Flyktigt och efterlängtat

Mina vardagskvällar förångas liksom flyktigt i vilan, med tekoppen och i tanken. Jag bär på en evig längtan efter helg samtidigt som jag verkligen försöker leva nu. Jag kommer kanske aldrig förlika mig med känslan av att jag aldrig hinner det jag vill. Varken på de flyktiga vardagarna eller på de efterlängtade helgerna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *