Ett livstecken

Ett livstecken. Livet pinnar på, men det känns som om jag lever det mer medvetet nu än på länge. Idag regnar det, så det får bli en innedag. Jag sitter vid köksbordet och väntar på att någon slags havrescones till söndagsfrukosten ska bli klara i ugnen.

Kanske mår jag så bra nu för att jag prioriterat mig själv och vad som är bra för mig under en lång tid. Kan ju låta egocentriskt, men betyder inte att jag prioriterat bort andra människor heller. Jag har till exempel tränat hela sommaren och det gör att jag känner mig stark, både mentalt och fysiskt.

Jag har börjat plugga en universitetskurs igen. Funderade länge på om det är oklokt ur stressynpunkt, men ärligt talat så älskar jag ju att läsa och lära mig nya saker. Jag tycker om att reflektera över vad jag gör på mitt jobb och hur det ska bli så bra som möjligt för de människor jag möter i min profession.

Bilden ovan är från vårt relaxrum som vi gjorde i ordning i våras. En harmonisk plats att umgås på, eller att bara sitta och meditera i. Snart ska vi även ordna möjlighet att tända en brasa i en kamin i det rummet. Och vad är mer avkopplande än att titta på dansande eldsflammor och höra vedens knastrande?!

Hallonplockarhimlen!

Det är ett sådant fantastiskt hallonår i år. Jag plockar och plockar. Och bloggen har nästan fallit i träda under sommaren. Ett inlägg i månaden ser jag när jag tittar tillbaka på när jag skrev sist. Nåja, åter till hallonen.

Jag har hittat ett hygge i skogen med massor av hallon och nu har jag besökt hygget igen och det är nästan så att jag går över till galenskap. Ni som förstår, förstår. Jag önskar att jag kunde ta med mamma hit. Hon skulle också bli halvt om halvt galen.

Jag vill ropa: – Mamma, du skulle typ dö om du var här! Men nu är hon ju redan död och jag tänker att hon ser mina flinka fingrar från där hon är och att hon hejar på och gläds. Rikedomen när frysen fylls och jag har egenplockade hallon till frukosten hela vintern, den är stor.

Sommarstiltje

Den riktiga värmen har ännu inte infunnit sig här och det har blivit sommarstiltje på bloggen. Jag försöker att ta dagen som den kommer och njuta av vår “hemester”. Vilken tur att jag hittat en kärlek som tycker om att vara hemma och knoga på lika mycket som jag.

Vi jobbar med projektet hus, men har lovat oss själva att också göra dagsutflykter då och då för att pausa det praktiska. Semester för mig är inte bara att ligga i en solstol och läsa. Det är också att hinna med att arbeta i trädgården, ta hand om huset och hinna röra på mig så att kropp och själ får må gott. Jag renoverar fönster och av de tjugotvå som behövde åtgärdas från start så återstår nu bara cirka sju. Så det går framåt. Men så är det också tredje sommaren jag håller på med fönstren. En dag i sänder och en syssla i taget. Vi håller också på att sätta spröjs i fönstren, vilket syns på bilden ovan. Det blir fint tycker jag! Huset får nya ögon. Jag är så glad att vi satsade på att ha kvar de gamla fönstren istället för att köpa nya. De gamla känns gedigna med rejält trä som inte ruttnat, trots att vissa av fönstren saknat både kitt och färg, innan jag tog mig an dem.

Min kreativitet har också fått näring. Jag har tillverkat många handgjorda kort, där vartenda kort blir unikt. Levererat en laddning till Heta hyttan, glasbruk i Piteå och har även nya till min webshop på gång. Kort är ett roligt sätt att skapa. För varje nytt kort jag gör, så kombinerar jag färger och mönster och det är faktiskt svårt att sluta. Jag får lust att testa nya mönster. färger och kombinationer hela tiden, när jag ser de färdiga korten.

Vår trädgård

Jag tycker om att så frön, se saker växa och gräva i jorden. På två somrar har vi förvandlat det som bara var en gräsmatta till en fin plats. Vi har byggt en trädgårdsvärld med en pergola, rabatter och odlingar. Nu är det försommar, nyrensat och prydligt (brukar inte se lika prydligt ut om några veckor). Jag gräver nytt, flyttar om och delar perenner. Det är som terapi att arbeta med kroppen och ha fingrarna i myllan. Så här ser det ut ikväll:

Rabatten som syns nedan är delvis nygrävd. Var tidigare två som jag grävde ihop och planterade i, i helgen. Flyttade endel perenner från andra ställen, så den är snart fylld och förhoppningsvis härligt blommande om några veckor.

