen skillnad från andra år eftersom vi alltid är mest hemma. Vi gjorde några fler utflykter till fina platser i närområdet och besökte barndomens ö. Vi arbetade med diverse husprojekt och med trådgården som växte som aldrig förr (kanske bokashins förtjänst). Mitt mellanbarn tog studenten och på sommaren vågade vi umgås lite mer med våra vänner. Vi köpte en liten båt och upplevde magiska stunder på Piteälven. Jag tog massor av dopp i badtjärnen i byn, i älven och i Bottenviken.

Årets naturupplevelser: Rördes till tårar av allt möjligt men mest av den starka förundran jag kände över allt det vackra häromkring. Är ute några gånger i veckan året runt. Tar promenader, springer, drar till skogen och är med på älgjakten. Bäst av allt är nog köpet av en gammal husbil i slutet av sommaren som tog oss ut på fricamping många gånger innan snön kom.

Årets husprojekt: Vi har renoverat vårt lilla hus under flera år. Gör det mesta själv, men i sommar fick vi hjälp med att byta tak. Så skönt att känna att det inte längre kan regna in (det gamla tegeltaket var inte att lita på). Vi har renoverat nästan alla fönster och slutförde målningen av huset den här sommaren. Bara några småsaker kvar till nästa år. Men då väntar även renovering av garaget.

Husprojekt 2 blev byte av ytterdörr, eftersom vi snubblade över ett utställningsexemplar till fyndpris. Kan man älska en dörr? Tror banne mig det!

Husprojekt 3 blev byte av golv i kök och hall. Äntligen ett rutigt golv! Jag har liksom önskat det i ca 35 år och nu har jag det. Visst kan man känna lite materiell lycka!!

Årets resa: Paradoxalt nog fick vi ställa in resan vi äntligen skulle göra efter att tidigare ha satsat alla pengar och allt tid på hus och hem. Coronan kom emellan och gjorde att resan till Prag inte blev av. Tråkigt men vilken tur att vi båda trivs allra bäst hemma. Jag hann dock med en liten resa till Uppsala i oktober innan restriktionerna skärptes igen. Hälsade på systerdöttrar och min nya lilla släkting Otto.

Årets lyckopiller: Mitt bästa löparår på många år. Sprang hela året med några små uppehåll på grund av kyla och sjuka. Andra halvan av året springer jag ca 3 gånger i veckan med min hundkompis. Upplever eufori och magi på våra rundor. Det är något speciellt med att springa!

Årets personligt: Jag är en tänkare, men tar ofta spontana beslut och följer hjärtat. Så det blev ett ojdå och hoppsan när jag utan betänketid startade ett konto i september med mina outfits på Instagram. Första syftet var att sluta köpa nytt och aktivera min befintliga garderob. Hitta kombinationer som jag kanske inte kommit på innan. Sedan tillförde outfit-kontot några fler fördelar som jag inte räknat med. En “må-bra och acceptera den här 48-åriga kroppen-känsla” och en ökad glädje och kreativitet. Här nedan syns några av mina bästa kombinationer hösten 2020.

Jag pluggade vidare för utvecklings skull under hösten och har snart ytterligare några högskolepoäng i min hjärna och på mitt CV.

Många kallar 2020 för ett skitår, men jag har försökt hitta guldkorn och när jag tänker tillbaka på året så har det inte inneburit så många stora drastiska förändringar för oss. Det har ändå varit ett fint år med mänskliga möten, mycket kärlek och många märkvärdiga moments.

Vackra vyer

Igår när jag gick på promenad var det så vackert. Solljus och gnistrande frost. Det är någon sorts magi att se årstidsväxlingarna vid strömmande vatten. Hur isen växer till längs kanterna och hur vattnet fortsätter att forsa, rinna eller porla. Också häftigt hur man kan höra ljudet av isen på den stilla strömmande älven. Isbitar som skaver mot varandra längs älvkanten och ett stilla knäppande och knakande när isen växer.

Tryck “Ekorre”

Jag fick ett kreativitetsryck i söndagskväll och påbörjade ett collage, som jag nu har gjort till ett tryck. Det är en ekorre och texten “Jag har hört att det finns de som springer i ekorrhjul. Jag fattar inte varför??” En påminnelse till både mig själv och andra om att sluta springa i hjulet, som man hamnar i då och då. Trycket finns att beställa i min webshop. Direktlänk till produkten längst ner i det här inlägget.

