Mina vardagskvällar förångas liksom flyktigt i vilan, med tekoppen och i tanken. Jag bär på en evig längtan efter helg samtidigt som jag verkligen försöker leva nu. Jag kommer kanske aldrig förlika mig med känslan av att jag aldrig hinner det jag vill. Varken på de flyktiga vardagarna eller på de efterlängtade helgerna.
Blyertsteckning • JAG BLOMMAR Konsthantverk
[…] frågar jag mig själv. Kan ju i och för sig ha med de alltför flyktiga vardagarna att göra (läs gårdagens inlägg). Dock är det så bra för själen att göra något med händerna. Är liksom lite extra glad […]