Det är de kalla och kyliga kvällarna som det klickar. Både med kameran och med känslorna. Mörkblå himmel som sträcker sig oändligt över husnockar och talltoppar. 374:an och en tom busshållplats. Ljusskenet som drar förbi när timmerbilarna passerar. Det börjar att snöa igen. Jag försöker fånga fullmånen som kikar fram mellan furorna, när jag promenerar genom byn där jag är hemma.
Borta bra – men hemma bäst
För 4,5 år sedan hamnade jag här. I en liten by invid Piteälven. Nära till skog, älv och sjö. Mitt mellan de små metropolerna. Ikväll var det minus 22 och stjärnklart. Jag fångade lite av det som är fint inne i byn. På sista bilden vårt lilla hus på kullen. Borta bra – men hemma bäst.