Tryck “Ekorre”
Tryck “Ekorre”
Tryck efter original-collage av Maria Öqvist. Mått 30x30 cm
not rated 250.00 kr Lägg i varukorg

En viktig dag

Vaknar upp till en viktig dag! Först ska jag äta en lugn frukost och sedan ska jag åka och rösta. Jag kommer att rösta olika i alla tre val, men jag röstar rödgrönt eftersom jag vill att personer och partier som tycker att alla människor är lika mycket värda ska styra vårt land. Jag vill inte att partier som gör skillnad på människor beroende på kön, hudfärg eller sexuell läggning ska få makt. Jag röstar med hjärna och hjärta.

Går ner för landning

Snöfall av och till säger väderleksrapporten. Imorse kom det stora tunga flingor.

Efter en mycket intensiv höst börjar kanske lugnet komma innan julhelgen. Som en stor jumbojet som går in för landning. Det dånar en del och håret fladdrar till av luftströmmen. Men när landningen gått bra och planet tillslut stannar till helt, då blir det lugnt. Jag går ner för landning…1, 2, 3… Snart ska jag ta dagar då jag sätter mig i den här fåtöljen och läser en vanlig bok. Pluggböckerna ska få vila en vecka eller så.

Jag pratar med min mamma

Jag pratar med min mamma ganska ofta. Eller pratar och pratar, jag tänker till mamma. Som när jag står långt in i hallonsnåret och grenarna är så fulla med hallon att de bågnar av tyngden. Det är så mycket hallon att jag inte vet var jag ska börja plocka. Titta mamma! tänker jag eftersom jag vet att hon skulle ha älskat det här. Hon skulle ha plockat med om möjligt ännu mer frenesi än jag. Om hon hade levt skulle jag ha ringt till henne och berättat om vilket fantastiskt hallonår det är i år. Hon skulle vara lika glad som jag och känna sig lika rik över att fylla frysen med bär.

Förra året räckte mina egenplockade hallon till frukostyoghurten varje dag ändå tills i mars. Det ser ut att bli lika bra i år, bara jag hinner plocka.

Kolla mamma, tänker jag också, när jag nu äntligen fått plats i nya tvättstugan med hennes gamla tunga mangel som jag vevar med handkraft. Det blir så fint i linneskåpet när lakan, örngott och kökshanddukar får åka några varv genom mangeln. Mammas linneskåp var alltid fint ordnat och det luktade så gott. Det är ett doftminne som sitter kvar. Det är något rofyllt med att ta sig tiden att mangla. Ingen förspilld kvinnokraft när det blir som en stunds meditation. Jag tänker också på hur mamma skulle tycka om att vi lägger in gurka. Jag passar på att berätta det också om hon inte redan sett det. Jag tänker på hur man blir den man blir. Hur fint det känns när något som var min mamma känns så tydligt i mig. Det är väl de där rötterna. Hej mamma, tänker jag, och blir både sorgsen och glad.

 

Decemberdagarna

Decemberdagarna tassar fram som tomtar ur vrårna. Tänker förvånat att det redan nu på söndag är tredje advent. Jag längtar efter julsillen, sovmorgnar och långa promenader med hundarna. Tänker på hur jag lämnat ensamheten och den eviga effektiviteten. Jag är tacksam.

Öppna en dörr

Snart är det två år sedan min mamma dog. Och snart två år sedan jag startade en resa som blev både dramatisk och chockerande både för mig själv och andra. Så här i efterhand var det såklart en livskris som heter duga. Hur smärtsamt och omtumlande det än blev så vill jag inte vara utan det. Och jag ångrar ingenting. Lärt mig att ödmjukt låta bli att döma andra människor. Du och jag har ingen aning om orsakerna till att människor gör de val de gör.  Vissa utvecklingssteg i livet kan ju dock bli nästan på gränsen för stora för att man själv ska hänga med. Men när man väl tagit steget så kan man växa som människa. Bli flera grader varmare i hjärtat. När en dörr stängs, kan en annan dörr öppnas. Och vad finns bakom den dörren? Ibland finns inget annat val än att ta reda på det.

*

(Bakom den här underbara dörren från 1896, finns vårt sovrum)dorren-4aw

dorren-3aaw