Glädjerik, gråtmild och gråhårig

posted in: Uncategorized | 2

Jag har kommit till den åldern nu. Halva livet har troligtvis passerats och kroppen förändras. Upplever att vissa tycker att det är tabu eller skamligt att prata om klimakteriet och att man kanske ska känna sig färdig och förbrukad då på något vis.

Tvärtom, tänker jag. Jag har i en del av livet gått och känt att jag kanske inte kan det jag behöver kunna och kanske strävat efter annat liv och annan materia. Och lite så att jag funderat på vad jag ska bli när jag blir stor. Men nu känner jag istället att jag är på rätt plats i livet. I rätt hus, i rätt by, med rätt man, på rätt jobb och med mycket glädje och frid i sinnet. Och jag har i princip allt jag behöver.


Det är klart att livet fortfarande kan ändras på många vis, men jag går inte och längtar och drömmer om något annat.

Jag har mer nära till alla känslor nuförtiden. Både glädjen och gråten. Oftast kommer tårarna inte för att jag är ledsen, utan för att jag blir berörd. Berörd av vad någon berättar, av att se vackra moln, av att höra någon låt eller av att känna stark kärlek.

Gråa hårstrån, glädje och gråt. Liv. Fotografier från dagens långa promenad. Jag tittade till Piteälven och Borgforsälven. De hade det fint! Jag fick solsken i ögonen och förundrades över de vackra molnen.

2 Responses

  1. Gunilla

    Så vackert du skriver, om ett tillstånd jag längtar till. Att vara nöjd med det som är nu. Du har en mycket vacker hemsida. /Gunilla

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *