Balans

Stora vårstädningen fortsätter i sakta mak och då ägnar jag mig åt vad som kan verka ytligt; flyttar saker när jag dammtorkar. Men fastän saker bara är saker så är det också färger och former. Jag låter saker byta plats eftersom det ger mig nya perspektiv och vyer. Jag känner in och skapar balans. Balans är bra!

Lust och energi

På något sätt har jag laddat hela veckan och nu när det äntligen blev fredag sammanföll lust och energi för att starta stora vårstädningen. Ni vet, när man torkar och fejar sådana ytor som man inte tar varenda vecka. Och när varenda matta, kudde och filt får åka ut på vädring. Jag hann inte hela huset så jag hoppas att energin är kvar några dagar till. Jag tycker om att städa. Det är väl nästan tabu att säga det. Men känslan när jag vet att det är städat och hela huset luktar såpa och vädrat är så skön.

Hade också energi att springa idag. Blev en drygt 6 km joggenad, då jag sprang lite mer än 60% av rundan. Inget problem med konditionen, skulle kunna springa flera kilometer till. Men får vara lite försiktig med fotleder och knä och ta det lagom så här i början av löpsäsongen.

Längtansfullt och dunkelblått

Det känns att våren är på väg, även om vi ännu har mycket snö kvar. Idag skippade jag långkalsongerna och frös ändå inte om benen. Dikena börjar lukta lorka och snön kryper länge och längre bort från vägkanten. Efter sommartidsändringen är det ljust länge på kvällen och fast klockan var vid 21, när jag gick ut med hundarna, så var himlen inte helt mörk utan istället vackert dunkelblå.

Jag tittade längtansfullt på badtjärn när jag åkte hem från jobbet och tänkte att snart får jag bada där igen. Men än så sover videung och isen ligger som ett lock över sjön.

Om bara några dagar har jag varit mormor ett helt år. Magiskt och förunderligt. Vi firade mitt fina lilla barnbarn i helgen. Värsta kalaset!

En fredag i slutet av mars

Mars går mot sitt slut och milda vårvindar håller på att blåsa bort vintern. Jag har ledig fredag, om än ledig med modifikation. Blir både lite jobb och hemmajobb, men unnar mig också att sitta och ta det lugnt med tekoppen och att ta en motionsrunda med jakthunden. Idag gick det bra att promenera och springa med tennisskor för första gången i år, eftersom nästan all is och snö smält bort från vägarna.

Som vanligt så grunnar jag över orden här. Vad ska jag skriva och vad vill jag ha sagt? Jag är inte den som kommenterar världsläget eller debatterar, men jag tänker desto mer. Jag tänker att det mesta hänger ihop och att allt har sin tid. Vakenheten och vilan, skapandet och saktfärdigheten, glädjen och grubblandet, kreativiteten och känslorna. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Inte nödvändigtvis si och så. Inte nödvändigtvis två och två.

Kvällstankar

Blev en ganska sen promenad med hundarna och minusgraderna hade krupit ner till -11. På med täckbyxor, jacka och vinterskorna. Jag överraskades av fullmånen som lyste som en strålkastare när jag tittade upp på den mörkt blåsvarta himlen full av stjärnor och tänkte återigen på hur fint det ser ut när de frostiga björkarna lyses upp i mörkret av bilarnas helljus på 374:an. När jag vände hemåt svepte norrskenet förbi. Så som det gör ibland när det är klart och kallt. Läste på nyheterna att det blivit snörekord här uppe för mars månad och jag som längtar efter vår…

Fredag med några rader

Takdropp och något fågelkvitter, en full mailkorg och barnvaktsuppdrag, sängkläder på vädring och dammtussar i hörnen, fredagshandling och fredagsstädning, vissna tulpaner och två nya krukväxter. Måste köpa en kruka, note to my self. Frösådderna börjar gro, men solrosorna får vänta. Nu börjar dagen och vårkänslor anas.

Om jag var ett hus

Om man tänker sig att varje människa är ett hus, där bräda för bräda eller sten för sten läggs till. Vilken sorts hus skulle du vara då? Jag gissar att jag skulle vara ett ganska gediget timmerhus med flera knasiga tillbyggnader, udda gamla fönster och även några ombyggnationer. I det sydvästra hörnet saknas några brädor. Det är där solen kan lysa in.

Mellan orden

Mer än en vecka kom och gick. Jag som älskar orden blev lite tom på dem. Det händer ibland. Arbetar hela dagarna med människor, ord och språk. Funderar över magin i ordens kombinationer, men vardagen slukade tankar på blogg och sociala medier. Någonstans i bilen mellan jobb och hem och barnens aktiviteter. Glufs liksom!

Sedan den där känslan av att dela med mig eller inte dela med mig. Ambivalent som jag är började jag städa på den här bloggen. Tänk alla ord och bilder jag delat! Nästan 900 inlägg. Många väldigt inaktuella eftersom livet tagit nya vägar och hittat nya stigar åt mig som jag inte anade fanns. Nu har jag börjat radera sådant som jag inte behöver ha kvar på det här forumet. Sådant som tar plats i anspråk på servern. Plats som jag behöver till nya uppdateringar. Fotografierna har jag kvar på andra platser och det är jag glad över, eftersom jag fotograferat så mycket fint genom åren.

Jag har tänkt länge att jag ska uppdatera shopen. Jag har en massa saker här hemma som inte finns till salu där. Men har liksom inte hittat den där tiden och energin till att fotografera, redigera och lägga upp det. Och när inte energin kommit, då är det bara att vänta på att det ska ske. Kan det kanske ske snabbare när jag skrivit ner tanken här. Vem vet?

Som vanligt, lite glatt och lite sorgset

Som vanligt hinner halva helgdagen gå innan jag tar mig ut. Som vanligt går jag en långpromenad. Idag blir jag lite glad över att det är ett nytt ljus. Vi går mot vår, även om det är länge kvar tills det är vår på riktigt här.

Jag tycker att många saker är fina att titta på när jag och jakthunden promenerar tillsammans. Som de täta snöprydda tallarna. Som står tätt ihop och snön som har bildat näsliknande formationer längs hela stammarna.

Jag känner mig glad på min promenad, men funderar lite sorgset över människor. Jag tycker att det är för många som ser allt i svart eller vitt. Som väljer kritik och hat istället för acceptans. För många som inte tänker källkritiskt. För många som inte ser saker i sitt rätta sammanhang. Jag undrar vart världen är på väg. Jag försöker känna hopp, men när jag hör om allt hat som finns, framförallt på sociala medier, så tvivlar jag ibland.

Nåja, det är bara att fortsätta leva på. Och försöka göra gott, där man går. Inte för att jag är felfri på något vis. Jag har fördomar och kan tänka nedvärderande om saker då och då. Men jag tänker mig iallafall för innan jag skriver något på de sociala plattformar där jag håller till. Jag väljer hellre att avfölja eller scrolla förbi om något stör mig. Ord och tankar är viktiga och de kan göra lika mycket ont som de kan göra gott. Använd dina ord, men använd dem på ett bra sätt.