Vårlängtan knackar på, men ännu är det vinter. Det snöar ute och är några minusgrader. Jag hittade så fina gröna glaslöv på loppis i januari. Igår trädde jag ett halsband med löven och andra glaspärlor som jag redan hade. Det blev lite som Berså-mönstret, fast i halsbandsform.
Jag tar på mig min finaste gröna sidenkjol och det nygjorda halsbandet innan jag ska ut i snön idag. Snö ute, men vår inne och i sinne.
Livet är inte ”a cup of tea” det vill säga skitenkelt, men jag försöker se de glädjeämnen jag kan, så ofta jag kan.
Och just det, att dricka te, är en av mina höjdpunkter. Man kan inte stressa med en tekopp.
Glömde säga, att jag gjorde matchande örhängen också…
Jag blev lite besatt av att rita med vaxkritor häromkvällen. Det blev ett gäng blommor, som här har fått olika bakgrundsfärg. Får se om det blir något mer av det här. Kanske ett tryck att rama in?
För en månad sedan önskade jag snabbspola november, och som vanligt gick det också överraskande snabbt. Och nu är det redan fredag innan första advent. Om jag bara kunde skulle jag nu dra ner tempot på tiden från och med nu fram till jul. Kännas så där som det lät om man spelade en singel på lägre varv på skivspelaren, då rösten blev mörkare och texten sjöngs långsamt. Jag vill ha en långsam december. Jag vill njuta varje sekund. Ska verkligen, verkligen försöka fånga de där små ögonblicken. Och samlar jag tillräckligt många så borde tempot sakta ner.
Jag känner mycket glädje över allt fint jag ser. Harmoniska hörn hemmavid och sådant som fångar och förundrar när jag är ute och motionerar. Det är rosa himlar, snötäckta träd, långa ledningar och vida vyer.
Som igår på lunchpromenaden i Älvsbyn. En vanlig gata, men en vacker himmel, blått ljus och vackra träd. Jag bedåras och berörs.
PS. Fångar faktiskt ett ögonblick precis nu, när jag tar mig tid att formulera ett blogginlägg och tänka klart tankar. Det är fint! DS.
Varje gång jag bloggar så tänker jag att det ska bli ett inlägg oftare, men sedan tickar dagarna på och i ärlighetens namn glömmer jag till och med tillfälligt bort att jag har en blogg att sköta om. Sedan sist har jag fått en sak som jag önskat en stor del av mitt liv. Ett rutigt golv. Kul att ens önskningar kan uppfyllas när man är 48 år. Ett golv är visserligen bara materia, men om man som jag är estet och mycket känslig för färg och form så är ett vackert golv (precis som en vacker dörr) inte något att förringa betydelsen av. Det är viktigt för mig att omge mig med synintryck som får mig att må bra.
Kommer ihåg att jag läste ett reportage i en VI-tidning någongång på 80-talet. Det handlade om en ung kille som inrett sitt rum på ett kreativt och härligt sätt. Han hade ett svart- och vittrutigt golv. Det gjorde starkt intryck på mig. Tror att jag har kvar den där artikeln i någon låda någonstans. Och nu äntligen kan jag dansa omkring på mitt eget rutiga golv. Det är ett linoleum-golv som heter Marmoleum klick. Naturmaterial som har vacker yta och på något sätt är mjukt fast det är hårt.
Jag har tagit fram mina gamla jultidningar eftersom min adventslängtan är stark nu. Tänkte på när jag bläddrade i fjolårets jultidningar att vi då inte hade en aning och vilket år 2020 skulle bli. Ett år då ett virus påverkade hela vårt liv. Vi slutade hälsa genom att ta i hand, vi slutade krama dem som inte var vår familj. När jag sett någon äldre serie på play nu efter coronavirusets framfart så reagerar jag på om jag ser att de kramar någon som de möter utanför familjen. Ja, just det – det var så man gjorde, tänker jag. Men off the record, jag har tjuvkramat både arbetskamrater, vänner och släktingar när viruset var lite lugnare i somras och i början av hösten. Nu är det skärpta restriktioner och jag får låta bli. Tur att jag kan krama min man och mina barn iallafall.
