Det som hände

Dagarna snurrar på, men jag har lämnat den där stressen som jag nästan alltid kände tidigare bakom mig. Väldigt svårt att skriva så mycket nuförtiden. Jag trodde liksom att jag var där jag skulle vara vid 42-års ålder, men jag mådde inte bra i det. Så jag slungades iväg åt ett helt annat håll. Valde det jag var tvungen att välja. För att överleva på ett vis. Det är svårt att förklara för den som inte är nära. Sårade en del, men räddade mig själv. Jag höll på att ätas upp. Jag satte inte gränser kring mig själv. Är väldigt glad för det här lugnet som omsluter mig nu. Och all skratt och all gråt som också är jag. Igen. All tid att bara vara, att dricka te och att lyssna på musik. Det jag inte hann idag hinner jag en annan dag. Om det behövs. Jag är rädd om det som finns i mitt kärl. Gläntar på locket då och då. Håller varmt och fyller på.Burk_w

16 Responses

  1. Hannah

    Det är omtummlande, svårt, smärttsamt -men värt det.

    Tids nog kommer fler förstå.
    ❤️

    • Maria - JAG BLOMMAR

      Och de som inte kan eller vill förstå behöver inte göra det. Kram Hannah!

  2. Irene

    Jag tror vi är fler som kan relatera till det du skriver. Det blir inte alltid som man har tänkt sig, men det kan bli bra ändå. Jag har också ett “före” och “efter” i mitt liv där jag gjorde vägval både privat och professionellt och där det fanns en omåttlig mängd stress av olika orsaker som inte gick att särskilja.

    Det där vägvalet har funnits med mig sedan dess och jag vårdar det fortfarande. Idag är jag närmare den människa jag vill vara. Men ett tag önskade jag att det fanns ett facit i slutet av boken där jag kunde tjuvkika för att se om jag gjorde rätt. Men så ser ju inte livet ut och tur är väl det.

    Önskar dig en god fortsättning på din resa. Med mycket värme, te och musik.

    • Maria - JAG BLOMMAR

      Hej Irene!
      Skönt att läsa att vi är flera vars förändring kan ske med lite dramatik.

  3. jeanette sandelin

    Vad hände? För mig har det blivit stopp två gånger på två nya jobb på mindre än 6 månader. Orkar sämre. Vill mindre och när en önskan om förenkling. Trivs inte med boendet. Längtar HEM till Göteborg men får vänta ut ett högstadiebarn och ett på mellanstadiet. LYCKAN består av löpning, matlagning, mörkrostat kaffe och stora baljor med te. KRAM fr sö Dalsland.

    • Maria - JAG BLOMMAR

      Jag har separerat och flyttat Jeanette. Samt hittat mig själv och “kommit hem”

  4. Elisabet :)

    Det är viktigt att vara varsam med det som finns i kärlet och att fylla på. Blir det för tomt så tar det lång tid att fylla på igen…
    Låter som att du har fattat ett klokt beslut. Men visst är det svårt när andra blir besvikna och ledsna.
    Önskar dig en fin, varm och färgrik höst!

  5. Susanne

    Det viktigaste är att vara rädd om sig själv. Starkt av dig att göra förändringar som behövs, även om det är tufft. Ta hand om dig!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *