För 4,5 år sedan hamnade jag här. I en liten by invid Piteälven. Nära till skog, älv och sjö. Mitt mellan de små metropolerna. Ikväll var det minus 22 och stjärnklart. Jag fångade lite av det som är fint inne i byn. På sista bilden vårt lilla hus på kullen. Borta bra – men hemma bäst.
Nu, i slutet av sommaren, är trädgården som allra härligast. Alla rabatter, blommor och odlingar liksom väller över och är inte så stela och välordnade. Tittar man nära så har jag inte alls hunnit med att ogräsrensa, som jag kanske bör. Men det gör inte så mycket om jag fokuserar på det vackra och blommande. Jag njuter i den här oasen som vi fixat.
Riddarsporrarna har blivit högre än mig. En del har slagits omkull av regn och blåst, men de här ljusblå står ståtligt och rakt.
Humlen är ärligt talat lite galen. Den mår nog gott här. SÅ här på sensommaren bildar den en tät vägg och man ser inte skymten av armeringsnätet som finns där under. Man får styra till den då och då när den försöker snirkla sig åt fel håll.
Här i pergolan har vi en plats med kvällssol. Ibland när det inte är för varmt ute, och solen skiner så äter vi middag eller tar kaffekoppen och temuggen här.
Jag har inte haft någon ordnad plan när jag satt blommor. Jag delar och planterar om lite på känn, men det har blivit väldigt bra på de flesta ställen.
Vid rabatten närmast i bild har vi ett ”sjömärke”, som egentligen är ett konstverk som min syster gjorde till Norrbottens område på Djurgården när Stockholm var Europas kulturhuvudstad 1998. Borta vid växthuset sitter en gammal uggla uppflugen för att skrämma bort fåglar från jordgubbarna. Jag tror att ugglan lyckas med sitt uppdrag.
Äntligen har jag gjort klart de handgjorda blocken med fågelmotiv som jag påbörjade för flera månader sedan. Jag har återbrukat fräscha enfärgade gamla bokpärmar och gjort collage på framsidan med mina egenritade fåglar. Varje block är unikt och fyllt med kraftiga vita blad (ritakvarell). Du hittar alla anteckningsblock som jag har till salu nu HÄR.
Stillhet och frid
tanke och tid
promenerar till älven
och frågar utan ord:
– How are you doing?
Älven – min vän.
Det stilla flödet
som idag är istäckt
och tyst –
ytan har fryst.
Isflaken som flöt fram har stannat
hakat i varandra
smält ihop.
Kan ana vattnets rörelse under istäcket.
Det är ett sådant fantastiskt hallonår i år. Jag plockar och plockar. Och bloggen har nästan fallit i träda under sommaren. Ett inlägg i månaden ser jag när jag tittar tillbaka på när jag skrev sist. Nåja, åter till hallonen.
Jag har hittat ett hygge i skogen med massor av hallon och nu har jag besökt hygget igen och det är nästan så att jag går över till galenskap. Ni som förstår, förstår. Jag önskar att jag kunde ta med mamma hit. Hon skulle också bli halvt om halvt galen.
Jag vill ropa: – Mamma, du skulle typ dö om du var här! Men nu är hon ju redan död och jag tänker att hon ser mina flinka fingrar från där hon är och att hon hejar på och gläds. Rikedomen när frysen fylls och jag har egenplockade hallon till frukosten hela vintern, den är stor.
Jag tycker om att så frön, se saker växa och gräva i jorden. På två somrar har vi förvandlat det som bara var en gräsmatta till en fin plats. Vi har byggt en trädgårdsvärld med en pergola, rabatter och odlingar. Nu är det försommar, nyrensat och prydligt (brukar inte se lika prydligt ut om några veckor). Jag gräver nytt, flyttar om och delar perenner. Det är som terapi att arbeta med kroppen och ha fingrarna i myllan. Så här ser det ut ikväll:
Rabatten som syns nedan är delvis nygrävd. Var tidigare två som jag grävde ihop och planterade i, i helgen. Flyttade endel perenner från andra ställen, så den är snart fylld och förhoppningsvis härligt blommande om några veckor.
Tomatplantorna i växthuset har blivit lika höga som jag är. Det är röda- och gula körsbärstomater som jag drivit upp från frön.
Jag fick en beställning på en busig skyddsängel förrförra veckan. Det är länge sedan jag sytt dem och det var så roligt att sy änglarna igen, så nu har jag sytt tre till. Jag har dem till salu i min webbshop och under bilderna på dem finns även direktlänkar till dem alla tre.
Att brinna. Det behövs en låga, en värmekälla, en energi. Att brinna för något. Att känna, att engageras, att få ny energi. Skapandets meditativa tillstånd och vid plåtslöjd chansen att få banka med kraft. Få ut en inbunden aggression. Känna glädjen. Att göra allting av nästan ingenting. Skräp som blir blir fint. Kreativitet som blir konkret.
Fotografier på ljuslampetter som jag tillverkade förra veckan som inspiration till plåtslöjds-workshop på mitt jobb. Till vardags är jag svenska- och svenska som andraspråkslärare, men ibland också handledare i skapande.
Första maj, dagen efter brasor och löften om en ny vår. Solen och värmen har tryckts bort och jag tog en långpromenad med jakthunden. Först hängde regnet i luften. Även om droppar bildade ringar i dikets pölar, kändes inte det lätta regnet mot ansiktet. Det luktade vår och svanarna och tranorna ropade sina hesa skrik. Jag såg hur de samlats i stora gäng längre bort på ängarna, men lyckades inte få med dem mer än som vita prickar med mobilkameran. Det mulna vädret bjöd på vacker himmel, fint ljus och en behaglig lyckokänsla.
Efter en stund började det regna mer och jag kände hur fukten trängde genom byxbenen, men det var så skönt ändå, och jag tänkte; nåja, lite regn tål jag. Jag gick en extra lång sväng genom skogen och såg ett färskt älgspår på den mjuka stigen och lyckades själv kliva i den geggigaste leran. Tvättmaskinen fick ta hand om både skor och byxor när jag kom hem.
Den första dagen i maj är utan planer och får ge mig vila. Avsaknad av sol och värme bjuder på flera timmars slappande efter den långa promenaden. Se något avsnitt av serien jag plöjer nu (Hemma igen) och slumra en stund. Lövkrattning och trädgårdsarbete får vänta tills vårvärmen kommer tillbaka.
Det känns att våren är på väg, även om vi ännu har mycket snö kvar. Idag skippade jag långkalsongerna och frös ändå inte om benen. Dikena börjar lukta lorka och snön kryper länge och längre bort från vägkanten. Efter sommartidsändringen är det ljust länge på kvällen och fast klockan var vid 21, när jag gick ut med hundarna, så var himlen inte helt mörk utan istället vackert dunkelblå.
Jag tittade längtansfullt på badtjärn när jag åkte hem från jobbet och tänkte att snart får jag bada där igen. Men än så sover videung och isen ligger som ett lock över sjön.
Om bara några dagar har jag varit mormor ett helt år. Magiskt och förunderligt. Vi firade mitt fina lilla barnbarn i helgen. Värsta kalaset!