Magin

Nu är tiden då jag börjar nöta julmusik och sniffa juldofter. Min jullista går på repeat och jag sticker ner näsan i hyacintblomman och drar in doften. Vilken tur att jag inte är allergisk, eftersom jag behöver doften. Den här tiden på året, innan jul, har så starka positiva minnen hos mig som triggas av dofter, ljud och synintryck.

Jag kokar en kopp julte, som också doftar så gott, och lutar mig bak i fåtöljen och bara känner magin. Det är därför som jag inte asketiskt håller mig från att julpynta till första advent. Jag tycker inte att man ska hålla sig från enkla saker som kan ge sådant välmående den här mörka tiden. Speciellt inte det här året.

Önskningar och tankar

Varje gång jag bloggar så tänker jag att det ska bli ett inlägg oftare, men sedan tickar dagarna på och i ärlighetens namn glömmer jag till och med tillfälligt bort att jag har en blogg att sköta om. Sedan sist har jag fått en sak som jag önskat en stor del av mitt liv. Ett rutigt golv. Kul att ens önskningar kan uppfyllas när man är 48 år. Ett golv är visserligen bara materia, men om man som jag är estet och mycket känslig för färg och form så är ett vackert golv (precis som en vacker dörr) inte något att förringa betydelsen av. Det är viktigt för mig att omge mig med synintryck som får mig att må bra.

Kommer ihåg att jag läste ett reportage i en VI-tidning någongång på 80-talet. Det handlade om en ung kille som inrett sitt rum på ett kreativt och härligt sätt. Han hade ett svart- och vittrutigt golv. Det gjorde starkt intryck på mig. Tror att jag har kvar den där artikeln i någon låda någonstans. Och nu äntligen kan jag dansa omkring på mitt eget rutiga golv. Det är ett linoleum-golv som heter Marmoleum klick. Naturmaterial som har vacker yta och på något sätt är mjukt fast det är hårt.

Jag har tagit fram mina gamla jultidningar eftersom min adventslängtan är stark nu. Tänkte på när jag bläddrade i fjolårets jultidningar att vi då inte hade en aning och vilket år 2020 skulle bli. Ett år då ett virus påverkade hela vårt liv. Vi slutade hälsa genom att ta i hand, vi slutade krama dem som inte var vår familj. När jag sett någon äldre serie på play nu efter coronavirusets framfart så reagerar jag på om jag ser att de kramar någon som de möter utanför familjen. Ja, just det – det var så man gjorde, tänker jag. Men off the record, jag har tjuvkramat både arbetskamrater, vänner och släktingar när viruset var lite lugnare i somras och i början av hösten. Nu är det skärpta restriktioner och jag får låta bli. Tur att jag kan krama min man och mina barn iallafall.

Annat som är annorlunda är vädret. Klimatförändringarna visar sig. Flera plusgrader i november och fortfarande grönt gräs. Vi fick ett snöfall i mitten av oktober och då fullkomligt vräkte det ner. Men sedan blev det milt igen. Ett dystopiskt år.

Ljusspel på 374:an

Tror aldrig att en höst varit så fridfull och rolig som det här året. Tror heller aldrig att tiden gått så här snabbt. Jag känner längtan till jobbet på söndagkvällen, men också avslappnad vila när torsdagarna kommer och helgen är nära. Vårens corona-anpassningar fick mig att inse hur mycket jag tycker om att undervisa deltagarna på plats. Det blir inte alls samma dynamik bakom en skärm.

Nu smyger mörkret närmare och närmare och jag kände en viss bävan ikväll över de mörka och troligen kalla månaderna som ligger framför oss. På kvällens promenad var det ett nästan kompakt mörker, men med fascinerande ljusspel när bilarna passerade på 374:an. Jag fångade några ögonblick med mobilkameran och på bilden längst ner även vårt hus, upplyst i mörkret.

