En instagram-vän som jag har väljer ett ord för varje år. Ett ord som får vara någon sorts styrmärke i hennes liv. Jag blev inspirerad av henne att också välja ord. Ett ord som har följt med mig ett tag är förundran. Jag känner ofta att det är förundransfint när jag ser, hör eller känner något. Det kan vara en naturupplevelse, en strof i en låt eller något annat som berör. Igår kväll tog jag en löparrunda fram och tillbaka genom byn. På den tredje kilometern så kom något nästan religiöst över mig och jag hörde orden:
– Det kommer att bli bra! Det kommer att bli bra! inom mig, i samma takt som mina steg i snömodden. Ord som gav mig lugn och hopp. Strax efter kom ord nummer två till mig, förtröstan.
Förundran och förtröstan. Inte nya ord i världshistorien, men ord som jag ankrar vid från och med nu. De passar också bra väldigt bra ihop med mitt bästa ord sedan tidigare, förlåt.
Mitt Egnahem/Anneli
Jaa, vad fint! Man behöver ord till förankring ibland. Jag är också en ”springare” och känner igen känslan du beskriver… på tredje kilometern blir man lätt religiös! Speciellt i skogen! Ha det fint och God fortsättning! Tycker du skapar så mycket fint. Är själv en urusel bloggare, men läser din med behållning/ Värmländska Mitt Egnahem/Anneli
Maria - JAG BLOMMAR
Tack för du kommentar Anneli! Tack för att du läser här. ❤️ Mvh Maria
Camilla
Ja men se där – har inte varit inne på din webbsida på länge och här har du ju skrivit om dina ord juh!
Missat det – gillar dina ord. De är mycket användbara och starka för året som kommer!
Det är så fint att hitta de små sakerna som kan hålla en på rätt köl trots allt eller tack vare allt…