
Det är ett sådant fantastiskt hallonår i år. Jag plockar och plockar. Och bloggen har nästan fallit i träda under sommaren. Ett inlägg i månaden ser jag när jag tittar tillbaka på när jag skrev sist. Nåja, åter till hallonen.
Jag har hittat ett hygge i skogen med massor av hallon och nu har jag besökt hygget igen och det är nästan så att jag går över till galenskap. Ni som förstår, förstår. Jag önskar att jag kunde ta med mamma hit. Hon skulle också bli halvt om halvt galen.
Jag vill ropa: – Mamma, du skulle typ dö om du var här! Men nu är hon ju redan död och jag tänker att hon ser mina flinka fingrar från där hon är och att hon hejar på och gläds. Rikedomen när frysen fylls och jag har egenplockade hallon till frukosten hela vintern, den är stor.

















































Hade tänkt hinna ut på en hundpromenad på dagen, men med lång sovmorgon, lussebullebak och städning så försvann dagstimmarna i ett huj. Mitt livs ständiga frustration; att hinna eller inte hinna med allt jag vill. Jag har hört att det finns människor som inte har något att göra. Vet inte om jag någonsin känt så. Nåja, får leva med det. Tid som inte räcker till. (Och ja, jag vet att det handlar om prioriteringar och att tiden är det enda som är demokratiskt fördelad.)
Smugit in julprylar lite här och där för att det ska bli julkänsla i nästan varje vrå. Utomhus har vi många belysningar, granar och granris. Som sagt, behöver bara lite snö på detta för den ultimata julstämningen. 