September kom

September kom. Ganska kalla nätter, men ändå soliga och varma dagar. Planteringarna utomhus hade säkert stått sig ett tag till, men förra helgen fick jag energi och kände för att tömma alla krukor och förbereda trädgården för hösten. De tomater som inte blivit röda fick komma in för att eftermogna och ikväll blev en del av dem till en jättegod tomatsås till middag som vi åt med kikärtspasta och riven ost. Inomhus har vi rum med evig sommar med blommiga tapeter. Här blev det trångt på fönsterbrädan när alla pelargoner fick flytta in. Men allt har sin tid och nu är det tid för att boa inomhus. Städa och sortera. Och sitta här med tekoppen och läsa eller streama serier.

Jag skrev ett inlägg på instagram om att prylar bara är prylar, men att det för mig ändå är viktigt att omge mig med harmoniska miljöer och vackra saker. Jag behöver sortera saker så att de inte bara står där de står, utan också fyller en funktion eller har en relation till varandra om platsen där de finns. Känner mig ibland lika flummig som Ernst då jag känner in hur saker balanserar i förhållande till varandra. Det behöver inte vara helt friktionsfritt, lite skav kan ge energi till en plats. Men det får inte bli disharmoni. Jag blir full av lycka just nu när jag ser vår nya dörr. Den är så vacker och sjunger liksom en helt egen stämma! (Ja, ni hör ju – jag går igång, som Ernst!)

Jag räddade förstås en massa blommor när jag tömde krukorna. Så solrosor och astrar får blomma inomhus. Solrosor har jag fortfarande kvar ute, så dem kan jag nog njuta av ett tag till.

I övrigt lunkar livet på och vardag avlöses av helg i en lite för snabb fart. Sedan så är det vips måndag igen, men jag är glad över att ha världens bästa jobb där jag verkligen trivs. Lärare på folkhögskola – jag ger mycket av mig själv, men får också mycket tillbaka. Jag blir inte bara dränerad utan också påfylld. Där finns också balans för det mesta. Så bra!

Trädgårdstider

Nu, i slutet av sommaren, är trädgården som allra härligast. Alla rabatter, blommor och odlingar liksom väller över och är inte så stela och välordnade. Tittar man nära så har jag inte alls hunnit med att ogräsrensa, som jag kanske bör. Men det gör inte så mycket om jag fokuserar på det vackra och blommande. Jag njuter i den här oasen som vi fixat.

Riddarsporrarna har blivit högre än mig. En del har slagits omkull av regn och blåst, men de här ljusblå står ståtligt och rakt.

Humlen är ärligt talat lite galen. Den mår nog gott här. SÅ här på sensommaren bildar den en tät vägg och man ser inte skymten av armeringsnätet som finns där under. Man får styra till den då och då när den försöker snirkla sig åt fel håll.

Här i pergolan har vi en plats med kvällssol. Ibland när det inte är för varmt ute, och solen skiner så äter vi middag eller tar kaffekoppen och temuggen här.

Jag har inte haft någon ordnad plan när jag satt blommor. Jag delar och planterar om lite på känn, men det har blivit väldigt bra på de flesta ställen.

Vid rabatten närmast i bild har vi ett “sjömärke”, som egentligen är ett konstverk som min syster gjorde till Norrbottens område på Djurgården när Stockholm var Europas kulturhuvudstad 1998. Borta vid växthuset sitter en gammal uggla uppflugen för att skrämma bort fåglar från jordgubbarna. Jag tror att ugglan lyckas med sitt uppdrag.

Lappteknik så att jag nästan blir prillig

Någon vecka in på semestern och ett sommarväder som inte visar sin bästa sida. Då piggnade min kreativitet och skaparlust till och jag har sytt och sytt. Jag älskar ju att ta till vara på det mesta och vill inte slänga. Så har samlat små tygbitar i många år som bara väntar på att få sys ihop och bli något. Jag har sytt och sytt tills jag nästan blev prillig av alla mönster och färger.

Här kommer senaste veckans sydda saker och även en kudde och några små väskor/necessärer som jag har sytt tidigare. Allt finns till salu i min webshop, kuddarna hittar du här, babyfilten hittar du här och de små väskorna här.