Tomatplantorna i växthuset har blivit lika höga som jag är. Det är röda- och gula körsbärstomater som jag drivit upp från frön.

Om att brinna

Att brinna. Det behövs en låga, en värmekälla, en energi. Att brinna för något. Att känna, att engageras, att få ny energi. Skapandets meditativa tillstånd och vid plåtslöjd chansen att få banka med kraft. Få ut en inbunden aggression. Känna glädjen. Att göra allting av nästan ingenting. Skräp som blir blir fint. Kreativitet som blir konkret.

Fotografier på ljuslampetter som jag tillverkade förra veckan som inspiration till plåtslöjds-workshop på mitt jobb. Till vardags är jag svenska- och svenska som andraspråkslärare, men ibland också handledare i skapande.

Första maj välkommen!

Första maj, dagen efter brasor och löften om en ny vår. Solen och värmen har tryckts bort och jag tog en långpromenad med jakthunden. Först hängde regnet i luften. Även om droppar bildade ringar i dikets pölar, kändes inte det lätta regnet mot ansiktet. Det luktade vår och svanarna och tranorna ropade sina hesa skrik. Jag såg hur de samlats i stora gäng längre bort på ängarna, men lyckades inte få med dem mer än som vita prickar med mobilkameran. Det mulna vädret bjöd på vacker himmel, fint ljus och en behaglig lyckokänsla.

Efter en stund började det regna mer och jag kände hur fukten trängde genom byxbenen, men det var så skönt ändå, och jag tänkte; nåja, lite regn tål jag. Jag gick en extra lång sväng genom skogen och såg ett färskt älgspår på den mjuka stigen och lyckades själv kliva i den geggigaste leran. Tvättmaskinen fick ta hand om både skor och byxor när jag kom hem.

Den första dagen i maj är utan planer och får ge mig vila. Avsaknad av sol och värme bjuder på flera timmars slappande efter den långa promenaden. Se något avsnitt av serien jag plöjer nu (Hemma igen) och slumra en stund. Lövkrattning och trädgårdsarbete får vänta tills vårvärmen kommer tillbaka.

Tittar bakåt och skådar framåt

Tänk att jag skrivit blogg i ca 12 år! Från början skrev jag varje dag, på min gamla blogg och läste också många andra bloggar. Jag har en handfull personer (eller kanske som två händer fulla) i det här landet som jag betraktar som mina vänner, även om vi aldrig setts i verkligheten utan bara blivit vänner genom bloggandet. Nu följer jag dem vidare på Facebook och Instagram. Det är ju faktiskt ganska fint! Två av alla har jag faktiskt också träffat; Anna i Eskilstuna och Anna-Karin i Umeå. Jag har sisådär tre stycken att hälsa på i Skåne, om jag någongång tar mig dit. Och några andra utspridda i olika väderstreck. Två personer som från början varit bloggkontakter brevväxlar jag med, när jag då och då hinner skriva ett snigelbrev.

Vet inte hur många gånger jag tänkt att jag nog ska sluta med att skriva blogg, men landar varje gång i att så länge jag har kvar företaget, så kanske det också är bra att ha en blogg. Även om jag inte alls tror att det är så många som läser här längre. Men kanske skriver jag mest för min egen skull. För ett tag sedan fick jag för lite utrymme kvar på servern jag hyr och var tvungen att läsa igenom och radera en del gamla inlägg och bilder, för att få plats med nya. Det är på ett sätt som att läsa en gammal dagbok. En del inlägg glädjer och en del smärtar. Det har hänt mycket på 12 år.

Så även om det tar lång tid mellan inläggen här, så fortsätter jag tills vidare. Vem vet var livet för en? Prioriteringar ändras och nya stigar trampas upp. Tack till er som troget tittar in här. See you!

Balans

Stora vårstädningen fortsätter i sakta mak och då ägnar jag mig åt vad som kan verka ytligt; flyttar saker när jag dammtorkar. Men fastän saker bara är saker så är det också färger och former. Jag låter saker byta plats eftersom det ger mig nya perspektiv och vyer. Jag känner in och skapar balans. Balans är bra!