Jag tycker om att så frön, se saker växa och gräva i jorden. På två somrar har vi förvandlat det som bara var en gräsmatta till en fin plats. Vi har byggt en trädgårdsvärld med en pergola, rabatter och odlingar. Nu är det försommar, nyrensat och prydligt (brukar inte se lika prydligt ut om några veckor). Jag gräver nytt, flyttar om och delar perenner. Det är som terapi att arbeta med kroppen och ha fingrarna i myllan. Så här ser det ut ikväll:



Rabatten som syns nedan är delvis nygrävd. Var tidigare två som jag grävde ihop och planterade i, i helgen. Flyttade endel perenner från andra ställen, så den är snart fylld och förhoppningsvis härligt blommande om några veckor.

Tomatplantorna i växthuset har blivit lika höga som jag är. Det är röda- och gula körsbärstomater som jag drivit upp från frön.












































Hade tänkt hinna ut på en hundpromenad på dagen, men med lång sovmorgon, lussebullebak och städning så försvann dagstimmarna i ett huj. Mitt livs ständiga frustration; att hinna eller inte hinna med allt jag vill. Jag har hört att det finns människor som inte har något att göra. Vet inte om jag någonsin känt så. Nåja, får leva med det. Tid som inte räcker till. (Och ja, jag vet att det handlar om prioriteringar och att tiden är det enda som är demokratiskt fördelad.)
Smugit in julprylar lite här och där för att det ska bli julkänsla i nästan varje vrå. Utomhus har vi många belysningar, granar och granris. Som sagt, behöver bara lite snö på detta för den ultimata julstämningen. 