Kudde gul-svart 1
Kudde gul-svart 2
Kudde gul-svart 3
Kudde röd-vit
Kudde blå 1
Kudde blå 2
Babyfilt – Regnbågsfärger
Unik liten väska 1
Unik liten väska 2
Unik liten väska 3

Semestersysslor

Jag har semester och är för det mesta utloggad och avkopplad från denna sida, men är mer aktiv på Instagram och Facebook där jag kort dokumenterar alla mina sommardagar. I år blir det en hemester (men det är inget ovanligt för mig) både pga Corona och pga av att vi nästan alltid har hemester med undantag för någon kortare utflykt i närområdet som det säkert blir i år också.

Jag spenderar mina dagar med att pyssla på med hus och trädgård, läsa böcker, åka båt, motionera och cykla till badtjärnen i byn för att doppa mig. Det är vad jag mest behöver för att koppla av och det är vad jag mest tycker om.

Fick syn på en broderiutmaning förra veckan på Facebook och hakade på den. Man blev tilldelad 25 sommarord (5 åt gången) som man skulle illustrera med nål och tråd i ett rutmönster för att sedan kunna spela ett sommarbingo med orden/bilderna. Nu när jag har broderat klart sydde jag en väska eller necessär av broderiet. Jag har kombinerat det med lappteknik, fodrat med vaxad bomull och sytt fast en dragkedja till stängning. Vet inte ännu vad jag ska förvara i den, men jag har en idé.

Fågel-block i shopen

Äntligen har jag gjort klart de handgjorda blocken med fågelmotiv som jag påbörjade för flera månader sedan. Jag har återbrukat fräscha enfärgade gamla bokpärmar och gjort collage på framsidan med mina egenritade fåglar. Varje block är unikt och fyllt med kraftiga vita blad (ritakvarell). Du hittar alla anteckningsblock som jag har till salu nu HÄR.

Våren, virus och ofrivilliga rim

Våren är kylig och världen är trött. Man vet inte vilken väg man ska gå, när ett litet virus påverkar samhället så. Jag rimmar ofrivilligt och har nästan slutat lyssna på hur många smittade och döda det är. Livet rullar å ena sidan på som vanligt och andra sidan “not”. Vilken fakta är viktig och vilken är sekundär?

Med mitt skapande nästan inget nytt, jag har klippt och klistrat bilder om tro, tillit och tröst. Men inget målat och inget sytt. Tygerna vet att jag vill och väntar på min lust. Jag leker med orden i kväll och annat kreativt står på vänt. Jag leker kanske med allt som jag känner och känt. Inuti och utanpå. Ett, två, ett, två…

Hemma – huset där vi bor, har blivit viktigt i vår. Man vet vad man har, men inte vad man får. Och jag vill verkligen inte byta bort något i mitt liv. Känner vägarna häromkring nu. Hindrar mig inte att upptäcka nya perspektiv. Jag fattar inte vad som händer med orden, här på min lilla plats på jorden. Bryter kedjan, låter bli. Det är inte bara jag, det är vi.

Nytt tryck “Balans”

Kan man kanske kalla det för corona-karantän-kreativitet? Några dagar hemma och när febern avtagit fick jag lust och ork att rita (fåglarna i förra inlägget) och sedan arbetade jag vidare med dem och det blev ett nytt tryck som jag kallar Balans. Direktlänk till produkten i webshopen finns längst ner i det här inlägget. Man har möjlighet att välja färg på pricken mot en extra kostnad.

Tryck “Balans”
Tryck “Balans”
Allt handlar ju om balans! Tryck ritat av Maria Öqvist 2020. Finns i tre storlekar; 21x30 cm, 30x40 cm och 50x70 cm. Det finns möjlighet att välja färg på pricken (högst upp till höger) mot en extra kostnad av 50 kronor. Då lägger du storlek + variant "Byta färg" i varukorgen och skriver önskad färg i meddelanderutan i kassan.
not rated 195.00 kr545.00 kr Välj alternativ