Annat som är annorlunda är vädret. Klimatförändringarna visar sig. Flera plusgrader i november och fortfarande grönt gräs. Vi fick ett snöfall i mitten av oktober och då fullkomligt vräkte det ner. Men sedan blev det milt igen. Ett dystopiskt år.
September kom. Ganska kalla nätter, men ändå soliga och varma dagar. Planteringarna utomhus hade säkert stått sig ett tag till, men förra helgen fick jag energi och kände för att tömma alla krukor och förbereda trädgården för hösten. De tomater som inte blivit röda fick komma in för att eftermogna och ikväll blev en del av dem till en jättegod tomatsås till middag som vi åt med kikärtspasta och riven ost. Inomhus har vi rum med evig sommar med blommiga tapeter. Här blev det trångt på fönsterbrädan när alla pelargoner fick flytta in. Men allt har sin tid och nu är det tid för att boa inomhus. Städa och sortera. Och sitta här med tekoppen och läsa eller streama serier.
Jag skrev ett inlägg på instagram om att prylar bara är prylar, men att det för mig ändå är viktigt att omge mig med harmoniska miljöer och vackra saker. Jag behöver sortera saker så att de inte bara står där de står, utan också fyller en funktion eller har en relation till varandra om platsen där de finns. Känner mig ibland lika flummig som Ernst då jag känner in hur saker balanserar i förhållande till varandra. Det behöver inte vara helt friktionsfritt, lite skav kan ge energi till en plats. Men det får inte bli disharmoni. Jag blir full av lycka just nu när jag ser vår nya dörr. Den är så vacker och sjunger liksom en helt egen stämma! (Ja, ni hör ju – jag går igång, som Ernst!)
Jag räddade förstås en massa blommor när jag tömde krukorna. Så solrosor och astrar får blomma inomhus. Solrosor har jag fortfarande kvar ute, så dem kan jag nog njuta av ett tag till.
I övrigt lunkar livet på och vardag avlöses av helg i en lite för snabb fart. Sedan så är det vips måndag igen, men jag är glad över att ha världens bästa jobb där jag verkligen trivs. Lärare på folkhögskola – jag ger mycket av mig själv, men får också mycket tillbaka. Jag blir inte bara dränerad utan också påfylld. Där finns också balans för det mesta. Så bra!
Kan man kanske kalla det för corona-karantän-kreativitet? Några dagar hemma och när febern avtagit fick jag lust och ork att rita (fåglarna i förra inlägget) och sedan arbetade jag vidare med dem och det blev ett nytt tryck som jag kallar Balans. Direktlänk till produkten i webshopen finns längst ner i det här inlägget. Man har möjlighet att välja färg på pricken mot en extra kostnad.
Allt handlar ju om balans!
Tryck ritat av Maria Öqvist 2020.
Finns i tre storlekar; 21x30 cm, 30x40 cm och 50x70 cm.
Det finns möjlighet att välja färg på pricken (högst upp till höger) mot en extra kostnad av 50 kronor. Då lägger du storlek + variant "Byta färg" i varukorgen och skriver önskad färg i meddelanderutan i kassan.
De senaste veckornas händelser med coronaviruset påverkar mig såklart. Kan någon vara opåverkad av den här ovissheten med vad som händer? Oroar mig inte personligen för själva viruset men vad sker med allt annat i världen. Egoism och ekonomi bland annat. Ingen vet. Okända situationer och nya erfarenheter.
För att få balans stängde jag av nyhetsaviseringarna idag och gör jag något kreativt. Som att måla en stund. Idag testar jag att måla monokromt. Och fortsätter leka med bilderna i photoshop.
Som vanligt går de här underbara decemberdagarna lite för snabbt. Men jag har ändå hunnit få mer julstämning än någonsin. Jag funderade igår på vad julstämning är egentligen och fick några fina svar av vänner på facebook och instagram. Fyra F blev bra: frid, förväntan, förnöjsamhet och förtröstan. Får man det så är det ganska komplett, eller hur?
Till förra julen ritade och målade jag det här trycket, som jag fortfarande tycker är bland det finaste jag gjort. Nu har jag precis hängt upp det i köket igen, eftersom det snart Äntligen är jul igen! Det finns i tre storlekar och kan köpas i min webshop eller via mejl till mig. Direktlänk till produkten finns längst ner i det här inlägget.
